Besvikelse, förtvivlan och ilska
Dagarna då det var "guld och gröna skogar" att hålla på HSV är sedan länge förbi. Man lever i en bubbla, en bubbla som kan spricka när som helst. I veckan så var det dags igen, det som hänt så många gånger förut, den sprack.
Frank Arnesen kom till Hamburg inför säsongen 2011/12. Han sade sig vilja ha någonting nytt här i livet, en ny utmaning helt enkelt, då han varit med och fört upp Chelsea FC till den absoluta toppen i England, men också i världen.
Att en sådan profil som Frank Arnesen, men ett välfyllt CV, självmant ville ta sig an en klubb som Hamburger SV, det var för mig ofattbart. Sedan flera år tidigare hade vi det struligt gällande styrelsen och tränarfrågan där folk kom och gick lite som de själva ville. Nu så skulle det bli ett slut på det här i och med Frank Arnesens inträde i klubben. Men så fel allting blev.
Direkt när han skrivit på kontraktet så kallades han in på ett möte med styrelsen som meddelade honom att det minsann inte fanns några pengar att värva spelare för, men samtidigt så var man tvungna att göra sig av med de spelare i truppen som satt på välbetalda kontrakt. Efter att Arnesen rensat ut bland spelarna och på så vis sparat in pengar till klubben, så var det då dags att försöka hitta ersättare till de som lämnat. Logiskt som det är så kostar oftast de namnkunnigare och utvecklade spelarna mer pengar än vad oprövade och okända gör, så därför så blev han tvungen att ta hjälp av sina kontakter i Chelsea, där han till ett billigt pris lyckades locka över fem reservlagsspelare, som nu skulle ersätta spelare som Ruud van Nistelrooy, Joris Mathijsen, Zé Roberto, Mladen Petric och Paolo Guerrero.
Som de flesta vet så slutade det med att HSV var en hårsmån från att åka ur Bundesliga för första gången i klubbens historia, men tack vare att Frank Arnesen övertalat styrelsen till att sparka chefstränaren, Michael Oenning, och istället plocka in Basels succétränare, Thorsten Fink, så kunde klubben räddas från en fullkomlig katastrof.
Direkt när säsongen var till ända, och alla inblandade i Hamburger SV kunde pusta ut, så började arbetet för Frank Arnesen att bygga vidare på det nya, unga HSV. Det första nyförvärvet blev René Adler, en tidigare landslagsmålvakt som efter en svår skada förlorat sin startplats i sin klubb, Bayer Leverkusen, till ynglingen Bernd Leno. Men det var inte en dans på rosor för Arnesen att lyckas övertyga styrelsen om att värva Adler. Trots att han var gratis, och man därför endast behövde betala hans lön, så ville man försäkra sig om att hans skada inte skulle komma tillbaka och det var nära att affären gick i stöpet. Men till slut så blev han alltså klar, och vi har alla fått se under den här säsongen vad han betytt för laget.
Andra spelare som anslöt var Milan Badelj, Artjom Rudnevs, Paul Scharner, Petr Jirácek och Rafael van der Vaart. De två sistnämnda blev först aktuella efter säsongsstarten då man förlorade de tre inledande matcherna, annars så hade förmodligen varken Jirácek eller van der Vaart spelat i klubben idag. Styrelsen ville helt enkelt inte lägga ut mer pengar på värvningar, och Frank Arnesen lyckades locka över Badelj, Rudnevs och Scharner för ytterst små summor.
Säsongen rullade på, och man stod för blandade resultat. Trots att det direkta målet var att hamna strax ovanför mittenstrecket, vilket man också gjorde, så var styrelsen uppenbart inte nöjda med Frank Arnesens arbete. Bara dagar efter att säsongen färdigspelats så började ryktena om att dansken skulle få sparken blossa upp i media, och efter ytterligare några dagar så blev ryktena till verklighet. Frank Arnesen sparkades som sportchef för Hamburger SV.
Vad är motiveringen? Jo, att han inte hållit måttet helt enkelt. Att värvningarna varit för dåliga och att det inte fanns någon ljus framtid med Frank Arensen vid rodret. Då man tidigare erkänt att det är kärvt med ekonomin, så väljer man alltså att sparka Arnesen, som hade ett år kvar på kontraktet, och blir nu alltså tvungna att betala av kontraktet trots att han inte är kvar i klubben.
Jag kan verkligen inte förstå hur detta kunnat ske. Hur har styrelsen tänkt? Vem ska lyckas göra ett bättre jobb än vad Frank Arnesen gjorde?
Självklart så har jag inte varit med bakom kulisserna och sett allting, men jag blir ändå fruktansvärt besviken, förtvivlad och arg när jag tänker på det här. Vi får helt enkelt börja om från början igen. Beroende på vem det är som ersätter honom så kan det bli så att också Thorsten Fink får lämna sin post, och då är vi verkligen tillbaka på ruta ett igen. Tränarfrågan har varit ett ihållande problem i Hamburger SV, där man i stort sett bytt tränare varje säsong i flera år. Även om Thorsten Fink inte är ett geni så anser jag att han gjort ett bra jobb med det spelarmaterial han fått arbeta med, och han är dessutom omtyckt av spelartruppen. Någonting har varit på gång, och det var verkligen precis som man missade spel i Europa.
Bubblan som varit hel i nästan två år har alltså spruckit igen, och det kommer ta tid innan den återställs. Hamburger SV:s framtid är oviss, och det är oroande och frustrerande att som supporter bara kunna sitta och kolla på. Besvikelse, förtvivlan och ilska är de ord som bäst beskriver mina känslor till styrelsen, och det krävs mycket för att jag ska kunna känna någonting annat.
Tack för allting som du gett oss, Frank Arnesen.
NUR DER HSV
