Krönika: Müller borde aldrig lämnat HSV
Gjorde Nicolai Müller ett stort misstag när han lämnade HSV? Det spekulerar undertecknad om i en på tok för lång och obetydlig text om ytterns karriärval.
Här om veckan strömmade det in tips till mig om att lyssna på Erik Niva och Håkan Andreassons podcast vid namn ”When We Were Kings”. Detta eftersom de gjort ett avsnitt som avhandlade Hamburgs oerhört tragiska resa från en aspirerande toppklubb till den absoluta botten.
Givetvis kunde jag inte låta bli att undgå lyssna och duon ska ha en stor eloge för ett otroligt informativt och väl genomarbetat avsnitt. Det var sannerligen inte mycket de missade att nämna och hela avsnittet var som en enda lång och smärtsam repris av allt elände jag upplevt under min tid som anhängare till klubben. Det är helt ofattbart att man ännu inte drabbats av en hjärtinfarkt med tanke på vad man tvingats utstå...
Nåväl, jag rekommenderar dig starkt att lyssna på avsnittet om du ännu inte gjort det. Då kommer du förstå varför klubben inte längre är en del av den tyska fotbollens finrum.
Från medioker till nyckelspelare
Tankarna var naturligtvis många efter att jag lyssnat klart, men det var en som fastnade lite extra på minnet och som denna text kommer handla om. Nämligen det faktum att Nicolai Müller med facit i hand aldrig borta ha lämnat föreningen.
Jag minns fortfarande tydligt när han anslöt till HSV för snart sex år sedan. Redan under hans sejour i Mainz 05 hade jag fått upp ögonen för honom och jag hade hoppats på att HSV skulle försöka värva honom – vilket man till min stora lycka gjorde efter utdragna förhandlingar mellan klubbarna.
Tiden i Hamburg fick ingen vidare bra början då han inte lyckades hävda sig, och hans största bedrift under sin första säsong var hans avgörande mål i förlängningen mot Karlsruhe i det omtalade kvalmötet på Wildparkstadion. I övrigt såg han allt som oftast blek och fyrkantig ut.
Året därefter gick det betydligt bättre och han blev snabbt lagets viktigaste spelare i offensiven. Samma roll spelade han efterföljande säsong, även om han inte kom upp i lika många poäng. Men utan honom till sitt förfogande hade HSV förmodligen inte lyckats säkra kontraktet för fortsatt spel i Bundesliga.
Världskänd och svikare
Så var det dags för hans fjärde säsong – som skulle visa sig bli en mycket märklig sådan. Det vankades premiär mot Augsburg hemma på Volksparkstadion och Müller tog i vanlig ordning plats i startelvan. Redan efter åtta minuter rakade han in bollen bakom Marwin Hitz och självklart skulle säsongens första fullträff firas. Sedan en tid tillbaka hade yttern fått för sig att fira sina mål genom att göra en egenkonstruerad mix av en piruett och ”helikopterflax”. Ingen vidare tjusig målgest om jag får säga det själv, och den här gången skulle det visa sig kosta honom hela säsongen. För i samband med firandet fastnade han med foten i gräset och vred om knäet. Den efterföljande undersökningen visade att korsbandet var av och förståeligt nog blev hans dråpliga skada en snackis över hela världen.
Ett kortare inhopp i den näst sista matchen, borta mot Eintracht Frankfurt, var allt han hann med innan säsongen var till ända och den historiska degraderingen var ett faktum.
Müllers kontrakt löpte ut drygt en månad senare och under hela spelåret hade det diskuterats huruvida han skulle förlänga det eller inte. Den sista maj meddelade han att tiden i Hamburg var förbi och i stället kritade han på för just Frankfurt, som var den senaste klubben han spelat mot.
Missnöjet från anhängarna till HSV var stort då de menade på att han var skyldig föreningen att följa med ner i andraligan efter att under en hel säsong fått full lön för sammanlagt 19 minuters speltid. Men beslutet var redan taget och flyttlasset gick till den stad och klubb han huserade i under en stor del av sin ungdom.
