Resereportage från i somras
Så här i svinkalla vintern är det skönt att tänka tillbaka till i somras när jag och två vänner åkte ner till Hamburg för att se träningsmatchen mellan Hamburger SV och Chelsea FC på Imtech Arena.
I början av juli kom jag spontant med idén om vi inte skulle åka på en fotbollsresa i Europa i slutet av juli eller i början av augusti då vi alla tre hade avslutat våra sommarjobb. Mitt förslag möttes med en väldigt positiv respons så vi började genast kolla upp lite angående resemål för en rimlig summa och vi kom fram till att Hamburg var helt perfekt och dessutom så skulle "vi" möta Chelsea, ett av världens bästa lag. Och eftersom vi redan var HSV;are sedan tre år tillbaka var detta helt perfekt. Vi kom fram till att vi skulle köra dit med bil, eftersom vi bor strax utanför Ystad var det lättast att köra in till Malmö, ta färjan över till Travemünde för att sedan köra dem sju milen ner till Hamburg. Så vi köpte matchbiljetter, färjebiljetter samt bokade ett hotell nära tågstationen. Den 1:a augusti klockan 9.00 skulle färjan avgå ifrån Malmös hamn för att vara framme i Travemünde klockan 19.00, alltså skulle det vara ljust både när vi skulle köra till Malmö på morgonen och på kvällen när vi skulle köra ner till Hamburg.
Efter en evig längtan så var dagen äntligen kommen, den 1:a augusti. Min väckarklocka gick igång klockan 05.00 och det var hur lätt som helst att ta sig upp, vilket kändes väldigt skönt eftersom jag var rädd för att råka försova mig. Efter att ha kollat mina väskor ungefär femhundraelva gånger och kollat så jag hade mitt pass, pengarna och matchbiljetterna med mig så gick jag ut till bilen och lastade in mina väskor. Vi alla var trötta men samtidigt var vi spända men framförallt glada över att åka på vår första riktigt stora internationella fotbollsmatch.
Efter att ha kört i en timme var vi framme i Malmö vid färjeterminalen. Färjan skulle ju gå klockan 09.00, alltså var det två timmar till avgång. Efter dem två timmarnas väntan fick vi äntligen köra upp på färjan och vi var äntligen på väg! Färjan var mindre än vad vi förväntat oss men ändå väldigt trevlig. Här skulle vi sitta i sex till åtta timmar innan vi skulle nå hamnen i Travemünde på kvällen. Som tur var fanns det flera TV-apparater med alla dem svenska kanalerna, även Canal + så dem sista timmarna fördrev vi med att se Malmö FF ta emot GAIS hemma på Swedbank Stadion. Eftersom vi alla tre är hängivna MFF; are så var detta helt perfekt då vi var väldigt bekymrade över att behöva missa matchen.
Till slut nådde vi Travemündes hamn och vi kom ut på Autobahn, Rasmus som endast haft körkort i fyra månader var hur lugn som helst och klarade det galant trots rusningstrafiken. En eloge till honom som skötte det mycket bra. Vi kom fram till Hamburg ca 21.30, parkerade bilen i ett parkeringshus och checkade in på vårt hotell utan några som helst problem. Sedan gick vi och la oss, trötta som vi var.
Efter en natts välbehövlig sömn steg vi upp vid niotiden för att äta frukost i hotellets frukostsal som visade sig vara inne på en kinarestaurang som låg en dörr emellan hotellets reception. Efter att ha ätit oss mätta gick vi upp på rummet och gjorde oss färdiga för att utforska staden. Vi visste inte riktigt vart vi befann oss mer än att stationen låg ca 200 meter ifrån hotellet. Eftersom jag har varit i Hamburg en gång tidigare, 2007, så mindes jag lite av hur vi skulle gå men det tog oss ändå lite tid innan vi kom ner på Mönckebergstrasse som vi hade planerat att gå längs med. Efter ca 50 meter såg vi ett höghus med en stor skylt fäst på första våning med texten "KARSTADT SPORT". Uppe på taket såg det ut som om det fanns en tennisbana. Vi gick in i varuhuset och gick upp några trappor tills vi fann paradiset för oss. En hel våning fullt av fotbollssouvenirer ifrån alla världens lag. Genast började vi springa runt och kolla igenom sortimentet och man kände sig som ett litet barn i en leksaksaffär. Efter att ha spenderat ca en timme i det magnifika varuhuset gick vi ut för att gå och kolla resten av gatan. Någonting man la märke till direkt var alla tiggarna som gick runt med bilder på sina barn och en plastmugg som dem ville ha fyllda med pengar. Och man blev verkligen inte lämnad i fred förens man gett dem något. Detta drog genast ner vårt betyg på staden och man blev snabbt trött på alla tiggarna.
