Finaldrömmarna krossade – lyckligt nog (?)
Efter att HSV förlorade semifinalen mot RB Leipzig är finaldrömmarna krossade. I stället måste laget nu ge järnet för att nå en återkomst till Bundesliga.
Länge levde hoppet om att spela final på Olympiastadion i huvudstaden. Inför avsparken på ett välfyllt Volksparkstadion bjöd supportrarna på ett motiverande tifo och det var en allmänt optimistisk sinnesstämning inne på den ståtliga arenan när domaren satte pipan mot munnen och blåste igång semifinalen mellan HSV och RB Leipzig.
Gästerna var som förväntat snäppet vassare inom de flesta områdena och inte kändes det orättvist när Yussuf Poulsen öppnade målskyttet drygt en kvart in i matchen. HSV skulle dock besvara danskens ledningsmål, och det med en fullträff som bäst kan benämnas som ett drömmål då Bakery Jatta lyckades bryta Kevin Kampls bakåtpassning, för att därefter från distans curla in bollen bakom Peter Gulácsi – som befann sig för långt ut i straffområdet för att kunna förhindra bollen att smita in i nätmaskorna. Resultatet stod sig halvleken ut och det såg ut att bli en oerhört spännande andra halvlek.
Det skulle dock bli gästernas stora kväll. Poulsen återgav sitt Leipzig ledningen tio minuter in i den andra halvleken, tack vare en olycklig touch från Vasilije Janjicic som råkade peta bollen in i eget mål. 20 minuter senare fastställde Emil Forsberg slutresultatet med ett stenhårt skott längs marken som överraskade Julian Pollersbeck mellan stolparna.
Lättnad över uttåget
Drömmen var död och spelarna såg besvikna ut när de lunkade av planen med sänkta huvuden. Även fansen var allt annat än lyckliga, varav många var hemma sent på natten efter att ha offrat en stor bit av sömnen i hopp om att få se sitt favoritlag kvalificera sig för final i cupen för första gången på över 30 år.
Självfallet är det sorgligt att en sådan klassisk klubb som HSV, med en otroligt rik historia, blir berövade på finalspel av en klubb som inte funnits till i mer än tio års tid. Givetvis önskar jag att laget i mitt hjärta ska nå framgångar, för det ska sägas att det var ett väldigt bra tag sedan vi anhängare senast hade något storartat att jubla över. Samtidigt måste jag säga att det är en viss lättnad över att vi inte nådde hela vägen, över att vi inte ska spela i den där finalen.
Har jag gått och blivit galen? Kanske det (som om det inte vore nog med att hålla på HSV). Men faktum är att de kommande veckorna mycket väl kan komma att avgöra föreningens framtid. Återkomsten till Bundesliga är nämligen inte längre lika självklar som den länge såg ut att vara, och de fyra matcher som återstår av säsongen är av yttersta betydelse.
På söndag väntar den främsta toppkonkurrenten Union Berlin borta på Stadion An der Alten Försterei i en tillställning som kan bli högst avgörande i slutändan. Skulle HSV förlora den bataljen samtidigt som Paderborn besegrar Heidenheim förlorar man sin uppflyttningsplats i tabellen och halkar i stället ner till plats fyra – vilket innebär ödemark och en ny säsong i Zweite.
Måste tillbaka till Bundesliga
Vad har då det med cupen att göra? Kalla det pessimism eller förlorarmentalitet, men med tanke på den genant dåliga form laget visat upp under de senaste veckorna ställer jag mig högst tveksam till att spelarna har det som krävs för att fokusera på både finalen och uppflyttningen samtidigt – även om jag är väl medveten om att finalen inte går av stapeln förrän en vecka efter den sista seriematchen.
Givetvis hade jag velat se mitt kära HSV spela cupfinal – min biljett till Berlin hade redan varit bokad vid det här laget om gårdagens match slutat lyckligt – men inte på bekostnad av en återkomst till Bundesliga. För skulle vi misslyckas med att ta oss tillbaka kommer det bli kostsamma påföljder. Den nya ledningen har redan konstaterat att spelartruppens lönetak kommer behöva sänkas avsevärt, och när det kommer till nyförvärv kommer budgeten vara mycket skral för att inte riskera ännu en ekonomisk kollaps.
Vi har genom årens lopp sett historiskt stolta föreningar som Kaiserslautern, Eintracht Braunschweig och 1860 München nästintill gå under. Föreningar som i mångas ögon borde vara en axiomatisk del av Bundesliga. I stället härjar de i tredjeligan och kämpar med näbbar och klor för att inte tappa fotfästet och falla ner i den avgrund som en konkurs innebär.
Den vägen vill nog innerst inne ingen att HSV ska gå – även om det obestridligen är många som gottar sig över att de ständiga bekymren verkar ha blivit en del av klubbens DNA.
Så för att knyta ihop säcken finns det absolut ingen anledning att jubla över att HSV misslyckades besegra RB Leipzig och ta sig till cupfinal. Men samtidigt behöver vi inte heller gräva ner oss och tycka livet är ett elände, för nu ska vi tillsammans knyta näven och med start på söndag ge järnet för att nå hela vägen tillbaka till den tyska fotbollens finrum. HSV hör hemma i Bundesliga och det är där vi åter ska spela från och med i höst.
