Adler i världsklass räddade poängen

Besökarna Bayer Leverkusen dominerade i första halvlek, men med en omutlig René Adler tillbaka mellan stolparna kunde “Rothosen” reda ut situationen. Efter 0 - 3 senast känns det trots uteblivna mål framåt som ett styrkebesked. Labbadia verkade rätt nöjd med poängen.

Landslagsuppehållen kan vara riktigt tråkiga för den som följer någon av Europas större ligor på närmare håll. En fördel är att man hinner börja längta igen och att de ibland kommer mycket lägligt. För ett HSV som rasat samman med 0 - 3 borta mot Hertha Berlin kom uppehållet lägligt. Tränarstaben hann bygga upp truppen igen och sätta försvarsspelet. Spelarna som var iväg på landskamper var inte allt för många, men de tog med sig positiva erfarenheter tillbaka. Om matchen mot läkemedelslaget spelats förra helgen d v s direkt efter hertharaset hade risken för förlust troligtvis varit större.

Position för position har Leverkusen ett bättre lag. Med läkemedelsjätten Bayer i ryggen har sportchefen Rudi Völler haft som vana att köpa hamburglagets bästa spelare varje sommar. Av dem har vissa sedan rört sig vidare och den enda som startade i matchen var hamburgsonen Jonathan Tah som i den skadade mittbacksgeneralen Ömer Topraks frånvaro tagit en plats och varit bland de bättre i Leverkusens försvarslinje under säsongens inledning. Toprak var tillbaka mot Hamburg, men fick starta i en något ovan roll som defensiv mittfältare.

Labbadia ändrade inför matchen laget på två positioner. Den troligtvis efter landskamperna “jetlagade” Marcelo DIaz ersattes av vänsteryttern Ivo Ilicevic. Holtby som fungerat som vänsterytter mot Hertha flyttade in centralt. Som man kunde ana fick Drobny inte fortsätta stå efter att han släppt in tre mål senast även om han inte riktigt kunde lastas för något av dem. René Adler är Labbadias uttalade förstemålvakt och han väntade bara på ett tillfälle att kunna kasta in honom igen. Det var svårt när Drobny höll nollan hela tiden. Valet att ställa leipzigsonen med levekusenförlutet mellan stolparna skulle visa sig vara genialiskt.

Bortalaget inledde med att flytta upp hela laget direkt vid avspark. Troligtvis hade tränare Schmidt beordrat någon variant liknande den som gav ett mål efter bara några sekunder föregående säsong. Hamburg som kunde avväpna den inledande attacken, blev hårt pressade och vid eget bollinnehav satsade man på omställningar som ibland blev till långbollar som leverkusenbackarna ofta tämligen enkelt kunde samla upp. HSV hade två halvfarliga lägen tidigt: Lewis Holtby slog en fin frispark efter att Hunt blivit stängd. Emir Spahic nådde högst och fick nicka tämligen ostört, men fick inte den rätta kraften och Leverkusens Bernd Leno kunde enkelt klistra bollen. Efter vackert passningsspel och kontring fick Aaron Hunt chans att dra till på volley en liten bit in i straffområdet och fick till en hygglig träff, men bollen gick en bit utanför stolpen. I övrigt ägde Leverkusen första halvlek.

Pillerlagets press var benhård. De hade klart övertag i närkamperna. Dessutom rullade de boll bra vilket gav övertag i bollinnehav. Utdelningen kom i form av fyra heta målchanser. Dagens bäste spelare i HSV René Adler stod dock för fyra svettiga reflexräddningar som alla hade kunnat gå in med en sämre keeper. Mest högklassig var räddningen av Papadopoulos kraftfulla nick från position mitt mellan straffpunkt och mållinje. Det var helt otroligt att Adler lyckades få händerna så snabbt där. Även Brandts skott mot krysset i ett halvt friläge kändes som ett säkert mål, men blixtsnabbe Adler var där igen och motade bort.

I paus lyckades Labbadia mana på sina mannar och de kom mycket bättre in i matchen under andra halvlek. Den inleddes med en mycket het trippelchans där Aaron Hunt fick guldläge att ge sitt lag ledningen, men Leno i leverkusenmålet stod på rätt plats och rusade inför andra skottet tillbaka i position vilket gjorde att han även kunde avvärja Nicolai Müllers skott. Bollen gick ut till Ivo Ilicevic som sköt utanför ur snäv vinkel. Spelet jämnades ut i andra halvlek. HSV kunde behålla boll längre och vann även fler närkamper. Allt berodde nog inte på ett eventuellt brandtal av Labbadia i paus utan även på att motståndarlaget ersatte Toprak med defensivt svagare Tin Jedvaj och att de blev aningen trötta av sitt intensiva pressspel.

Det blev det inga mer direkta farligheter åt någotdera håll – endast några halvchanser. Spelet var hårt matchen igenom och halva hemmalaget fick varningar. Mot slutet fick Aaron Hunt kliva av p g a en skadekänning. Labbadia tyckte inte att spelet var överdrivet hårt, trots allt. “Det tycker jag inte. Intensiva dueller hör presspelet till. Emir Spahic var lugn i sitt spel och en riktig klippa bredvid Djourou. Även de två framför, Lewis Holtby och Albin Ekdal gladde mig idag med sitt defensiva spel och med Aaron Hunt har vi en som kan ta oss framåt i banan. Jag hoppas att hans skada inte är alltför allvarlig.”

“Leverkusen var det starkare laget och pressade bra i första halvlek. I halvtid sa vi att vi måste vara mer kvicka i tanken och gå in med mer vilja i duellerna. Vi lyckades nolla ett av de spelstarkaste lagen i Bundesliga. Hade vi kunnat utnyttja vår chans efter en timma och till och med kunnat vinna. Efter de senaste två matcherna var det här en bra reaktion från manskapet.”, sa tränare Labbadia efter matchen.

Man kan konstatera att måltorkan fortsätter, Lasogga var t ex väldigt osynlig. Det är inte det att det ser krampaktigt ut när spelarna tar avslut utan snarare att de skapar så få chanser. Vidare kan man konstatera att HSV tar poäng av ett CL-lag och att Adler höll nollan i sin comeback. Han valde att hylla kollegan Drobny efter matchen. Kan det vara så att det inte enbart är positivt med två toppmålvakter på träning? Laget gjorde mer mål när de var skadade...
 

NUR DER HSV!

0 kommentarer