Reseberättelse: Hamburger SV – VfB Stuttgart
Förväntningarna är höga när jag på lördagsförmiddagen sätter mig i bilen och gasar ut på motorvägen i riktning mot Öresundsbron. Slutdestination: Hamburg.
Det är snart två år sedan jag sist (och för hittills enda gången) besökte Volksparkstadion. Ska jag vara helt ärlig var det ingen höjdare den gången: HSV spelade 4-5-1 med Guerrero ensam på topp, under ledning av Huub Stevens. Spelet var krampaktigt, det fanns liksom ingen som kunde göra det lilla extra för att luckra upp ett tätt Cottbusförsvar. Därför var det mycket logiskt att den matchen slutade mållöst. Trots det fanns det någonting som gjorde att jag varje dag sen dess längtat tillbaka. Det går inte riktigt att beskriva vad, men någonting är speciellt med Volksparkstadion. Att först höra Lotto King Karl sjunga ”Hamburg Meine Perle” och sedan se spelarna tåga ut till ”HSV Forever and Ever” är något man måste uppleva för att förstå vad jag menar.
Jag reser söderut för att se ett lag som är serieledare, förväntningarna är mycket högt ställda. Att det dessutom finns en svensk i laget gör det hela än mer intressant. Tiden går, som alltid, fort på vägen ner när man har något att se fram emot. Plötsligt är klockan 16.00 och jag svänger av avfarten precis i närheten av arenan. Efter parkering av bilen sätter jag och familjen oss på ett matställe precis bredvid stadion. Man tror inte sina ögon när man ser folket: supportrar, såväl för HSV som för Stuttgart, står och dricker öl tillsammans, de skrattar och är glada. På vilket Stockholmsderby hade det fungerat? När jag tittar på klockan upptäcker jag att det börjar närma sig matchstart, vi börjar gå mot Volksparkstadion.
Efter en kortare rundvandring bestämmer vi oss för att gå ner till våra platser på södra läktaren. Lite senare kommer spelarna ut för uppvärmning och jag upptäcker till min stora glädje att Marcus Berg ska starta. Värmningen tar slut och det närmar sig matchstart. Lotto hissas upp i kranen och arenan ställer sig upp för att sjunga Hamburg Meine Perle. Vi hinner precis bara sätta oss innan det är dags att resa sig igen och sjunga HSV Forever and Ever. Rysningarna är lika påtagliga som förra gången, jag känner att det här kommer att gå bra.
Matchen drar igång i ett väldigt högt tempo. Det är Hamburg som driver upp det, Stuttgarts taktik är tydlig från första början: försvar och kontringsspel är det som gäller. Faktum är att Stuttgart lyckas ganska väl första halvtimmen, HSV skapar inte mycket och bortalaget har ett par riktigt farliga chanser. Resten av matchen är snudd på fotbollspropaganda från Hamburger SV:s sida. Mladen Petric väggar med Elia och visar vilken målskytt han är: på ett tillslag slår han till, stenhårt bakom Jens Lehmann i Stuttgartmålet. HSV jobbar vidare: Mathijsen dominerar i försvaret (och lyckas till och med få ordning på Aogo som var helt ute och cyklade första 20 minuterna), Jarolim och Zé styr och ställer på mitten, Trochowski och Elia kommer som virvelvindar på kanterna och längst fram är Petric ett ständigt hot mot Stuttgarts backlinje. Berg kommer tyvärr inte med så mycket i spelet (vilket var genomgående matchen igenom), han verkar tyngd av stundens allvar när han gör sin första Bundesligamatch från start. Trots totaldominans den sista kvarten får Rothosen nöja sig med 1-0 i halvtid.
Andra halvlek fortsätter som den första slutade: HSV för spelet och skapar de hetaste chanserna. Därför kommer 2-0 också mycket rättvist i den 58:e minuten då Jarolim (jävlar vad bra han var idag) spelar fram Elia. Holländaren får perfekt träff och bollen letar sig in nere i Lehmanns vänstra hörn. Därefter känns det nästan som att segern tas ut i förskott: Petric gör ett bortdömt 3-0 mål och Bild visar livetabellen, vilken HSV till publikens stora glädje leder. Därför kommer också Stuttgarts reduceringsmål som en kalldusch; Mathijsen har varit högt upp i banan för att försöka bryta när Stuttgart passar på att lägga bollen bakom en för dagen ganska osäker Rozehnal. Pogrebnyak rinner igenom och chippar påpassligt in 2-1 bakom Frank Rost i Hamburgmålet. Detta berör dock inte hemmalaget som fortsätter att styra spelet. Berg, såväl som Petric och Elia, har chanser att avgöra matchen. Avgörandet kommer men det dröjer till den 92:a matchminuten innan Trochowski får bollen gratis efter ett dåligt uppspel av Stuttgarts försvar. Han spelar Petric, som efter en löpning lägger tillbaka bollen till Trochowski. Denne spelar i sin tur bollen tillbaka till Zé Roberto som får på en bra träff med vänstern. Lehmann är på bollen men kan inte hindra den från att leta sig in i samma hörn som Elias skott. Hela stadion flyger upp i ett enda glädjerus, segern är klar! De sista minuterna blir bara en transportsträcka fram till slutsignalen. Min andra match på Volksparkstadion är slut och jag längtar redan tills jag sitter här nästa gång.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att Hamburger SV mycket väl kan vara på väg mot något stort denna säsong. Laget ser starkare ut än på länge och man har inlett Bundesliga på ett lysande sätt. Det som kan störa är skadorna: HSV har nu fyra spelare borta med korsbandsskador. Ett par allvarliga skador till kan bli direkt förödande. Mitt råd till er är trots det att åka ner denna säsong om ni vill kolla HSV, truppen innehåller kvalitetsspelare rakt igenom. Biljetten är inget problem att ordna: man beställer i HSV:s onlineshop, betalar med kort och en dryg vecka senare ligger biljetterna i brevlådan.
