HSV - SC Freiburg 0-1
Jag var äntligen tillbaka på Imtech Arena igen där jag i lördagskväll skulle få se när mitt kära HSV revanscherade sig sedan smällen i München. Men så blev det inte, utan istället så kunde gästerna vinna med uddamålet.
Efter drygt ett års väntan så var jag tillbaka i Hamburg igen, och givetvis så stod matchen mot Freiburg med på mitt schema för helgen. Någon timme innan matchen så rullade vår buss in på parkeringen, och med lätta steg så följde jag med i den folkström som ledde till ett och samma ställe, Imtech Arena.
Det är inte många som lyckats missa vad förra helgens match slutade, och därför så var det mycket snack om hur laget skulle stå sig i den här matchen. Freiburg har imponerat den här säsongen och är tillsammans med ett dussin andra lag med och kämpar om att nå en Europaplats till den kommande säsongen. Samma sak gäller för Hamburg, men då det gått oerhört trögt den senaste tiden så har chanserna minskat ju fler matcher som gått. Därför så kändes det på förhand lite som en "vinna eller försvinna-match".
Thorsten Fink har under veckans gång fått utstå mycket kritik, och hans framtid som tränare för Hamburger SV har i högsta grad ifrågasatts. Därför så var det mycket som kretsade kring han och hans manskap inför mötet med Freiburg. Det lag som han plockat ut såg relativt spännande ut då han valt att bänka Milan Badelj till förmån för Tolgay Arslan, som inte har fått spela särskilt mycket det här året. Även Michael Mancienne, som varit borta p.g.a skada, fick starta matchen tillsammans med Heiko Westermann i backlåset. I övrigt så var det de väntade spelarna som fick chansen ifrån start. Då både Marcus Berg och Maximilian Beister är otillgängliga så är det oerhört tunt i anfallsväg, och det såg man inte minst på bänken som endast bestod av mittbackar och defensiva mittfältare tillsammans med Jaroslav Drobny.
Den tillresta Freiburg-klacken började skapa ett bra tryck inne på arenan, och hemmalagets dito ville inte vara sämre och började således sjunga på sina ramsor och sånger. Så när matchen drog igång så var det en härlig stämning inne på arenan.
Matchen inleddes trevande, och de båda lagen verkade vilja känna på vart sina motståndare stod innan man satte igång på riktigt. Trots detta så fick Freiburg ett strålande läge att ta en tidig ledning i matchen då Jan Rosenthal, efter bara sex minuter, nickade bollen i ribban. På returen så kom Matthias Ginter och man trodde att ett tidigt underläge var ett faktum. Men istället så slår han bollen i stolpen, och därefter så lyckas Adler få kontroll på läget då han slänger sig över bollen och chansen rann helt enkelt ut i sanden.
Efteråt så började HSV så sakta vakna till, och man tog ett stadigt grepp om matchen ju mer klockan tickade. Man lyckades pressa tillbaka sina gäster till deras planhalva, och samtidigt så försökte man utnyttja kanterna för att kunna få in bollen i boxen. Detta fungerade dock mycket dåligt, då Freiburgs försvarare allt som oftast kunde slå ut bollen till hörna eller skicka iväg den till hemmalagets backlinje.
Trots att Hamburgs taktik uppenbarligen inte bet på Freiburg så fortsatte det ändå så här under hela den första halvleken.
Det som saknades var att det inte fanns någon som låg och lurade strax utanför Freiburgs straffområde som man kunde spela bollen till för att han sedan skulle kunna gå på skott. Denna spelare var Rafael van der Vaart, men han befann sig allt som oftast i backlinjen, där han inte gjorde någon större nytta.
Den första halvleken kan ses som ett sömnpiller då det fanns väldigt få målchanser, och när domaren för dagen, Dr. Felix Brysh, blåste för halvtidsvila så uppstod det ett doft ljud av burop som hemmasupportrarna skapade.
Ingen av tränarna valde att göra några förändringar inför den andra halvleken, och för Fink så fanns där inte mycket att sätta in såvidare han inte ville satsa på att hålla nollan.
Den andra halvleken fortsatte som den första slutade då det var Hamburg som hade mest boll, och återigen så försökte man hitta pannan på antingen Rudnevs eller Son, men precis som i den första halvleken så fungerade det inte alls.
