Redaktionen summerar säsongen – här är årets utmärkelser
En turbulent säsong är till ända och det har nu blivit dags för redaktionen att summera vad som hände med hjälp av tio olika utmärkelser.
Snart har det hunnit passera tre veckor sedan den där avgörande kvalmatchen mot Hertha Berlin som nog ingen av oss vill minnas tillbaka på. En match som cementerade vår tillhörighet i andraligan med ytterligare ett år.
Säsongen i det stora hela påminde en hel del om en berg- och dalbana med höga toppar och djupa dalar där laget ena stunden såg fantastiskt ut för att sedan falla ihop likt ett korthus – vilket vi inte minst fick bevittna under kvalspelet.
Även om det naturligtvis fortfarande svider att vi föll på målsnöret har vi på redaktionen tagit oss i kragen och i sedvanlig stil gett oss i kast med att sammanfatta den gångna säsongen. Detta har vi gjort med hjälp av tio olika utmärkelser där Filip Wollin, Samuel Zurawski och Ludwig Strömsten delar med sig av sina tankar och åsikter.
Säsongens spelare
Filip: Han kanske inte direkt var den jämnaste spelaren då han hade en tendens att bli osynlig i vissa matcher, men när han väl var på spelhumör fanns det få som kunde få stopp på honom. Sonny Kittel noterades för nio mål och sexton framspelningar och fixade på egen hand flera viktiga poäng som nästan tog oss hela vägen till Bundesliga. När han var bra så var laget bra och när han hade sina dåliga dagar var det märkbart då ingen annan lyckades axla hans stora ansvar i offensiven – vilket är talande för hur viktig han var under den gångna säsongen.
Samuel: Robert Glatzel är ett svar, ett annat är Daniel Heuer Fernandez. Men det givna och kanske lite udda svaret är Jonas Meffert. Mannen som aldrig sätter foten fel, som alltid gör det han ska och som aldrig gör en dålig match. Han må inte vara rolig att titta på men oj så viktig han är. Hamburgs Busquets.
Ludwig: Valet vid denna utmärkelse stod mellan två namn för mig. Daniel Heuer Fernandes och Robert Glatzel. Jag väljer den sistnämnde. Jag vill inte ens föreställa mig vart HSV hade landat utan Glatzels 22 fullträffar. En spelare som jag inte hade höga förväntningar kring inför säsongen men som har visat sig vara en spelare som håller hög klass och jag är därmed väldigt nöjd att HSV lyckades knyta sig an honom till 2025.
Säsongens talang
Filip: Här finns det några att välja mellan, men det Mario Vuskovic visade upp imponerade stort på mig. Den 20-årige kroaten lovordades när han anslöt på lån från Hajduk Split, men fick till en början sitta på bänken. Men när Jonas David sedan skadade sig var det inget snack om att det var han som skulle spela bredvid lagkapten Sebastian Schonlau i mittlåset. Vuskovic påminner mycket om Kyriakos Papadopoulos då han aldrig viker sig en tum i närkamperna och jag är oerhört glad över att vi köpte loss honom då jag är säker på att han går en mycket ljus framtid till mötes.
Samuel: Länge såg det ut som att Faride Alidou var ligans största talang. Men en imponerande ”Hinrunde” byttes mot en usel ”Rückrunde” och priset hamnar i stället hos Ludovit Reis. Holländaren blev i januari 22 år gammal och jag är osäker på om man fortfarande klassas som talang då. Nåväl, av de yngre spelarna som faktiskt spelade regelbundet tycker jag Reis står ut. Till skillnad från Alidou så blev Reis bara bättre och bättre desto längre säsongen gick.
Ludwig: Det finns bara ett solklart val här, i alla fall från de egna leden. Finländaren Anssi Suhonen fick äntligen sitt genombrott i HSV när han i slutet av säsongen blev en gedigen startspelare på mittfältet. Med hans teknik och flärd var han ett ständigt hot offensivt och jag hoppas att han även nästa säsong fortsätter att få förtroende från Tim Walter för att han ska kunna ta nästa steg i sin utveckling.
Säsongens utropstecken
Filip: I mitt tycke är Moritz Heyer en spelare det pratas alldeles för lite om med tanke på den fina säsong han har bakom sig. 27-åringen är i grund och botten en defensiv mittfältare, men som under större delen av säsongen tvingades agera högerback – vilket han gjorde med bravur. Sex mål och tre framspelningar talar sitt tydliga språk för någon som fått täcka upp när det varit skador framme. En spelare jag tror alla lag mår bra av att ha till sitt förfogande.
