Hamburger SV-Borussia Mönchengladbach 2-0
Rothosen gjorde minsta möjliga arbetsinsats och besegrade pliktskyldigt die Fohlen. I ett vårkyligt, men utsålt AOL, tog Hamburg chansen och är nu bara fyra poäng bakom FC Bayern.
Thomas Doll fick fira sin födelsedag på bästa möjliga sätt. Före den sedvanliga vinstdansen framför Hamburgklacken fick han höra ”sank yoo foor se mosik” från drygt femtiotusen glada tyskar. Detta tillsammans med Schalkes poängtapp innebär att endast ett fenomenal HSV-kollaps kan hindra laget att nå åtminstone CL-kval. En otrolig utveckling sedan fjolårets nionde omgång då Doll tog över jumboplacerade Hamburg och startade förvandlingen till ett lag i Europatoppen. Wunderbar!
Matchen inleddes med avvaktande spel och det första målläget var Benny Lauths rykande volleyskott som Casey Keller tippade till hörna. För övrigt var det Gladbach som kombinerade bäst medan Hamburg var passiva och slog bort alldeles för många bollar. Nästa brännheta chans för Hamburg var ett friläge från Ailton i matchminut 15. Brassen frispelades galant av den annars helt osynlige Rafael van der Vaart, men yttersidan hamnar i Kellers famn via insidan av stolpen. Holländaren skulle dock vara huvudperson några minuter senare.
Ett blockerat Hamburgskott i slutet av halvleken ledde till en tilltrasslad situation där bollen till slut nådde en fristående Sergej Barbarez. Keller hängde inte med utan rev ner den gänglige bosniern och straffen var odiskutabel. Fram kliver van der Vaart och prickskjuter 1-0 i krysset. Glädjen i arenan är givetvis stor och den holländske retstickan passar på att fira sitt nionde Bundesligamål nedanför den molokna Gladbachklacken. Desto gladare var HSV-redaktionen som fick skåda sin idol på nära håll och tillsammans fira Hamburgs inte helt välförtjänta ledningsmål. Bortalaget var kvickt och passningsskickligt och kom så nära ett bortamål som en HSV-rensning på mållinjen.
Andra präglades av ett bevakande Hamburg och Gladbach som försökte ta sig igenom muren framför Kirchstein. I princip förekom inga heta målchanser förutom en halvchans av Neuville på en intränad hörnvariant. Det märktes att Borussia saknar självförtroende på bortaplan. Laget har bara en seger under hela säsongen och de var aldrig riktigt nära att kvittera. I matchens sista skälvande sekunder sprintar Takahara igenom och lyfter in 2-0-målet över en utrusande Casey Keller. Passningen var genialiskt slagen av Trochowski. Trots avsaknaden av målchanser kändes målet varken oförtjänt eller oväntat.
Ingen spelare utmärkte sig i bortalaget, men i hemmalaget fanns åtminstone några som höjde sig över mängden. Bäst på plan var en teknisk, hårdjobbande och passningsskicklig Guy Demel. Ex-Dotmundaren gjorde ett starkt intryck på oss på läktaren och lär bli viktig i Bundesligas slutskede. Kirchstein i buren och Mehdi Mahdavikia som högerback/-ytter gjorde som vanligt en habil insats liksom Atouba på den andra kanten.
Kameruanen är redan kultförklarad i Hamburg och värd några egna rader. Mitt bland alla stela och ordningsamma tyskar sticker den gänglige och oblyge landslagsbacken ut. Ingen passning är för klurig att slå, ingen motståndare för svår att dribbla bort och framförallt är ingen åskådare för fin för att roas. Med skräckblandad njutning gläds man varje gång han får bollen och man vet att något speciellt kommer. En speciell njutningen ser nog Atouba att dribbla som siste man. När sedan bollen skickats vidare efter avklarat uppdrag ser åskådarna på varandra och ler och utbrister glatt ” Der Atouba ist wirklich geil!”.
Skönt att Hamburg kunde svara upp till förväntningarna och plocka de poäng som fansen förmodligen redan räknat hem. Nästa vecka gäller möte med Duisburg borta. Matchen mot storinnanhamnskollegan från Ruhr måste nog vinnas om drömmen om första Bundesligatiteln sedan 1983 ska bli verklig. Det vore mäktigt om det lyckas och festen på Rathausmarkt lär bli lika mäktig som rådhuset torn är imposant.