Efter att ha gått och kollat i alla skyltfönster kom vi fram till stället vi var ute efter ifrån början. HSV City Shop, Hamburger SV:s officiella souveniraffär. Inne i affären fanns allt möjligt med HSV's logga på. Jag hade redan bestämt innan att jag skulle köpa den nya hemmatröjan med nr. 22, v. Nistelrooy samt den nya blåa bortatröjan med nyförvärvet nr.44 Kacar på ryggen. Och det blev givetvis lite till. Efter vårt besök var jag ungefär 200 Euro fattigare men lika glad var jag för det. Resten av dagen spenderade vi med att gå i affärer, besöka rådhuset, ett av Hamburgs största kulturella byggnader. Och på kvällen sprang vi in på Karstadt Sport igen.
Den 3e augusti gick vi precis som förra dagen upp klockan 9.00 för att käka frukost och utforska staden även denna dag. Under dagen så gick vi på lite mindre affärsgator, åkte en guidad turistbuss, och vi fick en större blick över staden. Det lustiga var att denna dag blev vi inte utsatta för några tiggare överhuvudtaget, vilket vi givetvis tyckte var skönt men ändå lite märkligt med tanke på hur många det var ute under gårdagen. Dagen avslutades med en god middag innan vi gick tillbaka till hotellrummet för att koppla av och ladda inför morgondagen, matchdagen.
Eftersom vi hade planerat en guidad tur inne på arenan samt gå runt och fotografera hela arenan gick vi redan vid elva tiden ner mot stationen. Vi fick fråga på kundtjänsten angående om biljetterna verkligen gällde på tågen eller och om vi åkte på rätt håll, efter att ha fått all information vi behövde traskade vi ner för stentrapporna mot perrongen, där vi stod och väntade ca tio minuter innan tåget kom. Efter en ca 20 minuters resa så gick vi av och möttes av total förvirring, eftersom vi åkte så pass tidigt var där inga andra HSV eller Chelsea fans på tåget så vi fick läsa skyltarna så gott vi kunde och tillslut kom vi ner till en liten busstation och en liten kiosk i stil med pressbyrån Vi frågade en anställt hur vi kom till arenan, dessvärre kunde hon inte engelska särskilt bra utan bara pekade ut mot en stor tunnel utanför affären.
Vi var lite skeptiska och stod kvar och diskuterade hur vi skulle göra tills en man kom fram, han visade sig vara Chelsea fan ifrån England och skulle också se matchen. Han föreslog att vi skulle ta bussen som kom först om 35 minuter men eftersom vi ville fram så fort som möjligt började vi istället gå igenom tunneln.
I tunneln var det fullt med klistermärken och givetvis var jag tvungen att bidra med ett MFF klistermärke som jag satte över ett fult Werder Bremen-märke. När vi kom ut ur tunneln fick vi syn på graffiti föreställande HSVs 3 arenor dem spelat på genom åren. Jag fotade flitigt motiven och sedan gick vi vidare. Vägen dit var fin med mycket träd och buskar, dock låg det en soptipp eller liknande bakom en stor mur den första kilometern så det luktade inte allt för gott men lika glada var vi för det. Efter en promenad på 20-30 minuter kom vi till slut fram till Imtech Arena. Vi alla tre blev lika imponerade och började fotografera som typiska turister. Vi gick och kollade på träningsplanerna, gick runt hela arenan tills vi kom fram till en staty föreställande en gigantisk fot. Jag hade sett denna staty på bilder tidigare och knäppte givetvis själv ett par bilder innan vi gick upp mot arenan där vi möttes av fanshopen. Vi gick givetvis in i shoppen och möttes av en stor glasvägg där man såg hela innerplanen samt alla läktare, det kändes som om mitt hjärta stannade faktiskt. Låter väldigt löjligt men som den Hamburgssupporter jag är var detta väldigt häftigt, den arena man sett på bilder, videor och tv-spel stod jag nu och blickade ut över. Det var en otroligt mäktig känsla.
