HSV 1 – 2 Arsenal
HSV:s hårda slit räckte inte till i CL-premiären hemma mot Arsenal. En tidig och mycket tveksam utvisning gjorde uppförsbacken alltför brant. HSV faller ändå med hedern i behåll.
Då jag skrev införrapporten fanns en gnagande känsla i bakhuvudet av att jag hade glömt något viktigt. Nu vet jag vad. Beskrivningen av vad som behövdes för att HSV skulle kunna bärga poäng löd "full koncentration, uppoffrande slit i nittio minuter samt en hel del hjälp från Fru Fortuna". Naturligtvis skulle 'en rejäl domare' ingått i formuleringen. Tyvärr blev det inte så. Oavsett vilket kan man inte klaga på det spelarna själva kunda påverka - koncentrationen och slitet. HSV står för en enorm kämpainsats och alla spelare förtjänar beröm för hur de genomför matchen. Tyvärr blev motståndarnas rutin och den olyckliga domarinsatsen för stora hinder i jakten på poäng.
FÖRSTA HALVLEK
Det var HSV som inledde piggast. Hemmalaget visade ingen respekt för de prominenta gästerna och tycktes fast beslutna att bevisa att man faktiskt kan spela fotboll - helgens cupfiasko hade ju antytt att så inte var fallet. Matchen började i ett högt tempo och innehöll flera chanser för båda lagen, Ljubojas skott tätt utanför stolpen var farligast.
Efter tio minuter kom händelsen som skulle prägla resten av kvällen. Efter en perfekt genomförd kontring från Arsenal fick van Persie ett friläge. Kirschstein gick ut och gjorde sig stor samtidigt som van Persie fick bollen för långt ifrån sig och insåg att han inte skulle hinna ikapp den. Alltså sökte han målvaktens ben och föll som en fura efter en mycket lätt beröring. Smart och rutinerat från den unge holländaren. Tyvärr såg Fröjdfeldt inte igenom showen och visade därför ut en förtvivlad Kirschstein. Wächter byttes in på Wickys bekostnad vilket innebar att laget gick över till en 4-3-2-uppställning. Gilberto tog hand om straffen och visade inga nerver. Wächter gick åt rätt håll men bollen var för hårt slagen och för nära stolpen för att målvakten skulle kunna göra något. Underläge, både målmässigt och i antal spelare, efter bara tio minuter var naturligtvis en ren mardröm.
Efter straffen tog gästerna över mer och mer, men inget av lagen förmådde skapa mycket konstruktivt. van Persie hade en farligt skott från nära håll, Sanogo nickade en hörna över. Ungefär i mitten av halvleken hade HSV en bra period där man skapade en del chanser. Framförallt slog man flera fina inlägg mot ett Arsenalförsvar som såg ovanligt osäkert ut i luftrummet. Tyvärr lyckades Sanogo aldrig få till några riktiga avslut. Gästerna hade mer av bollinnehavet men båda lagen skapade dugliga chanser. Farligast var Eboues avslut som gick tätt utanför stolpen, men också Ljuboja hade ett hårt pressat skott som Lehmann räddade.
ANDRA HALVLEK
Det var HSV som inledde piggast, igen. Spelet under de första minuterna indikerade att Demel hade flyttats upp som högermittfältare i en 3-4-3-formation. Tyvärr dröjde det inte länge innan de Jong skulle tackla en motståndare och fick med sig Demel på köpet. Ivorianen tycktes skadad men stannade kvar på planen så länge. Bara några minuter senare kom kalldusch nummer två. Den gamle Dortmund-liraren Rosicky visade varför han fått förtroendet istället för Ljungberg då han fick bollen fem meter utanför straffområdet, tilläts sikta ostörd och fick drömträff. Bollen letade sig upp i nättaket och krossade ett och annat Hamburghjärta. I samband med målet kom Mahdavikia in istället för Demel.
Fortsättningen av matchen blev en tämligen avslagen historia. Arsenal kontrollerade händelserna utan att förta sig samtidigt som HSV kämpade och slet utan att kunna eller orka åstadkomma mycket framåt. Utöver ett räddat friläge för Adebayor och en bra frispark från van Persie (matchens lirare, tyvärr) var det mest minnesvärda Wächters ursinniga utskällningar ut Baptista.
Klockan tickade snabbare och snabbare mot full tid men HSV mäktade med en sista dödsryckning. Bara minuter innan matchslut var Trochowski ytterst nära att upprepa Rosickys bedrift men hans distansskott träffade ribban. Sanogo dök upp och nickade returen i mål men dömdes korrekt bort för offside. Ivorianen skulle dock få sista ordet. På övertid genomförde HSV vad som kanske var matchens vackraste anfall. Kompany slog en hård passning mot straffområdet, Guerrero direktskarvade till en framrusande Jarolim - för dagen klädd i både kaptensbindel och ett enormt gips runt armen - som lurade ut Lehmann innan han slog en passning snett inåt bakåt till Sanogo som enkelt kunde placera bollen i öppet mål. Ett fantastiskt lagarbete med Jarolim i centrum såg till att slutligen stoppa Lehmanns rekordsvit. Tyvärr återstod bara en minut och snart var förlusten ett faktum.
ÄR DET KÖRT NU?
Absolut inte! Tvärtom skulle jag vilja påstå. Det finns fortfarande femton poäng att slåss om och HSV spelade stundtals riktigt fint mot en erkänt stark motståndare - trots en man färre på planen. Den inställning man visar lovar också mycket gott för framtiden. Trots de bakslag man drabbas av så kämpar hela laget i nittiotvå minuter. Med färre skadeproblem och en mer samspelad elva kan det här laget bli stort. Många av nyckelspelarna är unga - Kompany (20), de Jong (21), Trochowski (22) och van der Vaart (23) - och kommer förhoppningsvis bara att bli bättre med åren.
Slutligen en stor eloge till Hamburgpubliken som stod upp och applåderade sina besegrade hjältar långt efter att slutsignalen gått. Sådant värmer ett fotbollshjärta.
Framtiden är ljus, framtiden är rödblåvit.
MATCHFAKTA
Mål: 0-1 Gilberto, str (12'), 0-2 Rosicky (53'), 1-2 Sanogo (90')
Varningar: -
Utvisningar: Kirschstein (10') HSV
Publik: 51 030 på AOL Arena
HSV
Sanogo, Ljuboja (Guerrero 82')
Trochowski
Wicky (Wächter 11'), de Jong, Jarolim
Mathijsen, Reinhardt, Kompany, Demel (Mahdavikia 50')
Kirschstein
ARSENAL
Adebayor, van Persie (Baptista 69')
Rosicky, Fabregas, Gilberto, Hleb (Flamini 69')
Gallas, Djourou, Toure (Hoyte 28'), Eboue
Lehmann
