Borussia Dortmund – HSV 6-2
Resultatet talar för sig själv då HSV blev överkörda av ett klassvis bättre hemmalag, vilket förhoppningsvis resulterar i att Thorsten Fink inte längre är kvar i klubben när spelarna börjar träna igen på måndag.
HSV reste till Dortmund med något förhöjt självförtroende efter 4-0-vinsten över tabelljumbon, Eintracht Braunschweig, omgången innan. Det nytillkomna självförtroendet skulle dock raseras efter 90 minuter fotboll på Westfalenstadion, där Borussia Dortmund visade varför man leder Bundesliga.
Landslagsuppehållet var till ända, och Thorsten Fink kunde plocka ut en relativt stark trupp då enbart Ivo Ilicevic, Milan Badelj och Artjom Rudnevs saknades bland de ordinarie spelarna. Trots skillnaden i tabellen mellan lagen så var jargonen god i HSV-lägret där man mindes tillbaka till förra säsongens match på Westfalenstadion, som HSV enkelt vann med 4-1. Den stora skillnaden var att då fanns spelare som Heung-Min Son, Per Ciljan Skjelbred, Artjom Rudnevs, Marcell Jansen och Dennis Aogo i startelvan. Så var inte läget nu, då istället Lasse Sobiechs, Jacques Zouas och Johan Djourous namn gick att utläsa i den startelva som Thorsten Fink tagit ut.
Någonting som förmodligen fick de flest att höja på ögonbrynen var att HSV ställde upp med en trebackslinje, någonting som man aldrig tidigare gjort med Thorsten Fink som tränare, och det mot serieledarna. Trebackslinjen bildades av Lasse Sobiech, Heiko Westermann och Johan Djourou, medan mittfältet bestod av Dennis Diekmeier till höger, Tolgay Arslan och Tomás Rincón i mitten och Zhi Gin Lam ute till vänster. Den offensiva delen stod Rafael van der Vaart, Maximilian Beister och Jacques Zoua för, där de två sistnämnda spelade på topp medan van der Vaart låg strax bakom dem.
Dortmund i sin tur ställde upp med en profilstark startelva där namn som Aubameyang, Mkhitaryan, Reus och Lewandowski fick en att börja drömma mardrömmar om vad de skulle kunna utföra emot vårt tremannaförsvar.
I sedvanlig ordning så var det ett välfyllt Westfalenstadion, med strax över 80 000 åskådare, som välkomnade de 22 spelarna in på planen där hemmalaget som vanligt prydes i sitt gulsvarta hemmaställ medan HSV spelade i helvitt.
För Tolgay Arslan och Lasse Sobiech så var det en aning mer speciellt än för dem andra HSV-spelarna att kliva in på Westfalenstadion då de båda tidigare har representerat Borussia Dortmund innan de flyttade norrut till Tysklands näst största stad, Hamburg.
Direkt när domare Tobias Welz blåst igång matchen så visade hemmalaget upp vem det var som bestämde, och främst de kvicke yttrarna, Marco Reus och Pierre-Emerick Aubameyang, ställde till problem för HSV:s långsamma backlinje där Heiko Westermann fick slita för att lyckas avvärja ett tidigt baklängesmål.
Först i den 13:e minuten så kom det första riktigt farliga målläget då Mats Hummels, med bakhuvudet, nickade bollen i ribban efter en frispark signerad Marco Reus.
Men Dortmund behövde bara vänta sex minuter innan ledningsmålet kom, och det ifrån Aubameyang som med sin snabbhet löpte ifrån eftersläntande Heiko Westermann och kunde tack vare René Adler göra 1-0 då målvakten styrde in bollen i målet med båda sina händer.
Dortmund fortsatte att trycka på, och i den 22:e minuten så kunde Henrikh Mkhitaryan utöka sitt lags ledning då han likt Aubameyang lyckats löpa sig fri ifrån HSV:s försvar för att sedan enkelt rulla in bollen bakom en chanslös Adler.
Vid det här laget så kändes matchen avgjord med tanke på vad HSV presterat tidigare under säsongen, men ett hopp tändes överraskande nog genom Zhi Gin Lam, som reducerade för sitt HSV bara fyra minuter efter hemmalagets 2-0-mål. Lams mål kom till genom att han ifrån vänsterkanten tog sig in i banan, och helt omarkerad så kunde han en bit utanför straffområdet med ett skruvat långskott skjuta in bollen bakom Roman Weidenfeller.
2-1, och matchen som för bara några minuter sedan sett död ut fick nu liv igen.
