Hamburg stod pall för engelska veckan

Det blev seger för nordtyskarna i hällregnet på Audi-Sportpark i något som bitvis mer liknade de lägre divisionerna på brittiska öarna än en Bundesligamatch. Två byten av HSV-tränaren förändrade matchbilden och domarens situation. Inbytte Gregoritsch frälste de 2000 bortafansen med en hård frispark. “Rothosen” visar åter prov på stabilitet och klättrar i tabellen.

Tränare Labbadia ställde upp samma elva som startade i lördagens hemmamatch mot Frankfurt. Inte alls förvånande då “Schöne Bruno” vid ett flertal tillfällen tidigare talat om vikten av kontinuitet och agerat därefter. Uppställningen hade vissa problem att skapa något offensivt och brände två gyllene lägen till segermål, men å andra sidan inte släppte till mycket bakåt i den matchen. Ordinarie förstemålvakten René Adler som var helt tillbaka från sin skada petades nu till förmån för Jaroslav Drobny som hållit nollan i de två föregående insatserna. Drobny höll tätt även denna tisdagskväll och har nu 270 minuter utan insläppt mål på sitt konto. Frågan är när vi får se Adler tillbaka mellan stolparna. Den gänglige Adler såg dock inte allt för missnöjd ut när han i halvtidspaus skymtade förbi i kameran mumsandes på vad som såg ut att vara ett wienerbröd.

Ett något defensivt balanserat HSV, mot ett lag som endast släppt in mål i en av sina fem matcher. Ingolstadt kallas även “die Schanz” dvs skansen eller fästningen efter de omfattande befästningarna i staden som byggdes ut i och med Napoleonkrigen under 1800-talet. Invånarna i den oberbayerska staden kallas följaktligen “Schanzer” vilket även finns med i fotbollslagets klubbmärke. Försvarsverken och klubbens spelidentitet hör samman. Härföraren Thomas Tuchel lyckades i omgång 2 med hjälp av sina överlägsna trupper och taktik att forcera FC Ingolstads murar och rasera försvaret rejält – fyra gånger. Murarna byggdes dock upp igen imponerande snabbt. Augsburg, Wolfsburg och Bremen stångade sig blodiga, men utan resultat. Hamburg vars stad också en gång i tiden var känd för sina försvarsverk lyckades dock som enda lag förutom Dortmund. Länge såg det ut att bli en mållös match.

Det var engelsk vecka på fyra sätt – Spelschemat, vädret, spelet och publiken. Spelschemat är fakta, vädret med regn som något typiskt engelskt är kanske en fördom. Spelet på brittiska öarna med långa bollar och hårda smällar är inget som stämmer när det gäller högsta divisionen längre där utländska influenser och en kommersiell önskan om publikfriande fotboll styrt spelet i en annan riktning. När det gäller lägre divisioner lever det gissningsvis kvar. Under de första ca 70 minuterna av matchen mellan FC Ingolstadt och Hamburger SV såg det ut på följande sätt: spelare som fick boll fick ont. Snabba säkra hemmåtpass som följdes av långa lyftningar blev lösningen. Det långa lyftet verkade vara FCI:s grundspel.

Domare Kircher valde att inte blåsa sönder matchen och delade endast ut ett kort till vardera laget. Hintseers (FCI) kort utdelades för hands och hade egentligen inte med bedömningsnivån att göra. Gällande hemmapubliken som det klagats på så gjorde de inget intryck trots utsåld arena. “Rothosens” fans var de som hördes sjunga och när de vid något tillfälle tystande blev det riktigt tyst. Hemmasupportarna kom igång en aning mot slutet, men fokuserade mest på domarens fel och brister vilket påminner mycket om mitt besök på en Championshipmatch mellan en legendarisk engelsk klubb och Ipswich. Hemmalagets “chant” revs av någonstans i mitten av matchen och resterande del ägnades åt att busvissla åt de egna spelarna, åt motståndarna, åt domaren och gapa om vilken “cunt” den och den var. Den matchen slutade typiskt nog 0 - 0. Åter till matchen i fråga.

Det såg länge ut som Hasenhüttls kampinriktade “grisfotboll” skulle ge åtminstone en poäng. FCI hade en boll inne efter nick på frispark och målhymnen gick igång, men HSV-spelarna tecknade för offside. Även linjemannen hade sett något, en armbåge i Diekmeiers ansikte och målet dömdes bort. HSV fick i sin tur in en hörna som kapten Djourou nickade in med kraft, men Lasogga hade ruffat och skapat luckan ojuste, så även det målet dömdes bort. Tidigare i matchen hade Lasogga ett par fina lägen som han sumpade. Även Müller hade ett jätteläge i matchens inledning, men hemmamålvakten stod för en förstklassig aktion.

I matchminut 65 bytte Labbadia in Diaz för Ilicevic och Gregoritsch för Müller. I och med bytena slutade “Rothosen” spela “grisfotboll” och började vårda bollen mer. Med Diaz fina passningsfot och bolltrygghet öppnades luckor framåt och yta mellan anfallande HSV och försvarande FCI. Det blev tydligare vilket lag som spelade fult och förutom att börja skapa målchanser fick HSV nu med sig frisparkar i situationer där det inte blåsts tidigare i matchen. Ofta var det Hunt som lurade tjurrusande Ingolstadtspelare och antingen fick en lucka eller blev nergjord med frispark som belöning. På en av dessa frisparkar lyckades den hårdskjutande Gregoritsch via touche på försvarare få in bollen bakom Özcan. För att säkra segern byttes Holtby ut mot mittbacken Clebér Reis.   

Andra bortasegern i rad och tre matcher utan förlust för Labbadias gäng som gjorde det bra taktiskt och stod pall för grisfotboll, hellregn, intensivt matchande och oskön publik. De börjar kännas stabila och klättrar till plats 6 i den haltande tabellen.

NUR DER HSV!

0 kommentarer