Summering av säsongen 2011/2012 – Del 2
Inför säsongen så var Hamburg ett lag som folk trodde skulle hamna inom topp 5, ett lag med ambitioner att kunna nå en Europaplats. 34 omgångar senare har man facit i hand. En 15e plats blev det för Hamburg och endast 8 vinster lyckades man ta under hela säsongens gång. Vad var det egentligen som gick snett? Det här är del 2.
Hamburg hade under den första halvan av säsongen haft 4 huvudtränare i form av Oenning, Arnesen, Cardoso & Fink. Laget hade gått ifrån att vara en slagpåse till att bli ett av de bättre lagen i serien. Efter ett långt juluppehåll där serien hade vänt, var det återigen dags för spel mot Dortmund, men denna gång på hemmaplan.
Laget hade numera ett stort lager av skinn på näsan då man inte förlorat på 9 omgångar och dessutom ansågs som favoriter inför denna matchen. Man hade under det långa uppehållet varit i Marbella i Spanien på träningsläger för att lära känna varandra bättre och man hade dessutom hunnit spela ett par träningsmatcher. Nu väntade en riktigt stor utmaning för Fink då Dortmund, som spelat bra under hela säsongen skulle komma till Hamburg, ett riktigt eldprov alltså. Matchen slutade 5-1 till gästerna och det kändes återigen tungt för mig som supporter att se sitt lag så passivt. Det enda glädjande att ta med sig ifrån matchen var att Jacobo Sala fick göra sin Bundesligadebut och han gjorde det riktigt bra.
Högermittfältaren, Gökhan Töre, som utsågs till höstens bästa spelare hade gått och blivit skadad och han skulle bli borta länge. Alltså var det väldigt skönt att Sala, som också höll till på högerkanten, gjorde bra ifrån sig. I matchen efter, borta emot Hertha Berlin, fick Sala chansen ifrån start och som han tog den. Han briljerade på sin kant och den annars saknade Töre glömdes snabbt bort. Det blev vinst 2-1 men jag kan inte minnas senast som jag var så nervös över en fotbollsmatch som jag var då. Hamburg hade länge haft en stabil 2-0 ledning och hemmalaget såg aldrig ut att hota Hamburg, men då, ifrån ingenstans, så gör Lasogga mål i den 81e minuten och helt plötsligt så var det ombytta roller. Nu var det Hertha som var det förande laget och dem satsade allt för en kvittering. Jag kommer ihåg att dem 10 minuterna som återstod av matchen kändes som en timme, så när domaren blåste av matchen kunde jag pusta ut och konstatera att vi lyckats ta 3 välbehövliga poäng.
I matchen efter väntade Bayern München, laget som man förlorat med 6-0 respektive 5-0 i dem 2 senaste matcherna i ligaspelet. Efter pumpen man åkte på hemma emot Dortmund så var det inte många som väntade sig en vinst, och så blev det inte heller för matchen slutade 1-1 efter att Sala gett sitt Hamburg ledningen i den första halvleken. I den andra halvleken så tryckte Bayern på och ex HSV-spelaren, Ivica Olic, kvitterade genom att peta in bollen i mål efter en välslagen hörna.
Trots att man fick storstryk av Dortmund så hade laget varit mycket bättre i matcherna efter och nu väntade en bortamatch mot Köln. Det blev seger efter många om och men då Guerrero kunde trycka in bollen i slutet av matchen och det var viktiga poäng visade det sig under våren. Nu var det dags för Nordderby då Werder Bremen kom på besök på Imtech Arena. Hamburg var favoriter till att vinna då man var ett lag på väg upp och man hade nu chans på en Europaplats om man fortsatte ta poäng regelbundet. Bremen hade inlett serien bra och var länge med och slogs i den absoluta toppen men hade nu under vintern tappat sin fina form. I denna matchen så var Hamburgs fina spel så gått som bortblåst och Bremen vann bekvämt med 3-1.
