Från en bortamatch i Berlin
I helgen som varit så spelade HSV bortamatch på Olympiastadion i Berlin emot Hertha Berlin, nykomlingar i årets Bundesliga. Undertecknad var på plats på HSV:s sektion och tänker nu ge er en liten berättelse ifrån min resa till Berlin.
Klockan 03.00 på fredagsmorgonen så gick väckarklockan igång och jag steg, efter enbart två timmars sömn, upp ur sängen för att en halvtimme senare sätta mig i bilen tillsammans med min reskamrat för att köra till Ystads tågstation.
Efter ungefär en och en halv timmes tågresa från Ystad till Kastrup så checkade vi in oss och lämnade in vårt bagage för att sedan vänta på att flygplanet, som skulle ta oss till vårt resmål, skulle lyfta klockan 08.00.
Väl på flygplanet så försökte jag ta igen den uteblivna sömnen, men till min besvikelse så tog flygresan endast 40 minuter, och till råga på allt så satt där en kille i en Dortmund-tröja snett framför mig som gjorde att man med öppna ögon tvingades se hans gula färg som stack i ögonen på en.
09.00, och vi var framme på Tegel, Berlins flygplats. Då vi inte kunde checka in på vårt hotell förrän klockan slagit tolv så bestämde vi oss för att förtära frukost i form av härlig tysk öl på flygplatsen. Samtidigt som vi satt i baren på andra våningen så sneglade jag neråt på allt förbigående folk för att försöka se någon likasinnad supporter, men ve och fasa så fanns där enbart folk i Dortmund-, Bremen- och Frankfurt-tröjor. Påståendet om att tyskar har dålig klädstil verkar stämma in bra.
När klockan hade slagit halv tolv så bestämde vi oss för att styra stegen in mot centrum i form av en taxiresa på ungefär en kvarts restid. Chauffören som kunde lika lite engelska som jag kan tyska försökte ändå emellanåt dra igång en konversation som ofta slutade i att jag gav honom ett "ja" eller "nein" utan att riktigt veta vad det var som jag svarade på. Hur som helst så hittade han till hotellet, som visade sig ligga centralt i Berlin (hur man nu avgör det).
Direkt efter att ha checkat in på hotellet så bestämde vi oss för att resa bak sisådär 15 år i tiden genom att ta och sova middag innan vi gav oss ut på stan, men det blev inte mycket med det för min del då min reskamrat höll igång bra ifrån sin säng med ett högljutt snarkande.
Efter att ha varit ute på stan och sett det vi ville så återvända vi till hotellet för att göra oss i ordning innan vi skulle träffa min kollega här på HSV-redaktionen, Helena, några kvarter bort för att dricka en öl tillsammans.
Väl ute så fann vi varandra snabbt och gick till en pub belägen vid hennes hotell där vi pratade om allt som rörde HSV plus en hel del annat. Snäll som hon var så hade hon köpt en tröja till mig då hon under en veckas tid befunnit sig i Hamburg. Tröjan var specialframtagen till lördagens match då man firade 50 år i Bundesliga. Återigen, stort tack för tröjan, Helena!
Efter att ha druckit varsin öl, varav Helenas bestod av hälften öl och hälften hallonsaft, vilket tydligen är en specialité i Berlin, så skiljdes vi åt och jag och min reskamrat, trötta som vi var, gick tillbaka till vårt hotell för att sova trots det lockande utelivet som rådde mitt framför våra ögon.
Tidig förmiddag dagen efter så vaknade vi till strålande sol och klarblå himmel. Direkt så stack vi ut för att äta frukost och sedan värma upp inför den stundande matchen på kvällen.
Med några öl i kroppen så tog vi en taxi närmare femtiden (avspark 18.30) med destination Olympiastadion. På vägen dit så fick jag för första gången i mitt liv känna på en "nära döden upplevelse" då vår taxichaufför backade ut på vägen igen efter att gatan han skulle svänga ner på redan var fylld med köande bilar. Trafiken flöt på bra på den väg vi kom ifrån, och flera bilar tvingas värja för honom när han skulle backa ut på vägen igen. En sak är säker iallafall, och det var att man piggnade till rejält.
Väl släppta någon kilometer ifrån stadion så var det enkelt att veta hur man skulle gå då det var en svärm av folk i blåvita-tröjor som marscherade mot ett och samma mål, Olympiastadion.
En bra bit ifrån oss så började man se hur nationalarenan tornade upp sig, trots sin relativt låga höjd, och det var svårt att inte bli imponerad av den.
