Sandhausen - Hamburger SV2 - 1
HSV vinkade adjö till bundesligatåget
Vad som skulle bli en bekväm bortaseger mot nästjumbon blev istället en förödande förlust. Hamburg stod för en av det sämsta insatserna på mycket, mycket länge och föll till slut med 2-1.
Jakten på uppflyttning fortsatte under torsdagen när HSV gästade Sandhausen på BWT-Stadion am Hardtwald. Hamburg kom från ett längre träningsläger och på förhand kändes Sandhausen som en riktig munsbit för nordlaget. Tillbaka i startelvan återfanns Bakery Jatta, Jan gyamerah och David Kinsombi.
Inledningen av matchen blev relativt svängig med ett litet övertag för hemmalaget. Jatta var som sagt tillbaka i startelvan, dessvärre fick hans match ett abrupt och otäckt slut. I matchminut tolv fick nämligen Gambiern ett skott i ansiktet och föll medvetslös till marken. Efter kortare avbrott var lyckligtvis Jatta tillbaka på fötterna men något mer spel blev det givetvis inte. Väl när matchen drog igång igen tog Sandhausen över fullständigt. Hemmalaget vann mycket boll, var starkare i duellspelet och skapade läge på läge. Hamburg kom absolut ingenstans och att matchen fortfarande stod 0–0 i halvtid kunde HSV bara tacka högre makter för. Lämpliga adjektiv för att beskriva Hamburgs första halvlek var oinspirerat, patetiskt och karaktärslöst. Och nej, det är verkligen inte för hårda ord.
Chefstränare Thioune valde att inte göra några förändringar i halvtid, ett beslut som skulle visa sig få ödesdigra konsekvenser. Sandhausen behövde 20 sekunder i den andra halvleken innan bollen låg i nätet bakom Sven Ulreich. Sju minuter senare kom också tvåan och Hamburg såg mer eller mindre paralyserade ut. Möjligen höjde sig laget en aning efter 2–0 och visst fick man kontakt när nyinbytte Wintzheimer reducerade till 2–1 i den 76:e minuten. Sista tio jagade bortalaget desperat för att också utjämna men i ärlighetens namn kändes det aldrig nära. Sandhausen tog en mycket välförtjänt seger och Hamburg lämnade BWT-Stadion am Hardtwald i spillror.
Tåget mot bundesliga lämnade stationen, kvar på perrongen stod Hamburg och vinkade adjö. Även om laget har åkt på ett par smärtsamma förluster i år har man oftast kunnat skydda sig bakom att man haft marginalerna emot sig – detta var inte fallet idag. Undertecknad trodde inte att det gick att sjunka djupare, men ack så fel jag hade. Hålet som klubben handlöst faller igenom verkar helt enkelt vara bottenlöst. Spelarnas sätt att agera i en match av den här digniteten är rent ut sagt pinsamt, det är ett hån mot fansen. Var är viljan? Var är ledarskapet? Var är fotbollsproffsen som representerar Hamburger Sport-Verein?
Daniel Thioune bär givetvis också ett stort ansvar för lagets horribla prestation och troligtvis hänger nu hans jobb på en väldigt skör tråd. Samtidigt går det att argumentera för att det inte finns någon tränare i hela världen som kan få ordning på Hamburg. Laget har haft fyra olika tränare på tre år i andraligan och under samtliga år har laget fullständigt kollapsat på våren. Att famla efter ett svar på varför detta sker känns hopplöst, istället får vi helt enkelt konstatera att klubben återigen går emot ett nytt superfiasko.
Chansen att Hamburg får ytterligare livlinor och nya gratisbiljetter in i uppflyttningsstriden är relativt stora. Dessvärre förfaller det osannolikt att klubben skulle ta vara på dessa. Det tycks inte spela någon roll vilket lag som står på andra sidan, om det är publik eller inte – Hamburg lyckas alltid att ställa till det.