Det var nu som Hamburgs berg-och-dalbane form började på allvar. På de 5 kommande matcherna förlorade man 4 och spelade lika i en. Man släppte in 13 mål och lyckades endast göra 4. Jag själv var nere i Hamburg och såg 3-1 förlusten mot Freiburg och det verkligen den sämsta HSV-matchen jag sett i mitt liv. Spelarna kämpade inte och det verkade som om laget gett upp redan innan matchen blåstes igång. David Jarolim, som varit fri att lämna klubben gratis under vintern var den bästa spelaren på planen och inget ont om Jarolim, för han gjorde en stark vår, men inte ska en spelare som är fri att gå bli utsedd till matchens gigant. Efter matchen så kändes en nedflyttning nästan oundviklig och inte blev det bättre när man 6 dagar senare smått orättvist förlorade med 2-1 mot Wolfsburg. Förresten så gjorde Marcus Berg sitt enda mål för säsongen i denna matchen, och vilket mål det var. Nu var läget riktigt illa och varenda liten poäng blev nu livsviktig att slåss för. Hamburg som äntligen hade blivit ett stabilt lag under Finks ledning var nu tillbaka på ruta 1 och hur skulle nu HSV kunna klara sig kvar i Bundesliga?
Den livsviktiga matchen borta emot Kaiserslautern lyckades man vinna med 1-0 men det var precis det. Kaiserslautern som låg sist i tabellen var precis som Hamburg nästan tvungna till att vinna, och trots Kaiserslauterns chanser så var det Jansen som gjorde matchens enda mål. 3 riktigt viktiga poäng åkte med spelarna hem till Hamburg och nu började man ana en ljusning i läget igen. Dock blev det inte mer än 1-1 i matchen efteråt då Leverkusen gästade Imtech Arena med den nya tränarduon Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski. Varje poäng var livsviktig så därför ansåg man att spelar man 1-1 mot ett Leverkusen som slåss om en Europaplats är man helt klart på rätt väg, och nu fanns det hopp inför matchen mot Hoffenheim som spelades endast 3 dagar efter. Men som så många gånger innan denna säsongen så skulle man återigen bli besviken då laget gör en genomrutten insats och förlorar med hela 4-0 - mot Hoffenheim!
Den 14 april 2012 är ett viktigt datum i Hamburgs historia, iallafall enligt mig. Det var dags för match hemma på Imtech Arena och det var Hannover 96, vår kompisklubb, som stod för motståndet. Media benämnde matchen som en ödesmatch och jag kunde inte annat än att hålla med. Laget var i stort sett tvunget att vinna denna match för att lyckas stanna kvar i Bundesliga. 3 dagar tidigare hade man förlorat med 4-0 borta emot Hoffenheim och exakt ingen visste hur matchbilden skulle se ut, vart HSV står formmässigt. Därför var det extra nervöst och dessutom stod det klart att Mladen Petric skulle missa matchen då han hade lyckats skada sig på träningen dagen innan. Hans ersättare blev Heung-Min Son, den unge sydkoreanske talangen som inte riktigt fått sitt stora genombrott än trots ett par grymma försäsonger. Innan matchen bjöds det på tifo tillsammans med en härlig stämning som båda lagens supportrar bidrog med. I den 12e minuten så får Son bollen ifrån backlinjen och han får genast en försvarare i ryggen. Eftersom han inte kan vända inåt i planen så får han leta sig ut till den vänstra hörnflaggan, och det såg ut att gå mot en hörna men helt plötsligt så rycker Son ifrån sin gubbe och går in mot straffområdet och drar iväg ett skott som letar sig in bakom Ziegler i målet. Hela arenan bryter ut i ett vilt jubel och Son blir sådär glad som bara han kan bli. Det blir inte fler mål i matchen och Hamburg vinner alltså för första gången på hemmaplan för denna säsongen, tack vare att Petric skadade sig kan man lite elakt säga nu i efterhand.
Efter att denna omgång var färdigspelat stod det klart att Hamburg endast behövde ta en seger eller spela lika i 2 matcher för att säkra kontraktet i Bundesliga. Motståndarna var Nürnberg, Mainz & Augsburg i tur och ordning. Det blev 1-1 i den första matchen och 0-0 i den andra. Alltså var kontraktet äntligen säkrat inför nästa säsong, och detta gjordes på hemmaplan. En stor lättnad lyfte över hela staden Hamburg (förutom borta i skumkvarteren) och spelarna firade som om dem vunnit Bundesliga. Dem spelare som inte fått förlängt kontrakt fick ta adjö av sina fans och det blev helt enkelt en mycket bra kväll och jag kommer ihåg att jag själv njöt i en vecka efteråt. Den sista matchen hade absolut ingen betydelse för något av lagen, så att Augsburg vann med 1-0 rörde nog inte någon i ryggen faktiskt.
