Bragden i Pamplona
Förhoppningarna om en behaglig resa till Champions Leagues gruppspel höll på att förvandlas till ett plågsamt utdraget antiklimax under Pamplonas mörka himmel. Då dök alkemisten Nigel de Jong upp och förvandlade sjuttiofem minuters krampaktigt spel till rent guld.
Förutsättningarna för en fin fotbollsmatch var närmast perfekta inför mötet mellan Osasuna och HSV på El Sadar. Tjugofem grader i luften, en molnfri himmel, 18 766 hängivna fans på läktarna och två närmast helt skadefria lag. I HSV saknades enbart Atouba. Kompany klarade ett fystest strax innan matchstart och tog därför plats i en backlinje bestående av, från vänster till höger, Demel, Kompany, Reinhardt, Mahdavikia, framför den givne målvakten Kirschstein. Mittfältet bestod av de Jong, Jarolim, van der Vaart samt Wicky som petade Trochowski. På topp startade Sanogo och Lauth.
Domaren hade knappt hunnit blåsa i sin pipa innan festligheterna omvandlades till en mardröm. Efter bara fem minuters spel fick Osasuna en hörna. Den slogs med kraft och precision in i boxen där mittbacken Cuellar dök upp och helt ohotad kunde pricka in bollen vid den bortre stolpen. Kirschstein agerade märkligt tamt och borde nog ha räddat bollen. Som om det tidiga underläget inte var tillräckligt dröjde det bara fem minuter efter målet innan Kompany gick sönder och tvingades utgå. In kom Benjamin som gjorde sin första HSV-match på över ett år, efter att ha lämnat klubben i januari och sedan kommit tillbaka under sommaren.
Återstoden av första halvlek var en deprimerande historia. HSV var det bättre laget och hade merparten av bollinnehavet, men skapade alltför få chanser. De få gånger man väl lyckades komma till avslut visade målvakten Ricardo varför Manchester United en gång i tiden slängde upp miljoner för hans namnteckning. Det är knappast någon vågad gissning att såväl spelare som fans i Osasuna kände blodvittring då domaren blåste av för halvtidsvila.
Andra halvlek började mycket trevande med slarvigt passningsspel, mycket kamp på mitten och få målchanser. HSV tog efterhand över spelet mer och mer, men hade förtvivlat svårt att skapa något framåt. Först i den 57:e minuten kom första möjligheten, då Benjamin fick till en precist inlägg fram till Lauth, som hårt trängd inte lyckades få bollen på mål. Efter det vidtog en period där Osasuna etablerade tryck och vaskade fram några frisparkar och hörnor, utan att skapa några större farligheter. I 65:e minuten genomfördes Hamburgs andra byte. Guerrero kom in istället för Wicky och Doll skickade därmed precis de rätta offensiva signalerna till sina spelare. Osasuna svarade genom att sätta in Webo istället för Soldado. Bytena fick ingen större effekt och spelet fortsatte på samma torftiga, knapphändiga sätt. Känslan var att HSV saknade någon som ville eller kunde ta tag i stafettpinnen och styra spelet på mitten, och avsaknaden av Barbarez var påtaglig.
I 75:e minuten fick HSV en frispark ungefär tjugo meter ifrån Osasunas straffområde och allt manskap beordrades fram. van der Vaart fick till en boll som gick i en vacker båge över hela klungan och landade vid den bortre stolpen. Där dök Benjamin upp, slängde sig framåt och utförde en språngnick i värsta Martin Dahlin-stil. Bollen gick tvärs igenom målområdet fram till de Jong, som helt omarkerad kunde dundra in kvitteringen i öppet mål. Ett vackert samarbete som innebar att HSV plötsligt ledde tack vare bortamålsregeln.
Minuter senare genomförde Doll lagets sista byte, då Lauth klev av och Trochowski kom in. Nu vidtog den spelbild som är så vanlig då två jämnbra lag möts och det ena behöver ett mål. Osasuna etablerade tryck medan Hamburg föll tillbaka och satsade på kontringar. Under de sista femton minuterna inträffade mer än vad som skett under de första sjuttiofem. Osasuna hade ett hårt distansskott som Kirschstein parerade. HSV svarade med två genomstickare på Guerrero som både gångerna hamnade i för dålig vinkel och misslyckades med att besvära Ricardo. van der Vaart hade en bra frispark som målvakten fångade. De sista döende minuterna bestod av inlägg på inlägg från Osasunas sida och rensning på rensning från Hamburgs sida. Spanjorerna skulle få en sista chans. Med bara minuten kvar av stopptid slog man ett fint inlägg från högerkanten. Först på bollen var Webo, som lyckades med konststycket att helt omarkerad och bara en meter från mål sätta bollen högt högt högt upp på läktaren.
Ögonblick senare blåste domaren för slutsignal och bekräftade därmed att HSV var klara för spel i Champions League för första gången på sex år. Den glädje och den lättnad som både spelare och ledare i Hamburg visade gick inte att ta miste på. Kramkalas utbröt, leenden och dans vidtog, Doll förvandlades till ett vandrande lyckorus. Och så välförtjänt det kändes. Ingen kan påstå att Hamburg spelade bra i denna match, men den lagmoral, den kämpaanda och den vilja att ställa upp för varandra som laget gav prov på värmde verkligen en fotbollsälskares själ.
Slutligen vill jag ge en stor eloge till Osasuna. Laget gav verkligen allt de hade och kämpade enormt under hundraåttio minuter. Men idrotten är grym och för att någon ska kunna vinna måste någon annan förlora. På torsdag väntar för Hamburgs del lottningen till Champions Leagues gruppspel. Själv önskar jag Osasuna all lycka i årets UEFA-cup.
Mål: 1-0 Cuellar (6'), 1-1 de Jong (75')
Varningar: Punal Osasuna, Demel, Mahdavikia, Kirschstein HSV
Publik: 18 766
Osasuna: Ricardo - Javier Flano (Valdo 80'), Cuellar, Monreal (Munoz 84'), Josetxo - David Lopez, Raul Garcia, Punal, Delporte - Soldado (Webo 69'), Milosevic
HSV: Kirschstein - Mahdavikia, Reinhardt, Kompany (Benjamin 11'), Demel - de Jong, Jarolim, Wicky (Guerrero 66'), van der Vaart - Lauth (Trochowski 78'), Sanogo