Utfrusen av tränaren
I första ligamatchen för sin nya klubb tog han omgående plats i startelvan och krönte debuten med ett mål. Veckan därefter startade han återigen, men tio minuter innan halvtidsvilan valde Adolf Hütter att byte ut honom efter att Jetro Willems synat det röda kortet. Det skulle visa sig bli början på en tung tid i Frankfurt då han under höstsäsongen inte fick speltid i mer än fem matcher.
Situationen var allt annat än hållbar för den tidigare tyska landslagsspelaren, som yrkade på att lånas ut och fick sin vilja igenom då bottenlaget Hannover 96 nappade på kroken. Där blev han direkt en nyckelspelare, men allt som allt blev det tre mål under våren och för andra året i följd fick han vara med om en nedflyttning.
Tillbaka i Frankfurt efter semestern gjorde Hütter snabbt klart för 32-åringen att han inte längre ingick i planerna för den kommande säsongen. Müller fick inte lov att delta under samtliga träningsmoment och förbjuds åka med i lagbussen då han inte ansågs få plats. En tydlig indikation på att han inte var önskvärd hos ”Örnarna”.
Hemlängtan till Hamburg?
Månaderna gick och stackars Müller var aldrig i närheten av så mycket som en plats på bänken. Så plötsligt i mitten av oktober aviserade Eintracht Frankfurt att han slutligen lämnat föreningen – och det för en flytt till Australien.
Western Sydney är numera laget han representerar och att valet föll på den australienska klubben har sin förklaring. Då var nämligen Markus Babbel tränare där och i laget fanns sedan tidigare landsmännen Alexander Meier och Patrick Ziegler, samt schweizaren Pirmin Schwegler. Således gick det snabbt för honom att acklimatisera sig hos sin nya arbetsgivare på andra sidan jordklotet.
Livet i Australien verkar hyggligt för Müller och hans familj, som bor i en lägenhet i centrala Sydney med utsikt över det berömda operahuset. Fotbollsmässigt spelar han åter en viktig roll och har så smått börjat skörda poäng. Frågan är dock om det verkligen är i Australien han vill spela sin fotboll, med tanke på att han bara ett fåtal år tidigare var en nyckelspelare i en av sitt hemlands mest klassiska föreningar.
Personligen tror jag inte han är helt tillfreds med den nuvarande tillvaron och saknar livet på hemmaplan. Förmodligen saknar han även Hamburg, som hela hans familj enligt egen utsago trivdes fantastiskt bra i – vilket inte brukar vara någon ovanlighet. Kanske han även saknar HSV och Volksparkstadion, som var hans andra hem under fyra års tid.
Borde aldrig ha lämnat HSV
Jag själv är en människa som fullkomligt älskar äventyr och vill byta miljö med jämna mellanrum, därför blev jag glad över att Müller valde att testa på livet i Australien. Samtidigt betvivlar jag starkt att han känner samma lyckorus av att flytta runt i samma utsträckning som jag gör och det skulle inte förvåna mig om han väldigt snart deklarerar sin återkomst till Tyskland. Men var ska han då spela? Paderborn? Greuther Fürth? St. Pauli? Troligtvis är det klubbar av den digniteten som är intresserade av hans tjänster om han väljer att återvända hem.
Med facit i hand borde han aldrig ha lämnat HSV. I stället skulle han hakat på Aaron Hunt och Lewis Holtby genom att skriva på ett nytt korttidskontrakt och börjat om i andraligan. Där skulle han ha varit en av ligans största stjärnor och med honom i truppen hade kanske HSV vid det här laget redan varit tillbaka i Bundesliga. Så pass stor skillnad tror jag absolut han hade kunnat göra.
Men det är som vanligt lätt att vara efterklok, och ännu enklare är det att som jag sväva iväg och raljera om hur en annan människa, som jag bara träffat och pratat med vid ett fåtal tillfällen, borde tycka och tänka. Men ibland måste man få tillåta sig göra det och avslutningsvis ska sägas att jag defintivt inte har något emot Müller. Tvärtom håller jag honom fortfarande högt och önskar honom att lycka och välgång i livet – även om jag tror hans glansdagar på fotbollsplanen upphörde i samband med hans sorti från HSV.