Samuel: Jag trodde verkligen att tappet av Simon Terodde skulle bli oerhört tungt. Inte kunde väl den 193 centimeter långe Robert Glatzel axla den manteln. Det kunde han visst. 25 mål gjorde Bobby. 25. Förvånande, fantastiskt och otroligt glädjande. Stort utropstecken.
Ludwig: En spelare som jag inte visste mycket om inför säsongen var Ludovit Reis. Men den unga holländaren som plockades in från Barcelonas organisation visade tidigt att han besatt en otrolig fotbollskompetens. På HSV-mittfältet tog han tidigt en spelfördelarroll och han var given i Walters startelva. Reis är en spelare, enligt mig, som inte fått tillräckligt med beröm för sina insatser och han är en av få som visar ett otroligt driv.
Ludovit Reis gick under säsongens gång från klarhet till klarhet.
Säsongens glädje
Filip: Jag hade verkligen inga höga förhoppningar inför säsongen med tanke på konkurrensen i ligan i kombination med en trupp som kändes vek och trubbig. Men tränare Tim Walter lyckades svetsa ihop en grupp som allt som oftast visade upp en attityd som länge varit saknad på Volksparkstadion då spelarna kämpade och slet för varandra – vilket gav resultat. Så den fina sammanhållningen är det som jag anser var det största glädjeämnet under den gångna säsongen.
Samuel: Det var uppfriskande att se hur Hamburg samlade mod och stod för en exceptionell avslutning på säsongen. Laget var med fem omgångar kvar mer eller mindre uträknat, men man lyckades skriva hem fem raka segrar och bärga en tredjeplats. Det var första gången i ”Zweite” då Hamburg faktiskt hanterade pressen på ett föredömligt sätt.
Ludwig: Det måste bli cupäventyret. HSV fick verkligen med supportrarna på ett äventyr när de avancerade till semifinalomgången i DFB-Pokal. Där tog det väl slut mot ett starkt Freiburg men det spelar mindre roll. Det viktiga var att HSV-supportrarna fick drömma om en final, även om det aldrig var riktigt realistiskt att vi skulle nå den.
Säsongens överraskning
Filip: Att vi skulle lyckas vara med i toppstriden från egentligen början till slut var verkligen inte något jag hade trott var möjligt. Speciellt inte efter alla höstens frustrerande kryssmatcher som höll på att göra mig tokig. Men trots det var vi aldrig helt uträknade bortsett från slutskedet av säsongen. Då höjde sig hela laget och vann de fem avslutande matcherna – vilket resulterade i en tredjeplats och efterföljande kvalspel mot Hertha Berlin.
Samuel: Tim Walter. Jag var tidig med att döma ut chefstränaren, inte minst efter derbyförlusten mot Pauli. Men när säsongen summeras blev det den bästa tabellplaceringen under åren i ”Zweite”. Vi hade ligans bästa försvar och det blev semifinal i cupen. Walter ska ha beröm, även om det inte blev något sagoslut. Men första kapitlet var inte så dumt.
Ludwig: Under tidigare säsonger har HSV inte varit kända för en bra defensiv. Laget har ofta bjudit på flera mål till sina motståndare vilket har gjort att laget gått miste om många poäng. I denna säsong fick Tim Walter verkligen till defensiven efter några omgångar när nyförvärven Schonlau och Vuskovic hade fått spela ihop sig. Det starka mittbacksparet tillsammans med ligans bästa målvakt, Heuer Fernandes, resulterade i att HSV hade ett stabilt försvarsspel som verkligen skänkte en trygghet i grundspelet.
Säsongens besvikelse
Filip: Jag har redan varit inne på det, men alla de oavgjorda matcherna kan inte betraktas som något annat än en stor besvikelse. Det var också de många kryssen som låg till grund för att vi aldrig lyckades nå en direktuppflyttning då vi vid flera tillfällen saknade det där sista för att avgöra och lägga vantarna på samtliga tre poäng.
Samuel: Avgörande kvalmatchen mot Hertha. Jag skrev en krönika som går att ta del av, det finns ingen anledning att älta matchen igen.
Ludwig: Det finns många besvikelser under detta år men jag har ändå landat på det bristande januarifönstret. Jag tror att alla önskade att klubben skulle fylla på med någon form av offensiv spets inför andra delen av säsongen, så blev inte fallet. HSV tog i och för sig in Giorgi Chakvetadze på lån från Genk men den georgiska spelaren bidrog knappt under de 324 minuterna han spelade. Därmed blir det säsongens besvikelse, då jag tror att en högoktanig offensiv värvning verkligen hade gjort skillnaden.
