Rothosen Nytt
Smått och gott från Hamburger SV.
Volksparkstadion – Söndagens match mot 1. FC Nürnberg var säsongens bästa match, äntligen fick man se bra fotboll på Volksparkstadion och det från HSV. Undertecknad hade nöjet att vara på plats och njuta av stämningen före, under och inte minst efter match. Före match kom Dino Hermann som vanligt och hälsade på mig, krafsade mitt hår med sina klor och kramade om mig och min glädje blev inte mindre av att få se Herr Sobiech ta plats på bänken precis nedanför läktaren, där gör han minst skada. Stämningen var helt underbar och hela arenan kokade när Rothosen radade upp målchans på målchans och när sedan Calhanoglu spräckte nollan så hördes vrålet från arenan flera kilometer bort.
Hakan Calhanoglu – målet mot Nürnberg satt långt inne, HSV hade 26 skott på mål och lyckades endast göra ett mål, tio av dessa sköt Hakan Calhanoglu vilket är säsongsrekord i Bundesliga och självklart är han med i omgångens elva. ”Jag vet vilka som är mina starka sidor men jag måste träna hårt varje dag för att kunna prestera vecka efter vecka”, säger Hakan som har bägge fötterna på jorden trots sin blixtkarriär i HSV. Och på fötterna har han nya skor, med klubbmärket och texten ”meine perle – 2018”, en hyllning till HSV och hans förlängda kontrakt.
Maximilian Beister – Före matchen mot Nürnberg intervjuades Maxi på arenan och det är glädjande att se honom utan kryckor och nästa steg i rehabträningen är vattengymnastik för att bygga upp muskler igen. Men Maxi är en kille som känner stort socialt ansvar och som hela tiden vill lära sig nya saker, tidigare har han praktiserat på HSV. Nu har han öppnat en skola ”Immerschlau”, det är en skola som ger stöd till elever som har studieproblem med vissa ämnen och han har också grundat en ny fotbollsklubb. ”I första hand kommer jag att förbli en fotbollsspelare men jag vill motivera barn till att studera och jag kommer att vara på plats då och då för att hjälpa till. Barn ska tycka att det är roligt i skolan och kan jag förmedla det så är jag nöjd”, säger Maximilian. Tillsammans med några vänner har han också grundat en ny fotbollsförening, Sportclub Lüneburg. ”Normalt så blir man medlem i en aktiv förening och måste då vara nöjd med de strukturer som finns i klubben, vi däremot kan bestämma själv hur vi vill ha det, det roligaste är att vi alla känner varandra sedan länge. Säsongen 2014/15 har vi ett lag i 2. Kreisklasse och jag har utnyttjat mina kontakter för att hitta sponsorer, något som gått mycket bra. Vi har en tränare, en assisterande tränare, en fysioterapeut och till och med en materialare som tar hand om tvätten”, berättar Maxi om klubben han grundat tillsammans med sina vänner. Hans egen personliga målsättning är att kunna träna tillsammans med laget igen den första augusti och då menar han i HSV.
Michael Mancienne - ”Det är otroligt att en spelare som inte spelat på så länge och som egentligen var redan borta kommer tillbaka och spelar så bra”, säger sportchef Oliver Kreuzer om Michael Mancienne. Och plötsligt låter det som om Mancienne vore en av herr Kreuzers favoritspelare och inte en spelare som Kreuzer försökt sälja sedan han kom till Hamburg. Först var det Slobodan Rajkovic som spelade snabbt in sig i startelvan och fick plötsligt beröm från Kreuzer, idag är det Mancienne. Lika roligt som det är för Michael Mancienne att han fått chansen under Mirko Slomka, att han kunnat visa att han är minst lika bra som Lasse Sobiech, (och till och med betydligt bättre) lika pinsamt är det för Oliver Kreuzer och pinsammast utav allt är att vår supersportchef inte ens fattar att han gör sig till åtlöje. ”De kommer aldrig mer att spela för HSV” eller ”de kommer aldrig mer att få träna med A-laget”, visst kommer ni ihåg Oliver Kreuzer ord för några månader sedan och hur desperat han försökte sälja både Rajkovic och Mancienne så sent som i januari. Nu säger Kreuzer att han vill behålla Mancienne och det ryktas till och med om att förlänga kontraktet. Men vad säger Michael själv? ”De senaste månaderna var de svåraste i min karriär, jag har tränat hårt varje dag även om jag visste att jag inte skulle få en chans att spela. Det är en situation som går på nerverna men jag var helt enkelt tvungen att göra allt jag kunde för att motivera mig själv. Fysiskt var jag hela tiden i bra form men psykiskt var det en utmaning och jag fick kämpa hårt för att hålla motivationen uppe och inte sprida dålig stämning i truppen”.
