Krönika: Inför vårsäsongen
Om bara några timmar så sparkar Borussia Mönchengladbach och Bayern München igång Bundesliga igen efter drygt en månads uppehåll. Därför så ger jag er nu mina tankar om hur jag tror att det kommer att gå för HSV under vårsäsongen.
Det har sagts många gånger förr, men jag säger det igen; den gångna höstsäsongen vill man helt av allt bara glömma... Men nu så är det vår (nåja)! Idag så gör Bundesliga en omstart då serien vänder, och det är verkligen nu som allvaret börjar.
HSV spelar den sista matchen för den här helgen då man tar emot Schalke 04 på Volksparkstadion under söndagseftermiddagen. Efter det så rullar det på med matcher i jämn takt, och det gäller att Bert van Marwijk har förberett sina mannar på vad som väntar dem.
16 poäng blev det allt som allt under hösten, och detta gör att HSV nu befinner sig på en 14:e plats i tabellen inför omstarten. Enbart Frankfurt, Freiburg, Nürnberg och Braunschweig har varit sämre, och det känns högst osäkert om laget har det som krävs för att lyckas hålla sig kvar i Bundesliga den här säsongen. Flera spelare har i diverse intervjuer berättat om att de är redo för bottenstrid under våren, men att de är säkra på att klubben kommer att lyckas undvika en nedflyttning – någonting som inte jag är lika säker på.
Jag har svårt för att se att Frankfurt, Freiburg och Nürnberg kommer att fortsätta att underprestera så som man har gjort under hösten. Det sistnämnda laget har inte vunnit en enda match hitintills, vilket är extremt, och det är med största sannolikhet bara en tidsfråga innan säsongens första trepoängare inkasseras. Frankfurt och Freiburg var under fjolårssäsongen mycket framgångsrika då båda klubbarna kvalificerade sig för Europaspel, någonting som HSV gick miste om med nöd och näppe. Att båda klubbarna ska behöva slåss för sin fortsatta existens i Bundesliga lär inte hända.
Det som har varit i fokus för HSV under uppehållet har varit skador, skador och åter skador. Träningslägret i Abu Dhabi har kantats av skador, och till slut blev det så mycket så att man valde att sluta träna för att inte riskera spelarnas hälsa. Totalt så har elva (!) spelare drabbats av bakslag, där vissa har drabbats hårdare än andra. Till exempel så står det redan nu klart att Maximilian Beister missar resten av säsongen, och René Adler har ett stort frågetecken över sig då hans ankelskada inte verkar vilja ge med sig. Kerem Demirbay och Johan Djourou pendlar ständigt mellan diverse olika skador, vilket gör att det är svårt att kunna räkna med dem. På söndag så finns det en risk att nästintill hela det ordinarie försvaret är borta, vilket inte känns bra alls mot ett offensivt Schalke, som kommer att göra allt för att inte tappa mark i toppstriden.
Någonting som däremot är positivt är att Ola John och Ouasim Bouy har anslutit till klubben då de båda har lånats in för resten av säsongen ifrån Benfica respektive Juventus. Det är Bert van Marwijk som ligger bakom det hela, och förhoppningsvis så kommer den holländska duon till stor användning under vårsäsongen.
Vill inte skadorna börja upphöra så kan vi räkna med att vi kommer att få stora problem. Även om hela truppen är skadefri så håller den inte någon högre klass, vilket vi har fått bevisat för oss under hösten. Försvaret är fortfarande stundtals katastrofalt, trots att man har gjort sig av med spelare och plockat in nya. Det känns nästan som om att det ligger en besvärjelse över den lagdelen då det kvittar vilka det än är som spelar så bjuds ändå motståndarlaget på gratischanser. Mittfältet däremot har börjat se bättre ut där framförallt 19-årige Hakan Calhanoglu har varit ett utropstecken med sina fem mål och två assists. Även Rafael van der Vaart har under den senare tiden varit riktigt bra då han hitintills stått för tretton poäng på 14 matcher. I anfallsväg så har Pierre-Michel Lasogga varit helt fantastisk, och det är ”tack” vare honom som Artjom Rudnevs hållits utanför spel, och därför nu lånats ut till Hannover 96. Kan han fortsätta att glänsa så lär vi inte ha några problem med målskyttet i alla fall.
Det som gör mig orolig är alltså försvaret. Trots att både Heiko Westermann och Marcell Jansen representerar det tyska landslaget så har det inte fungerat. Tack och lov så är Dennis Diekmeier nu tillbaka ifrån sitt benbrott, så högerbacksplatsen, som under hösten varit ett stort problem, är tack och lov säkrad. Jansen är utan någon som helst konkurrens ensam som vänsterback, och även det känns tryggt då han varit den försvarsspelaren som tillsammans med Jonathan Tah varit nåt sånär. Jag förmodar att Bert van Marwijk kommer att försöka att spela med Tah och Westermann som ordinarie mittbackar, men då Westermann under den senaste tiden varit mycket skadad så är det inte säkert att han kommer att kunna spela nu till en början. I så fall så lär antingen Michael Mancienne eller Lasse Sobiech ersätta, vilket inte bådar gott. De båda två har ordet ”säkerhetsrisk” tryckt i pannan då man får en hjärtattack varje gång som en boll är nära dem.
Om vi ska lyckans undgå en nedflyttning så är nyckelordet disciplin. Det gäller att var och en av spelarna tittar sig själv i spegeln och frågar sig om de har det som krävs för att rädda kvar HSV. Har man inte det, då ska man inte spela - så enkelt är det. Det har hänt för många gånger att spelare varit likgiltiga till klubbens situation och detta har straffat sig hårt under årens gång. Jag är säker på att Bert van Marwijk är rätt man att leda laget, men frågan är om han har det truppmaterial som han behöver. Jag tror tyvärr att det blir bottenstrid säsongen ut och att det, tyvärr, kommer att handla mycket om är hur det går för de andra lagen. Det kommer helt enkelt att krävas lika mycket vilja som tur för att det ska gå vägen, annars så är risken stor att vi för första gången i historien får ta steget ner till andraligan, någonting som vore katastrofalt med tanke på hur kärv vår ekonomi redan är.
Givetvis så hoppas jag att jag har fel, men jag väljer att vara pessimistisk nu istället för att tro på att allting ska lösa sig själv. Föreningen lider av stora bekymmer, större än vad man kan tro, och jag ställer mig därför tveksam till om vi har den kompetens och vinnarmentaliteten som krävs för att ta oss ur bottenträsket.
Låt oss som sagt hoppas att jag har fel, och att jag i maj kan läsa denna text och skratta högt åt mig själv. Låt oss hoppas att spelarna kommer att ge allt för den sköld som de bär på sitt bröst, och låt oss hoppas att styrelsen slutar bete sig som ett gäng dagisbarn, och att de istället ser de problem som finns och väljer att åtgärda dessa så gott det går. Vi har en lång väg framför oss, och endast tillsammans så kan vi klara det.
”Wir für euch – Ihr für uns!”
NUR DER HSV