Hamburger SV, laget som tippades runt en 5e plats slutade alltså på en 15e plats, precis ovanför kvalstrecket och jag är nästintill säker på att om vi inte hade vunnit mot Hannover hade vi åkt ur. Det finns många saker att reflektera om och många faktorer att skylla på men enligt mig så var det främst tränarkarusellen, den usla starten & spelarbytena som var dem 3 största bidragande orsakerna till denna säsongs fiasko. Det går helt enkelt inte att byta tränare varje säsong, och framförallt inte under den. Dessutom kan man inte byta ut ett helt lag på bara en sommar där nästan ingen av spelarna kan bemästra det tyska språket. Sen tror jag att den usla starten påverkade dem yngre spelarna (d.v.s. nästan allihopa) psykiskt och det var just backlinjen som var katastroffall den största delen av säsongen där Rajkovic, Bruma & Mancienne fick turas om att spela. Det är lätt att vara efterklok men frågan är om inte man borde ha satsat på att spela med Kacar tillsammans med Westermann som mittbackar när man märkte hur dåligt det gick med de yngre killarna. Att låta dem få se hur tysk fotboll spelas och sedan testas i träningsmatcher och mindre matcher tills spelet sitter hade varit det bästa enligt mig. Det går inte att sälja Mathijsen för att sedan ta in 3 stycken ifrån Chelseas ungdomslag som ersättare till honom. En sak som dock är intressant är att alla 3 (Bruma, Mancienne & Rajkovic) har periodvis gjort det riktigt bra men helt plötsligt har det brakat ihop och det är oftast då vi har fått se de större förlustsiffrorna. Mittfältet har fungerat bättre än backlinjen men fortfarande så har det inte fungerat bra. Rincon som var en av Copa Libertadores bästa spelarna gick ifrån att vara bänkvärmare, och knappt det, till att bli den viktigaste kuggen på mitten tillsammans med antingen Kacar, Jarolim eller Tesche. Det märktes lång väg att han inte var van vid den här rollen i HSV och trots att han vid flertal tillfällen gjorde starka matcher så höll det inte säsongen igenom trots att han är den största vinnarskallen i hela Tyskland. Kantspelet är något som jag tycker har varit desto bättre och jag längtar tills nästa säsong då jag får se om Töre, Sala, Jansen & Ilicevic fortfarande har kvalitéerna kvar och om dem fortfarande kan slåss om platserna så bra som dem gjort under denna säsong. Anfallet har stundtals fungerat bra men en sak är klar och det är att för många lägen har missats och således har målen uteblivit. Ett bra exempel är cupmatchen mot Stuttgart där Hamburg borde ha vunnit sett till målchanserna men trots det förlorade man. Petric har inte varit sig lik, Berg kan man inte säga så mycket om, han har gjort en godkänd säsong enligt mig men fortfarande för få mål. Guerrero har gjort en del viktiga mål men samma sak här, för få mål sett till chanserna. Son har inte riktigt utvecklats och stackaren får aldrig chansen då det hela tiden kommer en ny tränare när han är på gång. Sist men inte minst så har vår målvakt, Jaroslav Drobny, gjort en märklig säsong. I början var han nervös, klantig och tavla efter tavla uppstod i matcherna, men helt plötsligt så blixtrade han till och han blev en av Bundesligas bästa målvakter då han gjort nästintill omöjliga räddningar och han blev en stabil mur längst bak. Jag vet inte hur många gånger som jag skrivit "tack vare Drobny" i matchrapporter denna säsong men det känns som om det har varit flera gånger.
Redan nu har man ändrat om lite i spelartruppen och ut har Petric, Jarolim & Castelen gått medens Adler, Rudnjevs & Beister har anslutit till laget. Jag tycker det är helt rätt värvningar samtidigt som det var dags att säga adjö till Petric och trots Jarolims starka vår så känns det rätt att låta honom gå. Nu behövs det en stark innermittfältare som kan hålla ihop laget och hade jag fått välja en rimlig spelare så hade jag gärna sett De Jong eller van der Vaart komma tillbaka till klubben, för det hade verkligen behövts. Dessutom skulle jag gärna sett en rutinerat och stark mittback ansluta samtidigt som man lånar ut antingen Mancienne eller Rajkovic. Båda 2 behöver anpassa sig till Bundesliga innan dem spelar kontinuerligt i startelvan och därför hade en utlåning till en mindre klubb i Bundesliga eller en toppklubb i 2. Bundesliga varit helt perfekt. Förresten så kan det inte vara helt lätt att komma till ett nytt land där man talar ett främmande språk och kunna förstå allting som sägs på planen efter bara några månader.
Tack för denna gång & jag hoppas att ni som inte följt HSVs säsong fått en djupare inblick i hur det har sett ut under säsongens gång.
NUR DER HSV
