Höstens åtta utmärkelser
Redaktionen summerar Hamburgs höst med hjälp av åtta olika utmärkelser.
Så har även 2016 nått sitt slut och för oss med sympatier för HSV har det varit ett omtumlande och melankoliskt år. Våren blandade och gav men resulterade till slut i en stabil plats i tabellen innan sommaren tog vid och förväntningarna höjdes inför hösten. Det som skett därefter har nu redaktionen i form av Filip Wollin och Karl Jansson summerat i traditionell stil med hjälp av åtta olika utmärkelser.
Höstens spelare
Filip: Personligen är jag otroligt svag för offensiva spelare och anser att både Nicolai Müller och Filip Kostic skött sig helt okej. Dock överträffar de inte Gotoku Sakai, som i mina ögon haft en stor del i den uppryckning vi fått se mot slutet av året. Det var nämligen han som mycket överraskande fick ta över kaptensbindeln och efter det har egentligen allting sett bättre ut. Han må inte vara bäst på plan, men han är en av få som ständigt visar hjärta och fortsätter kämpa oavsett hur mörkt det än ser ut. Sådant förtjänar att belysas.
Karl: Målvakterna René Adler och Christian Mathenia har gjort det bra, men målvakter är inte riktigt lika beroende av laget för sina prestationer varför jag kräver lite mer av dem för att det ska räcka till en utmärkelse. Den som stuckit ut mest i positiv bemärkelse bland utespelarna är Nicolai Müller. Han har likt resten av laget gjort några dåliga matcher, men Müller var avgörande i offensiven i flest matcher. Hans kreativitet och snabbhet gör motståndarlagens vänsterkant till en farozon. Han är även uppoffrande och fuskar inte i försvarsspelet vilket jag gillar. Höstens spelare är Nicolai Müller för mig.
Höstens talang
Filip: Förra året blev mitt svar Gideon Jung, och det blir mitt svar även det här året. Precis som under fjolårshösten är det få talanger som fått chansen, men en av dem som fått det är Jung. I tolv matcher har han spelat 90 minuter och i den försvarskris som varit har 22-åringen klivit fram och visat att han fortfarande behärskar att spela i mittlåset. Tack och lov valde han i somras att förlänga sitt kontrakt och förhoppningsvis har han mycket kvar att ge oss.
Karl: 22-årige österrikaren Michael Gregoritsch tog verkligen chansen när Bobby Wood var avstängd. Han känns nu som en mer given del av laget än vad han varit tidigare. Han har under hösten visat på bra huvudspel, tillslag och känsla för var bollen kan dyka upp i straffområdet. Att han även kan spela som ytter eller offensiv mittfältare gör vi säkert kommer att få se honom i startelvan vid majoriteten av matcherna i vår.
Höstens utropstecken
Filip: En spelare jag inte hade särskilt stora förhoppningar kring var Bobby Wood. Nog för han gjorde succé i Union Berlin, men det jag hade sett av honom säsongerna innan imponerade inte. Men redan i sin första match för HSV hängde han sitt första mål och efter det har det blivit ytterligare tre. Med tanke på hur torftigt det generellt sett ut i anfallsväg får hans facit betraktas som godkänt och jag är numera säker på att vi ännu inte fått se det bästa av honom.
Karl: Vändningen är utropstecknet för mig. Det såg ett tag så mörkt ut att det var svårt att föreställa sig något annat än förluster. Tränarbytet som jag ansåg vara felaktigt gav inte ens en kortsiktig effekt. När spelschemat i slutet blev mindre tufft gällande motstånd lyckades emellertid spelarna och Gisdol att få den utdelning som behövdes och den tidigare uddlösa offensiven började närma sig sin fulla potential. Tyvärr har defensiven inte riktigt stått pall alla gånger.
Höstens glädje
Filip: December. Efter två raka kryss kom säsongens första seger i den första matchen för december och därefter har det blivit ytterligare två. Även om det blev en snopen förlust mot Mainz 05 såg spelet bra ut i den matchen och det må låta märkligt, men vinteruppehållet kommer verkligen olägligt. Förhoppningsvis kan spelarna konservera formen och fortsätta där man slutade när Bundesliga åter drar igång i slutet av januari.
Karl: Den fantastiska avslutningsmatchen mot Schalke är kanske vinterns glädje. Även om motståndarna kom till matchen stukade så visade HSV verkligen var skåpet skulle stå. Spelet såg bitvis lysande ut och dominansen var stor. Att ta med sig detta positiva in i juluppehållet känns psykologiskt viktigt för såväl lag som fans. Även kaptensbytet känns glädjande det kändes inte längre som att Djourou var en ledande spelare i laget. Sakai verkar vara en utomordentligt bra ny kapten.