Efter att ha stått i kö för att komma in på området i närmare en halvtimme så kom vi tillslut in, och tillsammans med hundratalssupportrar utanför så började vi söka oss till vår sektion och våra platser som var högt, högt uppe på vår läktare.
Det var en mäktig utsikt därifrån som ni kan se på bilden, och det var en speciell arena jämfört med de andra man besökt under sina 20 år här i livet då man annars är van vid att planen är närliggande läktarna, men så var det inte här då löparbanorna stal mycket plats på innerplanen.
Totalt så var där närmare 10 000 HSV-supportrar, och tillsammans så skapade vi, enligt mig själv iallafall, emellanåt en grym stämning och vi bjöd dessutom ett ganska så fint tifo med tanke på att det var bortamatch.
Strax innan avspark så kom spelarna fram till läktaren för att tillsammans "värma upp" inför matchen då vi klappade händerna i några sekunder. Ingen vidare uppvärmning kanske, men kul att spelarna visade uppskattning mot de tillresta fansen.
Hemmasupportrarna bjöd även dem på tifo, och det kan man inte heller klaga på. Dessvärre har jag ingen bild på det, men det bestod av texten "HERTHA!" uppdelat på sex sektioner. Även de höll igång med sånger vilket skapade en elektrisk stämning inne på arenan.
Tyvärr så var matchen allt annat än elektrisk, och det finns inte mycket att säga om den mer än att den var en av dem sämsta matcherna jag någonsin beskådat. Och då menar jag sämre än HSV-Freiburg i mars 2012, som inte heller den var någonting att hurra över.
Men det var ändock en kul erfarenhet, och det var faktiskt första gången som jag stod i klacken när det kommer till HSV. Men då man hört sångerna och ramsorna både live och via tv:n så var det inte många som jag inte kunde delta i.
Efter matchen så valde vi att sitta kvar en stund då det bildades stora köer inne på läktarna, och med all förmodan även utanför arenan. Trots att jag har HSV i mitt blod så fick jag gåshud när hemmasupportrarna och Hertha-spelarna tillsammans firade med "Nur Nach Hause" i högtalarna.
Väl ute på Berlins gator så gick vi, nedstämda, tillbaka mot stan. Att få tag på en taxi var inte att tänka på i början då det fullkomligt var kaos på vägarna, så det var bara till att gå till en början. Vi stannade till i en livsmedelsbutik där vi, till min glädje, fann Holsten-öl. Givetvis så köpte jag på mig några flaskor som fick agera tröst på vägen hem. Efter ett tag så fick vi tag på en taxi efter att ha tvingats springa ut på gatan och stoppa honom, men han körde oss snällt tillbaka till hotellet som vi önskade.
Där så duschade vi och bytte kläder innan vi fortsatte vårt "sörjande" ute i Berlins nattliv.
På söndagen så var vi sega, men då vi var tvungna att checka ut innan klockan tolv så var det bara till att dra sig upp, packa ihop sakerna för att sedan ge sig ut på stan igen.
Som de flesta som besökt Tyskland på en söndag förmodligen vet så är det i stora drag stängt överallt förutom på specifika matställen, och i affärerna på tågstationerna och flygplatserna. Av den anledningen så bestämde vi oss för att åka en turistbuss där man kunde hoppa av på de utsatta stationerna och sedan hoppa på igen när nästa buss kom. På så vis så kunde vi lätt och smidigt ta oss runt och samtidigt få se alla sevärdheter istället för att åka en massa tunnelbana.
Berlin har mycket att bjuda på inom kultur och historia, och det kändes mäktigt att få se så mycket historiska ting. Dessutom finns där massvis utav spektakulära byggnader som är värda att beskåda om man åker dit.
Jag kan varmt rekommendera er att åka en turistbuss om ni inte känner till staden så väl men samtidigt vill se de många sevärdheterna som staden lockar med. Det kostar inte mer än 12-15 Euro för en endagsbiljett.
När klockan närmade sig sju, och vi kände oss belåtna med vår resa så tog vi en taxi till flygplatsen för att en timme senare åka hem till Sverige igen.
Trots att matchen var en stor besvikelse så anser jag ändå att resan hade mycket gott med sig, och jag trivdes verkligen mycket bra i huvudstaden. För er som har funderingar på att ta er ner till Berlin så råder jag er att göra funderingarna till verklighet, ni lär inte bli besvikna. Berlin har allt och lite till att bjuda på, och jag har mycket svårt för att kunna tänka mig någon bli besviken på staden.
(Alla bilder är tagna med en iPhone 4s-kamera)
NUR DER HSV