Eftersom vi redan handlat för flera hundratals euro nere i affären i stan så gick vi tomhänta ut därifrån för att se vad som mer fanns att erbjudas. Vi visste sedan innan att man kunde få en guidad rundtur inne på arenan så vi gick till kundtjänsten på arenan där vi fick instruktioner att gå upp för en stentrappa och sedan gå in i ett rum till höger. Efter lite strul hittade vi tillslut rätt och vi kom in på museet där vi köpte en biljett som gav oss rätt till att besöka museet samt en guidad rundtur för endast 8 euro. Efter att ha fotograferat i stort sett alla montrar och stått och dreglat över Champions League pokalen gick vi ut för att påbörja rundvandringen. Naturligtvis skedde denna på Tyska så vi förstod inte så mycket, men vi var mest ute efter att få se, inte höra. Det var verkligen helt fantastiskt att få se hela arenan, både invändigt och utvändigt. Det mäktigaste av allt var när vi fick gå igenom spelargången medan inmarsch melodin ljöd ut ur högtalarna inne på arenan. Efter att ha suttit i avbytarbåsen, tagit bilder där vi står intill planen så var rundturen avslutad och vi var helnöjda.
När vi kom ut ifrån arenan möttes vi av en stor gräsplan fylld med en massa tält och matstånd, som en liten marknad. Vi visste sedan innan att det skulle vara ett jippo inför matchen i med att arenan hade fått sitt nya namn, Imtech Arena, så vi gick runt och tittade i dem olika tälten och pratade lite med andra supportrar. Eftersom matchen inte började förens klocka 18.00 så var det tre och en halv timme kvar till matchstart, vi bestämde oss för att åka tillbaka till stationen för att käka och fördriva tiden inomhus då det börjat regna.
När klockan var 16.30 tog vi tåget tillbaka till station "Stellingen" där vi sedan gick samma väg som vi gick förra gången upp till arenan. Nu var det mycket mera folk och en hel del nya tält. Eftersom det var en och en halvtimme kvar till matchstart gick vi och kollade runt. När vi hade kommit en liten bit fick vi syn på en stor folkmassa där det visade sig att ingen mindre än Marcell Jansen stod i mitten och försökte ta sig fram till arenan samtidigt som han skrev autografer. Vi gick närmade och jag gav mig in i jakten på en autograf. Efter en hel dels slitande och trängsel fick jag tillslut min halsduk signerad. Det var kanske 20 av 300 som fick hans autograf så det kändes verkligen helt underbart.
Att ha fått vara på plats och se uppvärmningen, spelarpresentationen och uppleva allsången med "Hamburg Meine Perle" och "HSV, Forever And Ever" ger mig fortfarande gåshud. Det var verkligen den stämning man hade hoppats på. Klockan 18.00 startade matchen och man njöt i 90 minuter av fotboll i världsklass. Hamburg spelade verkligen bra och visade att man inte hade någon som helst respekt för Chelsea. Inte minst18 årige Heung Min Son visade detta då han kyligt sprang ifrån John Terry och Ricardo Carvalho för att lägga in segerbollen bakom Ross Turnbull som vaktade målet. Matchen slutade 2-1 sedan Frank Lampard gett sitt Chelsea ledningen i första halvlek innan Mladen Petric kvitterade på en elegant chip-karatespark.
Efter matchens slut gick vi tillbaka till tåget och åkte till stationen där vi åt den sista middagen i Hamburg för denna gång innan vi gick upp till hotellrummet och tog det lugnt resten av kvällen. Dagen efter åkte vi hem tidigt på morgonen och allting gick helt enligt planerna.
Det var verkligen helt fantastiskt att åka ner till Hamburg och att få se alla sina hjältar med egna ögon och dessutom se oss vinna över Premier League mästarna.
Även om vi fick ett dåligt intryck av staden först i med alla tiggarna så blev det bättre senare. Hamburg är verkligen en fin stad med mycket sevärdheter och dessutom spelar Tysklands bästa lag här, Hamburger SV.
