Historien om VfB:#24 Hissåkande och tränarkaruseller
Efter den oväntade framgången 2007 var euforin fantastisk i staden Stuttgart. Det fanns inga gränser i firandet och hur mycket man lyfte upp bilden kring de unga vildarna som klivit fram och visat vägen. Sami Khedira, Mario Gomez, Timo Hildebrand, Serdar Tasci, Christian Gentner, Andi Hinkel och andra är för evigt inskrivna i VfBs annaler som hjältar och med en agil och nytänkande Armin Veh så såg man inga hinder för den framtida utvecklingen. Nu skulle steget tas mot en ny framtida stortid.
Vi spolar nio år framåt.
14 Maj 2016 och klockan visar på knappt halv sex i Wolfsburg. André Schürrle gör 3-1 för sitt hemmalag. VfB avslutar säsongen på en 17e plats och åker ur Bundesliga för första gången på 42 år. Det avslutade en nedåtgående spiral som inneburit 10 tränare och flertalet som kallats in för att rädda laget från undergång.
Vad var det som hände egentligen?
VfB Stuttgart och Schwaben hände.
En väldigt kort sammanfattning handlar om ett veritabelt kaos i ledningen, där Staudt som klubbpresident och dennes finanschef Dieter Hundt fick för stor makt i besluten, samtidigt som fotbollsdelen av VfB blev sekundär. VfB gjorde mycket för att stärka klubben, men satsade på att bygga ut arenan, göra VfB Stuttgart till ett Fussball AG och det var en röra mellan rådgivande råd, ledning och länkar mellan fotbollsexpertis. Därtill så misslyckades man rätt kapitalt med värvningar. Rakt igenom.
Om man inleder med säsongen efter titeln så skulle det skördas och man kan tycka att en ligavinnare skulle vara det bästa att gå till. VfB tappade först och främst Hildebrand som viktig målvakt och därtill flertalet spelare i truppen. Man lade en fantastisk summa på rumänen Marica och hämtade in Yildiray Bastürk, som gått till historien som en av VfBs sämsta värvningar någonsin. Som ersättare till Hildebrand kom Raphael Schäfer från Nürnberg. Den sistnämnde kom som en av ligans bäste målvakter och fullkomligt kastade in bollar under säsongen.
Laget sladdade i tabellen, spelade Champions League med dåligt resultat, men lyckades ta sig ut i Europa igen via placering.
Sedan kom kaoset igång. Veh fick sparken, ersattes av Markus Babbel som förvisso lyckades med en fullkomligt makalös säsong och fick VfB till en nya Champions Leagueplats 2008/2009. Den vårsäsongen var fullkomligt fantastisk och Babbel lyftes upp som något enastående på tränarhimlen. Men nu startade karusellen ordentligt. Inför säsongen tappade man Mario Gomez till Bayern München, försökte med Pabel Pogrebnjak men fick ingen fullträff. Babbel tappade laget som rasade i tabellen under hösten på ett typiskt sätt, fick sparken noch ersattes av Christian Gross, som lyfte laget under våren 2010. Det kanske mest minnesvärda var att man värvade Jens Lehmann som målvakt och legendaren minns man kanske mest för hans piss-paus bakom en reklamskylt mitt under en Champions League-match. Det var för övrigt en Champions League-séjour som faktiskt ledde till lite glädje. VfB tog sig till en åttondel, där man fick ordentligt med pisk av Barcelona.
2010/11 gick Sami Khedira till Real Madrid och de unga vildarnas tid var förbi. Återigen bristfälliga värvningar, Gross fick kicken, ersattes av biträdande tränaren Jens Keller, som fick några matcher och också fick gå.
In med nödlösningen Bruno Labbadia.
