Summering av säsongen 2011/2012 – Del 1
Inför säsongen så var Hamburg ett lag som folk trodde skulle hamna inom topp 5, ett lag med ambitioner att kunna nå en Europaplats. 34 omgångar senare har man facit i hand. En 15e plats blev det för Hamburg och endast 8 vinster lyckades man ta under hela säsongens gång. Vad var det egentligen som gick snett?
Den 13e mars 2011 fick Armin Veh sparken då hans Hamburg fick stryk med 6-0 på bortaplan av Bayern München. Laget hade under hela säsongen spelat knackligt och man hade inte riktigt imponerat på någon. Som dem flesta vet så har Hamburg haft en enorm tränarrullians den senaste tiden och därför var det lätt för styrelsen att återigen ge tränaren skulden och på så vis avskeda honom, någonting som man gjort ett flertal gånger dem senaste säsongerna. Eftersom säsongen var så långt gången beslutade man sig för att ge den assisterande tränaren, Michael Oenning, chansen och låta honom ta över rodret för att sedan hitta en ordentlig tränare inför den kommande säsongen. Michael Oennings första match som huvudtränare för HSV blev hemmamatchen emot FC Köln, en vecka efter brakförlusten. I stort sett ingen hade några som helst förväntningar på den nya tränaren utan alla hade gett upp drömmarna om en Europaplats. Då, från ingenstans så gör HSV en kanonmatch och vinner med hela 6-2, och givetvis så hyllas Oenning som en mästare. På dem 7 resterande omgångarna efter Kölnmatchen lyckades man ta 5 poäng genom att spela oavgjort 5 gånger och förlora 2. Laget hade ändå höjt sig kändes det som och man hade lite otur med resultaten ansåg man. Det blev aldrig någon ny tränare utan Michael Oenning fick förtroendet inför den här säsongen och allting var frid och fröjd för en gångs skull i Hamburglägret. Dock så hade flera spelare fått beskedet att lämna klubben då Frank Arnesen kom in som sportchef ifrån Chelsea FC. Han ville tillsammans med styrelsen minska lönekostnaderna och samtidigt banta truppen då den ansågs för stor, så hela 13(!) spelare fick lämna Hamburg i somras. In köptes 5 reservlagsspelare ifrån Chelsea i form av Michael Mancienne, Slobodan Rajkovic, Jeffrey Bruma, Jacopo Sala & Gökhan Töre, den norske innermittfältaren, Per Ciljan Skjelbred, ifrån Rosenborg BK & Ivo Ilicevic ifrån Kaiserslautern. Redan här började det osa katt då det inte var vilka dussinlirare som helst som lämnade klubben under ett och samma transferfönster.
Under försäsongen såg det faktiskt riktigt bra ut, det var helt klart ett föryngrat och hungrigare Hamburg som spelade nu än det under Vehs ledning. Även om man inte alltid mötte några storlag i träningsmatcherna så imponerade spelarna och framförallt Heung-Min Son som öste in mål. Säsongstarten närmade sig sakta men säkert och det blev klart att Hamburg skulle möta dem regerande mästarna, Borussia Dortmund på bortaplan i öppningsmatchen. Inte direkt en lätt match men ingenting kändes omöjligt, man hade mött laget tidigare i finalen i LIGA! Total cup men man förlorade matchen efter 2 snabba mål av Santana & Zidan. Dock kändes den matchen som om den hade kunnat sluta hur som helst även om det var Dortmund som hade lite mer spelövertag än vad HSV hade. Dessutom hade man spelat 1-1 mot Dortmund förra säsongen under Oennings ledning och man var faktiskt oerhört nära att vinna den matchen så det kändes som om vi hade en chans inför premiärmatchen. Till slut så kom den 5e augusti och det var inte helt oväntat ett fullsatt Westfalenstadion som spelare tågade in på. Förutom att Heung-Min Son insjuknat så var det i stort sett ett ordinarie lag som Oennings ställde på banan och jag kommer ihåg att jag tänkte innan matchen: "Tänk så är det vi som blir mästare denna säsong, vi som får lyfta skölden när säsongen är slut". Allting hade känts så bra under försäsongen och trots att laget på pappret hade blivit försvagat så hyllades man i de olika tidningarna som ett lag med chans på topp 3. Matchen mot Dortmund slutade med en 3-1 förlust och man blev totalt utspelade, någonting som kanske egentligen inte var så konstigt sett till hur det hela slutade för Dortmund i år men ändå kändes det som ett stort nederlag. I matchen efter väntade nykomlingarna Hertha Berlin, man visste att dem var revanschsugna efter deras sejour i 2. Bundesliga och huvudstadslaget hade dessutom värvat Torun & Ben-Hatira ifrån oss så de 2 skulle vara extra taggade inför matchen på deras gamla hemmaplan. Men det var Hamburg som tog ledningen i den 25e minuten genom Mladen Petric innan Torun kunde kvittera strax före halvtidsvilan. Hamburg hade helt klart en chans i denna match men det var Hertha som var det vassaste laget med dem bästa lägena. Trots det så lyckades Son, som var tillbaka igen efter sin sjukdom, göra 2-1 och det såg ut att gå mot seger för Oennings HSV. Då, i den 86e minuten gjorde Drobny en tavla då han skulle boxa ut bollen efter en hörna men Herthas Mijatovic nådde högst och kunde enkelt nicka in bollen i det tomma målet. Strax därefter blåste domaren av matchen och busvisslingarna spred sig på Imtech Arenas läktare. Man hade iallafall tagit en poäng och det kändes bättre än 0 i det läget sett till vilka chanser som Hertha hade i matchen.
