När pengarna övervinner kärleken
Den moderna fotbollen har skördat ytterligare ett offer. Han som skulle bli klubbens nya frontfigur, han som sade sig älska föreningen är nu borta. Trots alla löften och ett kontrakt som nyligen hade förlängts lät han pengarna övervinna kärleken.
Texten ”Meine Perle – 2018” och en bild av klubbskölden prydde de specialgjorda skorna som han bar. Det var i mitten av mars, på ett kylslaget Volksparkstadion i Hamburg där orosmolnen låg tätare än någonsin. Ändå fanns glädjen, hoppet och lyckan där. Han hade precis på egen hand sänkt Nürnberg i den livsviktiga överlevnadsmatchen och hyllningarna ekade över hela Hamburg. Nyligen hade han, klubbens största talang, på eget bevåg förlängt sitt kontrakt med klubben, en gest för att bevisa sin kärlek till föreningen som var på väg att tvingas lämna Bundesliga för första gången någonsin. Han skulle bli den nya ledaren, den som man byggde laget kring och till den kommande säsongen hade han blivit lovad att få bära den så åtråvärda tröjan med nummer tio på ryggen. ”Prinsen av Hamburg” var hans nya smeknamn, och han var så stor i Hamburg att det talades om att man skulle sälja Rafael van der Vaart, en av klubbens största ikoner någonsin, enbart för att ”Prinsen av Hamburg” skulle få tillgång till den position som han helst av allt önskade att få spela på.
I dag är han inte värd ett rött öre i supportrarnas ögon. Han är en förrädare, en lögnare, ett avskum. Det finns ingen som vill se honom längre, han är passé. Han gick från att vara en av fotbollsvärldens största förebilder till att bli den giriga och moderna fotbollens ansikte utåt. Han lät pengarna övervinna den kärlek han påstod sig ha för klubben och staden. Han svek alla dem som trodde på alla de löften han gav. Att han skulle stanna i klubben oavsett vilken division man skulle spela i. Att han ville vara den som tog klubben tillbaka till fotbollens finrum och hjälpa till att börja vinna titlar igen.
Det är blandade känslor som går genom kroppen. Personligen trodde jag aldrig riktigt på honom, att han skulle stanna i klubben oavsett vilken division man spelade i. Han var för bra för HSV, och det vet vi alla om, det är ingenting som går att förneka. Jag kan inte heller anklaga honom för att han lämnade klubben, det är helt förståeligt. Det som dock gör mig besviken är att han lät pengarna få så pass mycket makt att allt det han lovade och visade inte längre betydde någonting. Istället så gjorde han allt i sin makt för att komma bort ifrån den klubb och stad som han påstod sig vara förälskad i.
I sin nya klubb tjänar han dubbelt så mycket som han gjorde i HSV. Han får chansen att slåss om titlar, delta i Champions League och han får till och med bära tröja nummer tio. Ur en fotbollsspelares perspektiv kan det knappast bli bättre, men hur mår han egentligen inombords? Var det värt det? Känner han samma glöd och passion för sin nya klubb och sin nya stad som han gjorde för HSV och Hamburg? Kommer det att kännas rätt när samma personer som en gång i tiden hyllade en nu istället kommer att bua och visa sitt missnöje? Är pengarna värt allt det?
Den moderna fotbollen har skördat ytterligare ett offer. Det är inte längre samma människa som vi kommer att se kommande säsong, när han bär den röda tröjan istället för den vita med ”die Raute” på. Hans namn är Hakan Calhanoglu, och han lät pengarna övervinna kärleken.
