Intervju med Albert Streit
Idag spelar Hamburger SV en viktig Bundesligamatch i Gelsenkirchen och en av spelarna som hoppas på att få spela från start är Albert Streit.
Tidningen Abendblatt har gjort en liten intervju med Streit inför ”hemkomsten” till Schalke där han bland annat berättar om sina tankar om dagens betydelse, om sitt dåliga rykte och om framtiden.
Om duellen med Schalke 04: det är något mycket speciellt för mig eftersom jag förra året hade vissa problem där och förlorare det roliga med fotboll. Jag skulle gärna visa mig cool – men jag är mer motiverad än vanligt. Jag tycker vi är bättre.
Om sitt dåliga rykte: det började redan i Köln. Jag har alltid spelat med öppna kort, och då visade jag tidigt att jag kommer att byta klubb. Andra spelare förklarar sin kärlek till klubben – och till slut går dem ändå sin väg. Det tycker jag är oärligt. Jag vet att min image inte är den bäste och att jag är motsatsen till favoriter som Schweinsteiger eller Podolski. Trotsallt ville mig tills idag - förutom Schalke – ingen annan klubb ge bort frivilligt – alltså, så dålig kille kan jag inte vara.
Om sina mål i HSV: här känner jag mig säker igen, som i mina goda tider. Jag vill kunna spela lika bra fotboll som tidigare och på så sätt hjälpa HSV. Jag vill inte stanna bara till sommaren, utan kanske för alltid.
Om skillnaden mellan Schalke och HSV: i Gelsenkirchen finns det grupperingar. Dem som talar portugisiska och spanska, dem tyska och dem övriga. I HSV är det annorlunda, här är det bra stämning i omklädningsrummet. Trots all framgång har laget förblivit ett sammansvetsat lag. Här är alla mer ”likvärdiga” än i Schalke.
Om HSV som sin ”sista chans”: det vore det endast då om jag efter tiden här vore arbetslös. Men jag har ett kontrakt med Schalke och skulle säkert också hitta en arbetsgivare om HSV inte vill behålla mig. I maj kommer vi att sätta oss ner och ta ett beslut, fram till dess är jag avslappnad.
Om tränare Martin Jol: hans röst är unik och han tar en spelare i armen och är mänsklig. Här mår alla spelare bra oavsett om dem sitter på bänken eller hör till stamelvan. Jag kommer aldrig att beklaga mig. Tränaren är en stor del av framgången.
Om sina värsta misstag: när det gäller fotboll, ångrar jag mig ingenting, skulle göra allt likadant igen. Men inte i privatlivet, efter mina föräldrars skilsmässa pratade jag inte under tio år med min far eftersom jag var arg och sur på honom. Först efter att min farmor dog öppnades mina ögon. Det gör ont att tänka att jag förlorat dessa år.
Om han har en idol: jag har en, Stefan Effenberg, hans bok slukade jag. Han har också alltid sagt vad han tyckt – oavsett till vem och oavsett när. Jag har aldrig sett en spelare som har mer ledarskapegenskaper än han.
Om sitt hem: två gånger om året reser jag till Rumänien, till Bukarest och besöker min far. Men jag skulle aldrig kunna bo där, det är för kaotiskt och för oorganiserat där. För min fästmö och mig var det egentligen alltid klart att vi i framtiden ska bo i Köln men nu har Hamburg gått om.
Die Raute im Herzen