Efter att ungefär tio minuter gått av den första halvleken så började Freiburg att allt mer ta över i spelväg. Man kom till lägen, någonting som man inte gjorde alls under den första halvleken förutom de dubbla ramträffarna i inledningen av matchen, och Hamburg började se pressade ut.
I den 68:e minuten så byttes Per Ciljan Skjelbred, som helt klart varit matchens bästa spelare, ut. In kom istället Gojko Kacár. Bytet förstår jag inte alls då Skjelbred som sagt varit planens bästa spelare, men det är inte första gången som Fink väljer att plocka ut de mest tongivande spelaren.
Bara minuten efter bytet så hände det som inte fick hända. Ett inspel från högerkanten, där bollen gick förbi alla HSV-spelarna, och pang, så kunde Jonathan Schmid hur enkelt som helst ge sitt Freiburg ledningen i matchen. Nu så började de redan frustrerade HSV-supportrarna att härskna till, och flera glåpord och svordomar hördes från läkarhållet.
Som svar på tal så valde Thorsten Fink att plocka ut Tolgay Arslan, som inte alls kom upp i sin normala standard, och satte istället in Milan Badelj för att täta till där bak satidigt som van der Vaart kunde ta klivet upp i sin riktigta position.
Man såg direkt hur mittfältet, likt ett korthus, föll ihop efter att Fink varit på och fingrat. Nu så sprang spelarna huller om buller, och något strukturerat spel såg man inte röken av.
De 20 minuterna som återstod av matchen var enbart bedrövligt att behöva beskåda som betalande åskådare. Halvhjärtat så försökte Hamburg att få till en kvittering, men det förgäves. Freiburg backade hem och kunde enkelt avstyra de få försöken som Hamburg kom med.
Istället så var det gästerna som var närmast ett mål då backlinjen fick hjärnsläpp och Jan Rosenthal kom fri tillsammans med Max Kruse, men istället för att passa sin anfallspartner så försökte han sig på en lobb över Adler, som dock gick precis bredvid målet efter att Adler fått sina fingerspetsar på bollen.
Lika fort som slutsignalen började ljuda, försvann den också. Ljudet av närmare 50.000 människors burop dränkte helt enkelt domarens visselpipa och Hamburg-spelarna gick med tunga axlar in till omklädningsrummet samtidigt som Freiburgs spelare jublade tillsammans med sina tillresta fans.
Själv så stormade jag ut från arenan med en början av en klump i halsen. Det är rent av sorgligt att se oss prestera som vi gjorde i den här matchen, när vi har så mycket att spela om. Vart tog det spelet vägen som vi hade i började av det här året då vi vann mot både Bremen och Dortmund på bortaplan? Son och Rudnevs, vad har hänt med dem? Det radarpar som för bara någon månad sedan hyllades i hela Tyskland när man i match efter match öste in bollar i ligan. Just nu så är det en enda stor röra på planen, och man ser tydligt att spelarna inte vet vad dem gör. Inför mötet med Augsburg så hade vi chans på fjärdeplatsen, nu ser det svårt ut att ens lyckas nå en sjätteplats då vi varken kan göra mål eller ta poäng.
Nästa helg så åker laget till Mainz och jag kan verkligen inte se hur vi ska kunna åka hem med några poäng i nuläget. Thorsten Fink är en väldigt pressad man, och frågan är hur han ska tackla den situation som nu uppstått. Från att ha varit hyllad till att nu vara en hackkyckling. Själv så anser jag att det är lika mycket spelarnas "fel" som tränarens, men det gör inte majoriteten av fansen. Vi får helt enkelt se vart det här leder, men en sak är säker. Vinner vi inte på lördag så kommer ordet kris att utfärdas.
Matchfakta:
Hamburger SV: Adler - Diekmeier, Mancienne, Westermann, Jansen - Arslan (70.Badelj) - Skjelbred (68.Kacar), Aogo (89. Rajkovic) - van der Vaart - Son, Rudnevs
SC Freiburg: Baumann - Mujdza, Krmas, Diagne, Sorg - Ginter, Schuster - Schmid (90. Guede), D. Caligiuri - Rosenthal (79.Makiadi), M. Kruse (90. Santini)
Mål: 0:1 Schmid (69.)
Domare: Dr. Felix Brych
Publik: 53.021
Varningar: Arslan, Son / -
Utvisningar: - / -
NUR DER HSV
