Ni fick oss att tro – sedan gav ni oss det där
Mycket talade för att Hamburg skulle ta steget upp i Bundesliga. Föga oväntat blir det ett femte år i andraligan istället.
Ni var tvungna, eller hur? Ni var tvungna att skapa någon form av hopp, låta oss tro att Hamburg faktiskt kan. Att klubben hela tiden hittar nya sätt att misslyckas är ingen nyhet, det har blivit konstform. När jag inbillar mig att jag har sett allt, påminner laget från norra Tyskland gång efter gång att så inte är fallet. Att uppträda på det sättet i en helt avgörande match, på hemmaplan, är uppriktigt sagt patetiskt.
Utgångsläget kunde inte vara bättre, arenan kokade – och ni gav oss det där. Glatzel gick inte att känna igen, Kittel var osynlig, Jatta var Jatta, Rohr hanterade inte tempot och Fernandes kastade in det avgörande målet. Hamburg visade återigen sina rätta färger när det låg som mest i potten. Spelarna krymper, tynar bort och klarar inte av att ta ansvar under press. Antagligen är det en kombination av både psyke och kvalité. Förlorarstämpeln sitter fortsatt som tatuerad i pannan på alla med en anknytning till föreningen.
Det vi kan trösta oss med är att Hamburg med största sannolikhet hade ramlat ur Bundesliga med dunder och brak. Ett tydligare kvitto på hur mycket kvalité som fortfarande saknas i truppen går inte att få. När dubbelmötet summeras kommer jag bara fram till en slutsats: Hamburg var aldrig nära. Det kändes nära, men i realiteten var den känslan bara ett luftslott. Hamburg avslutade ligan med bravur, visade en stark mentalitet och vann borta i Berlin. I slutändan var dock allt förgäves. En sjundeplats i ligan hade givetvis också varit en besvikelse, men inte i närheten av detta debacle. Jag är medveten om att kvalet egentligen bara var en bonus men det smärtar ändå.
Så, vad händer nu? Ett nytt år i zweite väntar och nya besvikelser följer med som en del av avtalet. Vi är tillbaka på ruta ett. Mina förväntningar inför den här säsongen var låga. Och även om det kanske inte är rättvist att redan ge uttryck för vad som komma skall så finns det ingenting som talar för att HSV kommer att överraska positivt framöver heller. Hoppet är det sista som överger en människa sägs det och i mitt fall är det ett stort problem. Jag blir perplex över det faktum att jag fortfarande har hopp kvar.
De senaste tre säsongerna har jag sagt till mig själv: Jag kommer inte att titta på matcherna i år. Men givetvis kommer jag sitta bänkad även nästa säsong. Kärleken till klubben är total, hade jag kunnat sluta bry mig hade jag gjort det för länge, länge sen. Är jag alltför negativt och pessimistiskt? Antagligen. Vi får helt enkelt försöka att fokusera på det positiva, truppen är ung och vi hade ligans bästa försvar. Utan Bremen och Schalke i ligan nästa säsong ökar chanserna för Hamburg att hugga en uppflytningsplats – men för guds skull förvänta er inte att det blir verklighet.
Nur der HSV.