"Schöne Bruno" är vad man säger i Tyskland "ein Reizfigur". Som spelare är han en av få spelare som gjort 100 mål i både Erste och Zweite Bundesliga; som tränare är han känd för att vara "Feuerwehrmann" och går mellan klubbar med räddningsaktioner, styr med järnhand och går i clinch med pressen. Hos VfB-fans är han är en Badensare eftersom han kommer från Mannheim i grunden och då kommer man med viss ryggsäck. Laddadia gjorde två och en halv säsong i VfB och det var faktiskt en tid med en hel del positiva intryck. Han ledde VfB till en 12e, en 6e och en ny 12e plats innan han avslutade säsongen 2012/2013 med att leda ut laget till en DFB-Pokal-final mot Bayern München
DFB-Pokal-final: Bayern München - VfB Stuttgart 3-2
Maj 2013 i ett soligt Berlin. VfB skulle äntligen återigen kämpa om en pokal. Problemet var bara att de fullkomlihgt omöjliga FC Bayern stod på andra sidan. 2012/13 var bajuvarerna fantastiska. Ett makalöst byggande av laget som sprang hem ligan överlägset. Jupp Heynckes kunde bara sitta och le vid sidan av planen när Ribery-Robben, Thomas Müller, Mario Gomez, Bastian Schweinsteiger, Phillip Lahm, Manuel Neuer med flera lekte fotboll. VfB hade dock flertalet spelare med klass och från uppställningen noteras en ung Antonio Rüdiger, storskytten Ibisevic, en allt mer åldrande Cacau och Serdar Tasci och en återvändande Gentner. Martin Harnik var även han en av de större spelarna denna säsong och stod för två sena mål i matchen, men då hade FC Bayern redan tagit ledningen med 3-0.
Under tiden har VfB haft diverse internt bråk i ledningen. Erwin Staudt avgick redan 2011 och ersattes av den väldigt impopuläre styrelsemedlemmen Gerd Mäuser. Han tog ledningen trots att fansen ville ha den gamle målvakten Roleder som president, men denne kunde inte väljas då han lyft intresset för sent. Mäusers tid präglades av dåliga ekonomiska beslut, dålig supporterkontakt och konstiga uttalanden och 2013 lämnade han in brickan och ersattes av Bernd Wahler, som inte heller går till historien som den mest uppskattade ledaren av en klubb.
Inför 2013/14 gjordes inte mycket för att förstärka truppen. Efter en medioker start på säsongen fick Labbadia sparken, ersattes av U19-tränaren Thomas Schneider, som fick sex månader innan han lämnade och då låg VfB långt ned i tabellen. In med en annan "Feuerwehrmann"- Huub Stevens, som räddade upp skutan och lade VfB strax över strecken när säsongen var över. VfB saknade ledarpersonligheter, det var nya uppställningar, mediokra spelare och en ungdomssektion sommskapade talanger och sålde av dem istället för att ta hand om dem. Under denna tid kom Joshua Kimmich, Odisseas Vlachodimos och Timo Werner fram exempelvis.
Huub Stevens kontrakt var för säsongen endast och inför 2014/15 återkom Armin Veh. Stora rubriker naturligtvis, men han gavs en omöjlig uppgift och lämnade redan före jul och ersattes av - jo, Huub Stevens igen. Han räddade återigen klubben.
Men ledningen tog återigen ett nytt intressant beslut. Parallellt med alla dessa nya presidenter och tränare var det ocksp en fantastisk omsättning på sportchefer. Horst Heldt hade ersatts av Fredi Bobic, som gjorde som Bobic brukar göra- lämna en förening i kaos- och in kommer Robin Dutt, som med rätt bristfällig erfarenhet och en klubbledning i kaos fick in Alexander Zorniger som ny tränare inför 2015/16. Han kom till en klubb som tappat Ulreich, Rüdiger, Ibisevic bland annat och nöjdaktigt ersatt dem med målvakterna Langerak och Tyton, mittbacken Sunjic och den väldigt omtalande Kevin Grosskreutz.
Men 2015/16 var slutstation för spiralen som långsamt gått nedåt. Efter 13 matcher och en förlust med 4-0 mot Augsburg fick Zorniger gå och ersattes av Jürgen Kramny som tyvärr aldrig fick rätt på en skuta som bara sjönk och sjönk.
14 Maj 2016 stod VfB på en 17e plats i Bundesliga och laget ramlade ur Bundesliga.
Efter säsongen avgick Bernd Wahler. Robin Dutt som sportchef gick också. Kramny fick sparken. Tio år av fantastiskt klubbkaos, omsättning sv spelare, missade transfers, klubbpresidenter och sportchafer som bytts ut och en kakafonisk röst i klubben som bara velat ändra på saker. Därtill en ungdomsverksamhet, som alltid varit känd för att utveckla spelare, men som nu inte tagit hand om detta. Flertalet lysande talanger kom fram genom klubben, men skickades iväg.
När VfB börjar om i Zweite Bundesliga 2016/17 heter tränaren Jos Lukuhay.
Men det tar vi i ett kommande avsnitt då jag avslutar historien och VfBs säsonger.