Säsongens misslyckande
Filip: Förutsättningarna hade inte kunnat varit mycket bättre inför det sista och avgörande kvalmötet med Hertha Berlin inför ett fullsmockat Volksparkstadion. Då kliver spelarna ut och gör sin sämsta prestation under hela säsongen och drömmen om en efterlängtad uppflyttning till Bundesliga går i tusen bitar. Snacka om att förlorarmentaliteten sitter i väggarna hos oss...
Samuel: Marko Johansson. Ytterligare en svensk som inte klarar av att leverera i Hamburg. Jag var skeptiskt redan när han anslöt och efter bara en säsong förväntas målvakten att lämna klubben.
Ludwig: Det måste helt klart vara hur laget totalt klappade ihop inför returmötet i uppflyttningskvalet. De gav sig alla förutsättningar för att de äntligen skulle säkra uppflyttningen till Bundesliga men insatsen var för dålig. Somliga spelare verkar ha vant sig vid förlorarmentaliteten och verkar inte vilja göra något för att ändra på det.
Marko Johansson fick det aldrig riktigt att stämma i Hamburg.
Säsongens saknad
Filip: Egentligen känns det fel att beklaga sig över att jag saknade Simon Terodde med tanke på att Robert Glatzel överträffade alla tänkbara förväntningar med sina tjugotvå fullträffar. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på att om vi bara hade haft Terodde även den här säsongen så hade uppflyttningen varit säkrad redan i mars. För jag är säker på att med honom till vårt förfogande hade vi inte bränt så satans många chanser och därmed inte heller kryssat femtioelva gånger.
Samuel: En ytter som verkligen går att lita på. Jatta är alldeles för ojämn. Alidou kom, var bra, började missa öppna mål och försvann. Kaufmann blev inte den danska dynamit vi hoppades på. Wintzheimer stagnerade och värvningen av Chakvetadze kan inte vara lätt att motivera. Här finns ett tomrum att fylla.
Ludwig: Under årets säsong fanns det en avsaknad av vinnarmentaliteten. Inte främst i säsongens sista match men även under perioder där formen har sviktat. Lagets lyckades rädda säsongen till slut men om det inte hade berott på formsvackor så hade laget till och med kunnat nå en uppflyttning. Det finns en saknad av att vilja vinna. När ett lag fightas om en uppflyttning finns det inte rum för formsvackor eller att laget klappar ihop likt de gjorde i returmötet i kvalet.
Säsongens mål
Filip: Vem gillar inte en riktig frisparkskanon från över 25 meter av en mittback? Mario Vuskovic hade inte kunnat drömma om ett mer läckert första mål i HSV-dressen.
Samuel: Det bjöds på en hel del vackra mål under säsongen. Kaufmanns fullträff mot Hansa ska givetvis nämnas, likaså Muheims projektil mot Regensburg. Men priset tilldelas Mario Vuskovic. Mittbackens frispark i 3–0-segern mot Karlsruhe var av den högre skolan och går att se hur många gånger som helst.
Ludwig: Det kommer faktiskt från en spelare som jag inte håller speciellt högt, Mikkel Kaufmann. Danskens 3–1-mål var en riktigt delikatess när han skruvade in den i bortre kryss utan ingen avsats i princip. Att det dessutom var ett mål som säkrade kvalplatsen i ligan gör det inte fulare precis.
Säsongens match
Filip: Premiären mot Schalke kommer alltid vara ett minne jag håller väldigt högt. Förväntningarna var verkligen noll och efter att Terodde hittat nätet redan efter några minuter såg det ut att vara kört. Men under den andra halvleken vände HSV på steken och jag minns fortfarande den otroliga lycka som sköljde genom kroppen vid Heyer och Jattas avgörande mål i slutminuterna.
Samuel: Derbysegern mot St. Pauli. Oj vilken lättnad det var att äntligen få tvåla till vår värsta antagonist. Den segern levde man på i flera veckor.
Ludwig: Helt klart 2–1-segern mot St. Pauli. Det var längesen HSV-anhängarna hade fått jubla över en vinst i ett hett stadsderby och därför anser jag att det är säsongens match. Samtidigt som det var en toppmatch lyckades HSV vända och vinna matchen vilket gav en otrolig känsla och optimism inom klubben.
* * *
Vi på HSV-redaktionen vill med detta tacka för den gångna säsongen och önska alla våra läsare en glad och härlig sommar!
