Rothosen hösten 2012
Snart är ännu ett år gånget och ett nytt skall bli till. Men innan dess så ska vi på redaktionen summera den första halvan utav Hamburgs säsong i form av 8 olika kategorier.
Höstens spelare
Helena: Utan tvekan René Adler. Jaroslav Drobný är en bra målvakt men Adler är ännu bättre och själv säger René att han nu är bättre än någonsin tidigare. Bättre än då han var utsett till nr 1 av Jogi Löw och förlorade sin plats i det tyska landslagsmålet på grund av skador. På kort tid i HSV har han tagit på sig en ledarroll både på plan och utanför och fansen fullkomligt älskar honom. Jag fick gåshud när hela stadion hyllade honom under matchen mot Hannover, efter segern och senare på kvällen under 125 årsjubileumet. Det är mäktigt att se hur vår Örn flyger.
Filip: I mina ögon så har René Adler varit den bästa HSV-spelaren under höstens Bundesliga. Han har gjort ett flertal räddningar utav ren världsklass som har gjort att hans lag kunnat ta viktiga poäng i ligan. Som ett bevis på hans goda insatser så spelar han återigen i landslaget. En annan spelare som har imponerat på mig är Milan Badelj, som helt klart varit lagets bästa utespelare.
Höstens besvikelse
Helena: Petr Jiracek som spelade ett riktigt bra EM och var tänkt att förstärka mittfältet som var lagets svaga punkt i början av säsongen. Redan i sin andra match fick han ett mycket tufft rött kort, efter avstängning har han sedan endast kunnat spela tre matcher på grund av skador. Jiracek beräknas vara tillbaka i början av januari och kan då ta upp kampen om ”sin” plats i startelvan men Tolgay Arslan kommer att kämpa hårt för att behålla den också under Rückrunde.
Filip: Inledningen på säsongen gjorde ingen glad då man förlorade de 3 inledande matcherna. Jag hade hoppats på att man hade lärt sig någonting från den förra säsongen, men laget var lika uddlöst nu som då.
Höstens misslyckande
Helena: Marcus Berg och den dåliga starten av säsongen med tre raka förluster. Men den dåliga starten var samtidigt också vår välsignelse, något man inte kan säga om svensken. Hade Rothosen inte börjat säsongen så katastrofalt skulle klubbens AR inte godkänt att man värvade tillbaka Rafael van der Vaart. När det gäller Berg så har jag gett upp hoppet om honom för länge sedan, HSV och svenska spelare verkar inte passa ihop. Berg hade en gyllene chans att ta startplats i laget då Artjoms Rudnevs till en början hade problem att vänja sig vid Bundesliga. Men som vanligt tog Marcus inte vara på sin chans, till exempel i en av de få matcherna som Berg spelade 90 minuter hade han inte ett enda skott mot mål och det som anfallare.
Filip: Vår oförmåga att producera mål har vid flera tillfällen kostat oss poäng under hösten. I nuläget så ser det betydligt bättre ut men under den större delen av hösten så hade vi uppenbarligen stora svårigheter med målskyttet, och det ser man tydligt om man kollar på höstens resultat. I övrigt så anser jag faktiskt att vi inte har "misslyckats" med någonting, även om inte allting är frid och fröjd.
Höstens glädje
Helena: Den 31 augusti 2012 var en dag av fullkomlig lycka, det kändes som om hela Hamburg (och många andra platser också) upplevde ett rus av glädje. Från cirka klockan 09 på morgonen kom det första meddelandet att vår kleine Engel kanske var på väg tillbaka till HSV. I Rauten-forumet fullkomligt exploderade van der Vaart trådet i rykten/bilder som när Rafael hämtade sina saker från Spurs anläggning, hur han sedan anlände till Hamburg med det privatplan som HSV hämtade honom med från London. Sylvie van der Vaarts inlägg på sitt twitterkonto om att ”det är dags att åka hem igen”. Och då ska ni alla komma ihåg att jag var glad när Rafael för fyra år sedan lämnade oss för Real Madrid, detta eftersom man aldrig kan tvinga en spelare att prestera sitt yttersta ifall han i tankarna är någon annanstans, då är det bättre att han lämnar. Men idag har Rafael insett att gräset inte är grönare på andra sidan, han har insett vad han och hans familj har i Hamburg. ”En klubb som HSV glömmer man inte, här hade jag karriärens bästa tid och jag har hela tiden saknat Hamburg. Jag skulle gärna vilja ha en viktig roll i HSV också efter min aktiva karriär”. Välkommen tillbaka familjen van der Vaart!
