Rothosen säsongen 2010/11
Den gångna säsongen var fylld av skador på viktiga spelare, chefstränaren sparkades och matcher förlorades ibland trots att man var det bättre laget. En säsong som man egentligen snabbt vill glömma bort men vi Rothosen supportrar är självplågare och därför tar vi trots allt en blick i backspegeln och analyserar kort vad som egentligen hände.
Säsongens spelare:
Helena: Normalt säger jag att jag älskar mitt lag och alla spelare men den här säsongen har kärleken verkligen satts på prov. Ingen spelare övertygade över en hel säsong för att få äran att utses till säsongens spelare men måste jag välja någon så väljer jag Dennis Aogo. Han var skadad nästan hela hösten och då såg man hur mycket vi saknade honom, vänsterkanten läckte som ett såll. I januari förlängde han i förtid sitt kontrakt till 2015 och sa att han vill vara med om att bygga ett nytt HSV. Han är en framtida lagkapten som också fått sitt genombrått i det tyska landslaget så därför väljer jag Dennis Aogo.
Filip: Egentligen tycker jag inte att det finns någon som utmärkt sig märkvärdigt i årets lag. Men om jag måste välja så säger jag faktiskt Frank Rost. Av dem matcher jag sett i år så har jag imponerats av Rost som gjort matchavgörande räddningar och agerat som en ledare ute på planen.
Säsongens nykomling:
Helena: Änis Ben-Hatira även om han tillhört HSV under flera år. Han var bortsorterad under förra sommaren, provspelade för olika klubbar och hamnade till slut i vårt andra lag, HSVII. Men han fick ibland träna tillsammans med A-laget och han övertygade både i träning och på matcher med amatörlaget. Flyttades tillbaka upp till A-laget och efter juluppehållet har han i stort haft garanti på startplats.
Filip: Tror nog att alla HSV-supportrar har samma svar som mig. Änis Ben-Hatira. Från att ha varit utfryst och oönskad i laget så istället för att flytta till en annan klubb så valde Änis den svåra vägen genom att stanna kvar i Hamburg för att försöka ta en plats i a-laget, och det lyckades han med. Numera är han en av dem viktigaste spelarna i laget och har antagligen en given plats i startelvan till nästa säsong.
Säsongens match:
Helena: Det är endast två matcher som är värda att komma ifråga. Antingen säsongens första match, segern över Schalke 04 då Ruud van Nistelrooy gjorde två mål och allt såg så bra ut för Rothosen. Eller Michael Oennings första match som cheftränare när ett fantastiskt Rothosen slog Köln hemma med 6-2, också då trodde man att nu lossnar det för laget men…
Filip: Finns bara 3 matcher under hela säsongen som jag minns som riktigt positiva. Premiären hemma på Volkparkstadion emot Schalke 04 som vi gick vinnande ur med 2-1 efter 2 mål avRuud Van Nistelrooy kändes så bra. Det kändes som om denna säsongen var vår. Men ack så fel jag hade. Dem andra 2 matcherna jag tänker på hade inga större betydelser men det var roligt att se oss köra över Köln med 6-2 samt att vinna nordderbyt hemma emot ärkerivalen Werder Bremen med 4-0 efter den snöpliga förlusten emot dem i början av säsongen.Men den match jag väljer utav dessa 3 är helt klart matchen emot Schalke.
Säsongens mål:
Helena: Vår supertalang Heung-Min Son gjorde det snyggaste målet borta mot Köln, se video med härlig koreansk kommentator:
http://www.youtube.com//watch?v=2RqdB9rpB2Y
Filip: Mladen Petric's mål emot St. Pauli i det första statsderbyt på Millerntor var ett typiskt Petric mål. Elegant, oväntat och viktigt.
Säsongens överraskning:
Helena: Gojko Kacar som mittback. Han kom från Hertha Berlin för att upp kampen med Jarolim och Zé Roberto på defensiva mittfältet, han stämplades tidigt som flop av de tyska tidningarna och klev sedan helt överraskande fram som lagets bästa mittback. Det kallar jag för en överraskning.
Filip: Det får bli samma svar som på ”säsongens nykomling”, Änis Ben-Hatira. Vem kunde tro att han skulle bli en av våra viktigaste spelare i laget? Förmodligen ingen, inte ens han själv.
Säsongens svordom:
Helena: Skador, skador och återigen skador. Så många skador som vi hade kan endast kompenseras av en otrolig laganda där alla spelare finns till för varandra, något vi helt enkelt saknar. När skadeläget var värst hade vi elva skadade spelare samtidigt. Så trots att vi på pappret hade ett otroligt bra lag med spelare som Ruud van Nistelrooy, Mladen Petric, Zé Roberto, Piotr Trochowski… så var dem antingen skadade, ur form eller verkade helt enkelt inte ha lust att spela fotboll.
Filip: 8:e plats, uteblivet europaspel och spelarflykten som pågår är väl det jag tycker är mest tragiskt. Trots att en 8e plats låter som säker mark var det endast 9 poäng nertill nedflyttningsstrecket som får en att undra hur det skulle ha sett ut om det inte funnits så många formsvaga lag i årets upplaga utav Bundesliga.
Säsongens besvikelse:
Helena: Ruud van Nistelrooy. Han kom skadad till HSV efter att han helt enkelt inte längre platsade i Real Madrid, vi gav honom chansen att spela fotboll igen och göra det han allra helst gör. Och vad är tacken, så fort Real ropar så vill han springa dit och agerar mer som ett barn i godisaffär som inte får en klubba än en välbetald fotbollsproffs.
Filip: HSV och ordet besviken vandrar hand i hand med varandra känns det som. För det första är hela denna säsongen besvikelse, nästintill hela föreningen har varit en besvikelse.Förhoppningsvis var detta den sista gången vi fick se ett så här pass svagt HSV. En annan sak jag blev mycket besviken på var att det inte blev något genombrott i Bundesligaför våran Koreanska supertalang, Heung Min-Son. Men det kommer, tro mig.
Säsongens glädje:
Helena: Att säsongen tog slut förra helgen och att flera av de gamla spelarna lämnar laget. Vi behöver föryngra laget radikalt och även som spelare som Zé Roberto kan i sina bästa dagar vara riktigt genialiska så är inte han värd den höga lönen när man kan få unga hungriga spelare för en bråkdel av pengarna. Nu är det upp till sportchef Frank Arnesen att hitta dessa talanger till oss.
Filip: Att vi äntligen fick en ordentlig sportchef i form av Frank Arnesen. För mig är han räddaren i nöden, mannen som ska ta Hamburg ifrån det medelmåttiga stadiet vi befinner oss i.Än så länge ser det mycket lovande ut och jag hoppas det fortsätter såhär. En vacker dag kanske det är Hamburg som får lyfta en buckla?
Die Raute in Herzen