Mirko Slomka – Slomka verkar veta vad han gör för att förbättra HSV men vad gör han annorlunda än både Fink och van Marwijk? Det verkar som om han kikat på vad hans föregångare gjort och gör sedan tvärtom och det börjar redan på träningsplatsen. Medan man under både Fink och van Marwijk tränade mest passningsspel och olika spelformationer så tränar Slomka betydligt mer intensivt, träningarna är längre, med högre tempo och mer närkampsbetonade och med betydligt mer löpträning vilket redan syns i matchstatistiken, spelarna springer helt enkelt både längre och snabbare under Slomka. Slomka sätter också stor vikt på att träna snabba omställningar medan de andra tränarna hade tyngdpunkten på att man ska hålla i bollen så länge som möjligt även om man skulle bolla mellan det egna försvaret. Mirko har sin tio sekunders regel, från det man fått tag i bollen ska man komma till avslut inom tio sekunder. Försvarsspelet har också förbättras under Slomka, de senast fyra matcherna har man endast släppt in tre mål, tidigare var snittet tre mål per match. Slomka kräver att den spelaren som förlorar bollen till motståndaren ska fortsätta jaga denna tills han fått tillbaka bollen eller tills en medspelare kan komma till hjälp. Ett exempel på detta var andra målet mot Borussia Dortmund, där man först förlorade bollen, kämpade genast tillbaka den och spelade fram till Lasogga som kom fri mot målvakten. Det var typiskt Slomka taktik, efter en bollförlust kämpa snabbt tillbaka bollen och komma till ett avslut inom tio sekunder.
Slomka anser det också vara extrem viktigt att han känner till HSV som förening till minsta lilla detalj, han vet att småsaker kan ha stor betydelse i slutändan. Och att lära känna alla beslutsvägar, alla intriganta personer inom HSV är en uppgift som heter duga men det är också ett bevis på Slomkas inställning, ”Jag har kommit för att stanna”. Och han valde att inom några dagar hitta en lägenhet medan van Marwijk distanserade sig från staden och föreningen genom att bo på hotell och köra hem till Holland så fort han hade möjlighet. Slomka ifrågasätter också mycket av det han ser i föreningen: Vad kan man förbättra? Hur ser säsongsförberedelserna ut? Hur kan jag göra truppen starkare? Hur kan man förbättra videoanalyserna? Hur gör jag för att förbättra spelarnas självkänsla och självförtroende? Ofta tränar laget två gånger om dagen och däremellan är gemensam lunchpaus där spelarna äter tillsammans och pausvilan används också till samtal med spelare som Robert Tesche, Slobodan Rajkovic, Michael Mancienne... för att återigen integrera de bättre i truppen. Det ska växa en teamkänsla, en vikänsla, vilket höjer spelarnas prestation, både enskilt och gemensamt. Slomka är en tränare som kan motivera sina spelare och inför Nürnberg så poängterade han att matchen är en ”Überholspiel”, en match om att gå om Nürnberg. Att man ska se varje match som en ny chans istället för att stirra sig blind på tabellen och på problemen man haft hittills i ligan.
Die Raute im Herzen