Dock så blev det inte fler mål i den första halvleken, trots att Dortmund skapade läge efter läge medan HSV enbart hade ett skott på mål, och det blev det utdelning på.
I paus så valde Thorsten Fink att ändra om formationen till 4-1-2-1-2 då Lasse Sobiech fick kliva av, och in kom istället tjecken, Petr Jiracek, som stod för en bra insats i matchen då hans Tjeckien mötte Italien i Turin under den gångna tisdagen.
I och med formationsbytet så försökte nu HSV stänga igen bakåt samtidigt som man adderade en lite mer offensiv touch som skulle kunna stå för en kvittering.
Så blev det också, för i den 49:e minuten så skickade Rafael van der Vaart in bollen i straffområdet, där Heiko Westermann hur enkelt som helst kunde sätta pannan på bollen bara ett par meter ifrån målet och det var nu helt plötsligt kvitterat på Westfalenstadion.
Hemmasupportrarna som brukar hålla igång bra på läktarna blev nu tysta, och det fram tills Dortmund återigen tog ledningen i den 65:e minuten. Trots flera bra försök ifrån hemmalaget så lyckades man inte få hål på Adler, som efter tavlan vid 1-0-målet nu spelat upp sig rejält, och det dröjde alltså fram till den 65:e minuten innan den tyska landslagsmålvakten fick ge vika för Aubameyang, som gjorde sitt andra mål för dagen.
Dortmund fortsatte att trycka på mot ett HSV med stora brister i försvaret, vilket resulterade i två mål på två minuter då Lewandowski och Reus också dem fick skriva in sig i målprotokollet.
HSV hade nu gett upp matchen, vilket syntes tydligt, och det var därför inte många som visade upp någon större besvikelse när Robert Lewandowski satte spiken i kistan när klockan visade upp 81 spelade minuter på resultattavlan.
Matchen pågick i drygt tio minuter till efter 6-2 målet, men matchtempot var avslaget och målchanserna få. När domaren satte pipan mot munnen efter 90 minuter plus tillägg så kunde man pusta ut. Eländet var äntligen till ända.
När man ser att ett lag förlorat med sådana stora siffror som nu, så är det allt som oftast spelarna som får utstå mest kritik. Men inte i det här fallet. Det må vara trångsynt av mig att lägga all skuld på Thorsten Fink, men jag väljer att göra det. Det här var alltså säsongens andra storförlust, och det efter bara fem spelade omgångar.
Att någonting inte står rätt till i Hamburger SV har nog de flesta som följer tysk fotboll vetat en längre tid, men det här året så har det synts extra tydligt. Efter fem omgångar så har vi alltså enbart inkasserat en vinst, och det mot tabelljumbon, spelat oavgjort en gång och fått stryk tre gånger. Vi har en målskillnad på 10-15, flest insläppta mål i ligan, och ligger i dagsläget på plats 14 i tabellen där vi efter morgondagens matcher kan ligga på en kvalplats inför omgång sex.
Förra säsongen så var vi med och utmanade om en Europaplats, i år så ser vi ut att få det tufft att ens hänga kvar i Bundesliga, och det efter 50 spelade säsonger i Tysklands högsta liga. Det är skrämmande.
Vad är det då som behövs göras? Jo, att sparka Thorsten Fink. Men då vår styrelse har absolut noll insyn i fotbollsvärlden, och en sportchef som kommer direkt ifrån ett division tre-lag så finns det inget hopp om att Fink kommer att få sparken, då styrelsen öppet sagt att man ser potential hos Fink, som enligt mig självmant försöker få sparken ifrån klubben genom att stå för klumpiga uttal i media och för att inte tala om hans taktiska direktioner ifrån tränarbänken.
Det citat som han vräkte av sig efter förlusten i Berlin för två omgångar sedan om att HSV inte alls har några försvarsproblem hoppas jag att han själv väljer att äta upp efter dagens utskåpning emot Dortmund, som förhoppningsvis klart och tydligt hjälpte vår inkompetenta tränare att inse att vi har stora problem med vår defensiv.
Nästa helg så kommer våra ärkerivaler, Werder Bremen, på besök för att spela säsongens första Nordderby, som bör döpas om till ”Ångestderbyt” då båda lagen ligger pyrt till efter flera usla insatser i ligan.
Det enda positiva som HSV kan ta med sig hem ifrån Dortmund är Zhi Gin Lams mål, som var det snyggaste i matchen. I övrigt så önskar jag att allting varit en dröm, en hemsk, hemsk mardröm.
NUR DER HSV