Filip: Den största glädjen för mig var i somras när Rafael van der Vaart blev klar efter segdragna förhandlingar med Tottenham. Dagarna innan den 31e Augusti kan beskrivas som hur det är för ett barn dagarna innan julafton. Ovissheten om han skulle bli klar, om alla rykten stämde och till sist om tiden skulle räcka till, men visst blev han klar till slut, och jag är säker på att varenda HSV-supporter i världen blev överlycklig när han presenterades som spelare igen för Hamburger SV. Sett till ligaspelet så tycker jag att vi har gjort en mycket bättre insats än vad jag förväntade mig inför säsongen, och vi har helt klart chans på en Europaplats den här säsongen.
Höstens nykomling
Helena: Många gnällde över att Frank Arnesen valde att vänta på att Dinamo Zagreb skulle släppa Milan Badelj till oss efter sitt CL kval. De sa att varför värvar inte Arnesen en spelare som kan komma till oss redan i juni, att det är galet att skriva på ett kontrakt med Milan i juli och sedan tvingas vänta till slutet av augusti. Men nu vet vi alla att Arnesen gjorde helt rätt, Milan var värt att vänta på. På kort tid har han blivit dirigenten på HSV:s mittfält där han bestämmer tempot mycket tack vare hans otroligt bra speluppfattning. Han ser vad som behöver göras och när det behöver göras, han kan läsa spelet snabbare än någon annan och han är så kylig att han alltid behåller lugnet. Eller som Thorsten Fink säger; ”Han passar perfekt till vårt mittfält, han bär spelet offensivt och läser det mycket bra, han är tekniskt helt otrolig, hans puls går aldrig upp”. Milan är inte den snabbaste spelaren på plan men han är den snabbaste i tanken och kan därför förutse tre, fyra passningar i förväg.
Filip: Det är många unga som har gjort det bra under hösten, men den som har imponerat mest på mig är Tolgay Arslan som numera är en startspelare för HSV, någonting som han aldrig tidigare varit. Sett till den hårda konkurrensen om mittfältsplatserna som tillkom i somras så har Arslan ändå lyckats övertyga Fink om att få chansen och som han har tagit den. Trots att spelare som Tomas Rincon, Gojko Kacar, Per Ciljan Skjelbred & Petr Jiracek finns i truppen så är det ändå Arslan som har förtur till en startplats bredvid den givna Milan Badelj på det defensiva mittfältet.
Höstens överraskning
Helena: Vem hade trott att Tolgay Arslan skulle vara så bra som defensiv mittfältare? Under hösten har han utvecklats till en riktigt bra spelare och det på fel position. Tack till Thorsten Fink för att han lät Arslan pröva som defensiv mittfältare när Jiracek blev avstängd efter sitt röda kort. Arslan fick därmed sitt riktiga genombrott i HSV och bevisade att han är mer mångsidig än alla trodde och att han kan spela alla positioner på mittfältet.
Filip: Det var en stor överraskning för mig när vi slog Dortmund efter den tunga perioden med 3 förluster i rad i början av säsongen. Vi spelade som ett helt nytt lag jämfört med tidigare och vann därmed välförtjänt matchen. Om någon innan matchen hade sagt att vi skulle slå de regerande mästarna i det läget hade jag förmodligen bara skrattat. Det är just sådana här matcher som gör att man bara kan älska Bundesliga.
Höstens mål
Helena: Rafael van der Vaart. En video säger mer än några ord så varsågoda: http://www.youtube.com/watch?v=KFGWYSOz0Uo
Filip: Rafael van der Vaarts fullträff emot Mönchengladbach är helt klart höstens snyggaste mål enligt mig. Inte trodde man att han skulle få in bollen i det läget, men ingenting är omöjligt när det kommer till denna man.
Höstens match
Helena: Matchen mot Dortmund som HSV helt oväntat vann med 3-2. Ingen trodde att vi ens skulle kunna spela oavgjort mot de regerande mästarna efter fyra
raka förluster, tre i ligan och en i tyska cupen. Denna seger gav laget otroligt mycket självförtroende och lugnade hela Hamburg (förutom de få Pauli fans)
som hade ångest att HSV skulle fira sitt 125 årsjubileum med noll poäng på kontot. Det kanske inte var lagets bästa match men det var den viktigaste segern
eftersom denna match bevisade att vi fortfarande kan spela fotboll när alla kämpar för varandra och Adler bevisade återigen vilken fantastisk målvakt han är.
Filip: Om man ska se det ur ett historiskt perspektiv så får jag säga matchen mot Hannover, då vi i samband med den firade 125 år som förening och vann dessutom med 1-0 efter ett mål av Arjom Rudnevs. Men sett till mest underhållande & mest glädjande så är det helt klart matchen mot Dortmund som är "höstens match". När domaren satte pipan mot munnen och blåste av så hoppade jag upp och ner utav glädje, precis som hela laget också gjorde. Ett fint minne att ta med sig under vintervilan.
Gott nytt år!
NUR DER HSV
