Krönika: Den evigt onda cirkeln
Ytterligare en lovande spelare har blivit borttvingad från HSV, som fortsätter att agera tveksamt i sina beslut kring klubbens talanger.
Vi har sett det förut och lär tvingas se det fler gånger framöver. Ahmet Arslan är den senaste i raden av talanger som ratas av klubben trots fina prestationer för reservlaget. Istället kommer han nu skriva på för ett annat lag där chansen är stor att han får sitt genombrott.
Som sagt, det är inte första gången detta händer. Hamburger SV är erkänt undermåliga på att vårda sina talanger och våga ge dem chansen. Istället betalar man hellre onödigt höga belopp för mellanmjölksspelare som man vid kontraktsslutet skänker bort eller till och med betalar för att bli av med.
När ska styrelsen lära sig? Det verkar inte spela någon roll vilka det är som sitter i den, för det är samma visa år ut och år in. Listan över spelare som fått en del av sin fotbollsutbildning i HSV för att sedan ratas, gå till en annan klubb och blomma ut där är skrämmande att titta på.
Shkodran Mustafi, Muhamed Besic, André Hahn, Alexander Meier, Sebastian Langkamp, Rouwen Hennings och Eric Maxim Choupo-Moting är de namn jag kommer på vid första tanken. Sätter man sig ner och fördjupar sig i ämnet kommer man förmodligen börja storgråta, åtminstone om ens hjärta bankar för HSV.
Någonting det finns ännu fler av är spelare som värvats in som lovande för att sedan inte få chansen. När de väl lämnat har karriärsutvecklingen blixtrat till och HSV har än en gång stått med byxorna nere och tvingats bevittna hur man gått miste om både en talangfull spelare och chans att tjäna en rejäl slant samtidigt som kassaskåpet gapat retfullt tomt. Ändå är det aldrig någon som på allvar ställts mot väggen för detta, för det är ingen som riktigt vill erkänna att det är så här det gått till i över tio års tid. Istället väljer man att blunda för sanningen och leva kvar i fantasivärlden om att Hamburger SV fortfarande är en av Tysklands största, bästa och mest framgångsrika föreningar.
Nu vet vi förstås inte hur framtiden ser ut för Ahmet Arslan. Om han blir den nye Shkodran Mustafi som om några år spelar i landslaget eller om han blir en av alla de som faller i glömska och hamnar i ett mittengäng i någon lägre division. För det ska sägas att det givetvis inte är alla ratade talanger som får den där superutvecklingen, utan majoriteten blir det aldrig något ”stort” av. Men det faktum att HSV i så många år inte lyckats ha ögonen för vilka som har det där lilla extra för att lyckas och inte är under all kritik med tanke på vilken självbild föreningen har.
Då klubben lider av ekonomiska svårigheter och har gjort det sedan länge tillbaka vore det inte fel att våga satsa mer på de egna talangerna istället för att sommar efter sommar agera desperat genom att plocka in tveksamma spelare som aldrig riktigt bevisat någonting. Efter att ha följt klubben i snart tio års tid har jag börjat utveckla ett sinne för vilka av dessa som någonsin kommer bli något och vilka som kommer bli utköpta från sina kontrakt efter att ha spenderat ett par säsonger på bänken alternativt i frysboxen.
Summa summarum är att jag vill se styrelsen våga mer. Ha tålamod med talangerna, låt de få göra några inhopp alternativt låna ut dem till en mindre klubb där de är garanterade speltid för att få en uppfattning om de är värda att satsa på eller inte. Låt bli att köpa de här dussinlirarna som ändå inte tillför något, vi har haft för många av dem nu. Ska vi hitta tillbaka dit vi en gång i tiden var, på toppen av den tyska fotbollen, så gäller det att tänka om, tänka nytt och framförallt förverkliga tankarna.