Nästa match var borta emot Bayern München, favoriterna till ligatiteln, någonting som dem också visade då dem återigen pulveriserade Hamburg genom att vinna med 5-0. Nu började det hända saker då fansen började ifrågasätta Frank Arnesen & Michael Oenning. Klubben hade alltså gjort sig av med spelare som van Nistelrooy, Zé Roberto & Mathijsen för att sedan plocka in några juniorer ifrån Chelseas reservlag. Inte nog med att resultaten hade varit dåliga, även spelet hade varit uselt, men det hade ju faktiskt bara gått 3 matcher utav säsongen och man hade dessutom redan mött 2 av guldfavoriterna så lite överkomligt var det ju trots allt. Men inte blev det någon bättring utan istället blev det 3 förluster i rad då man fick stryk av Köln, Bremen & Mönchengladbach i tur och ordning. Under den här tiden hade hatet mot Oenning bara växt och växt och t.o.m. spelarna hade börjat kritisera honom öppet i media genom att påstå att han inte hade någon spelidé utan i stort sett lät spelarna göra som dem ville. Den 19e september efter många om och men stod det klart att Oenning "lämnade" klubben. Alla visste att han egentligen fått sparken men ledningen ville inte gå så hårt åt honom verkade det som.
Nu var den stora frågan vem som skulle ersätta Michael Oenning, vem skulle lyckas vända på skutan och ta HSV ifrån jumboplatsen i tabellen? Frank Arnesen gick ut och sa att man noga skulle tänka efter angående en ny tränare och så länge fick tränaren för HSV II, Rodolfo Cardoso, ta över tillsammans med Frank Arnesen då Cardoso saknade den utbildning som behövdes för att leda ett lag i Bundesliga, så Arnesen fick stå som huvudtränare så länge. Laget hade alltså endast lyckats ta 1 poäng på dem 6 inledande matcherna och nu väntade en tuff bortamatch emot Stuttgart. Inför matchen var det nervöst och man vågade inte riktigt hoppas på en seger men Hamburg lyckades faktiskt vinna. Det blev 2-1 till Hamburg och segermålet gjordes snyggt av Robert Tesche. Arnesen & Cardoso hade alltså lyckats, man hade tagit den första segern för i år och det spred sig en lättnad bland fans, spelare och ledare. I dagarna efteråt hade man lyckats få en dispens för Cardoso då tränarsökandet tagit längre tid än vad man hade tänkt sig så därför behövdes inte Arnesen stå som huvudtränare inför matchen mot Schalke. Frank Arnesen hade coachat laget i en match som man vunnit, alltså är han den ende i HSV som har 100 % segrar som tränare, en liten kul grej för vår sportchef. Dessvärre blev det en förlust mot Schalke med 2-1 men bara några dagar senare skulle en trevlig nyhet nå alla HSV-fans. Basels succétränare, Thorsten Fink, som tagit laget till gruppspel i Champions League stod nu klar som ny chefstränare. Det hade länge snackats om Stevens eller Barbarez men nu så var det klart att Fink tar över det svåra uppdraget som tränare för Hamburger SV.
Finks första match emot Freiburg på bortaplan vanns med 2-1 och därefter förlorade man inte på 8 omgångar. Ifrån en klar jumboplats hade laget nu lyckats etablera sig i serien och inför matchen emot Dortmund sågs man t.o.m. som favoriter. På bara några månader hade laget förvandlats ifrån ett riktigt losergäng till ett stabilt lag som vunnit 3 matcher och spelat oavgjort 6 gånger under Finks ledning. Men som sagt så väntade nu Dortmund då serien hade vänt efter ett långt juluppehåll.
Nästa del kommer någon gång under nästa vecka. Håll utkik!