Höstens besvikelse
Filip: Inför säsongen hade jag ohyggligt stora förväntningar på den upphajpade supertalangen Alen Halilovic, som värvades in från FC Barcelona och tilldelades den mer eller mindre heliga tröja nummer 23 – som tidigare tillhörde klubbikonen Rafael van der Vaart. Trots en lovande start blev det aldrig någon succé för 20-åringen, som efter enbart sex framträdanden redan ser ut att ha gjort sitt i föreningen. En flopp utan dess like.
Karl: Inledningen är givetvis inget annat än en stor besvikelse. Jag tyckte inte att värvningarna inför säsongen trots de stora summorna var allt för imponerande. När jag såg vilket tufft spelschema som laget skulle inleda säsongen med blev jag både skeptisk och orolig. Men att det skulle gå så dåligt trodde jag inte. Alla matcherna där laget totalt föll ihop med 15 minuter kvar hemska att beskåda. När det mot Bayern såg bättre ut och det kändes som att en trendbrytare var på väg sparkades Labbadia och nye tränaren fortsatte med nya förnedrande förluster. Hoppet om en säsong som något annat än slagpåse försvann.
Höstens misslyckande
Filip: Hela klubben inklusive styrelse, lagledare och spelare ska ha sig en känga. Efter några minst sagt bekymmersamma år såg det äntligen ut att ha börjat blåsa positiva vindar i Hamburg – men icke. Trots att det spenderats rekordmycket pengar på nyförvärv blev det en rekordusel inledning på säsongen och även om det mot slutet sett bättre ut ursäktar det inte vad som skedde dessförinnan. Ordförande, tränare och lagkapten har redan bytts ut och det om något bevisar att Hamburger SV fortfarande är en förening i kris.
Karl: Höstens misslyckande är kaoset i klubben. Det har bland annat handlat om läckor från ledningsgruppen till media, att medlemmar handlat bakom ryggen på ordföranden och en uppsjö av uppsägningar. När säsongen inleddes fanns en tränare och en klubbchef som identifierade sig fullt ut med klubben, hade erfarenhet och verkade ha spelarnas förtroende in i det sista. Dessutom har mediechefen Jörn Wolf som funnits i klubben i många år lämnat under hösten. Att det aldrig finns någon långsiktighet och stabilitet är väldigt trist. Labbadia må ha varit av den gamla skolan, men det var han som räddade klubben på ett otroligt sätt och det var han som fick HSV att stå för den bästa säsongen på länge när man knep tiondeplatsen innan sommaren. Jag tror att det hade vänt även utan tränarbyte. Beiersdorfers värvningar har dessutom undantaget Halilovic börjat leverera.
Höstens mål
Filip: Det känns inte som det är första gången jag skriver det här när det blivit dags att summera hösten, men det finns inte heller det här året vrålmånga mål att välja mellan. Dock var det ett som stack ut från mängden i min värld och passande nog var det även det sista när Bobby Wood avgjorde mot Schalke 04 genom att på egen hand sprinta in i straffområdet, vrida och vända innan han avlossade kanonen rakt i Ralf Fährmanns högra kryss. Otagbart och otroligt snyggt.
Karl: Trots att det till slut blev en del mål finns det ingen riktig pärla som tydligt sticker ut så jag väljer lite annorlunda. Gregoritsch bredsida till 2-1 mot Bremen är höstens mål för mig. Han löpte in bra i ytan vid främre stolpen och gjorde ett av sina enklare mål. Det var förarbetet som var det snygga vid det målet där Nicolai Müller stod för ett väldigt vackert genombrott och tog sig förbi spelare efter spelare. Bobby Woods mål med vänsterfoten mot Schalke får hedersomnämnande.
Höstens match
Filip: Den förlösande vinsten mot Darmstadt 98 i början av december är svår att glömma. Efter att ha spelat tolv matcher i följd utan seger såg det hopplöst ut, men borta mot bottenkonkurrenten kom det som vi förhoppningsvis till våren kan betrakta som startpunkten för vändningen. Därefter har det nämligen gått mer än okej.
Karl: Det får bli redan nämnda vinst mot Schalke. Många spelare gjorde där sin bästa match under säsongen. Kul också att se Ekdal tillbaka i gammal god form.
* * *
Vi på redaktionen vill passa på att tacka för det år som varit och hoppas ni alla får en flygande start på 2017. Gott nytt år!
