Säsongens åtta utmärkelser
Redaktionen summerar Hamburgs säsong med hjälp av åtta olika utmärkelser.
Vad som länge såg ut att bli en ödesdiger säsong med nedflyttning slutade i stället i eufori efter en osannolik avslutning. Det har nu blivit dags för redaktionens Filip Wollin och Karl Jansson att försöka summera vad som skett det senaste spelåret, vilket vi i traditionell stil gör genom åtta olika utmärkelser.
Säsongens spelare
Filip: För mig finns det egentligen bara en spelare som förtjänar att omnämnas som säsongens spelare – Kyriakos Papadopoulos. Trots att han kom under vintern har hans närvaro i truppen varit märkbart positiv, och jag har av andra spelare fått berättat för mig att hans ankomst förbättrat lagsammanhållningen. På planen har han varit den försvarsgeneral vi de senaste åren desperat skrikit efter, då han varken viker sig en tum i närkamper eller är rädd att ta för sig. Förhoppningsvis har vi inte sett det sista av den karismatiske greken i HSV-tröjan.
Karl: Mathenia gjorde en riktigt bra säsongsavslutning, men han stod ändå inte så många matcher. Papadopoulos bör också nämnas. Han kom in med en helt outstandning inställning och fick med sig en del andra i laget. Han var dessutom genomgående bra även när resten av laget inte presterade vilket är anmärkningsvärt för en utespelare. För mig är det dock Nicolai Müller som är årets spelare igen. Med honom i laget gjorde laget mål, vilket också går att se i statistiken. Om han inte varit skadad de sista omgångarna hade det nog inte behövt bli lika nervöst inför avslutningen.
Säsongens talang
Filip: Egentligen är det enbart en talang som på allvar släppts fram den här säsongen, och det är Vasilije Janjicic. 18-åringen fick mycket överraskande en hel del speltid under sluttampen då han bland annat startade mot både Mainz 05 och Schalke 04. Dock imponerande han inte så värst i mina ögon, men eftersom han är ensam av talangerna att ha fått chansen under Markus Gisdol blir den schweiziske mittfältaren ändock mitt val.
Karl: Gregoritsch gjorde en säsong likvärdig den förra. Många matcher där han byttes in eller ut och rätt produktiv sett till förutsättningarna. Något viktigare och mer tycker jag att Gideon Jung var denna gång. När Ekdal skadade sig och Walace inte riktigt höll för Bundesliga var han allt som oftast en stabil pjäs som började ta ansvar på defensivt mittfält. Med 26 matcher från start etablerade han sig i startelvan och togs ut till U21-landslaget.
Säsongens överraskning
Filip: Tillåt mig att framstå som negativ nu, men jag hade inte mycket tro på att vi skulle fixa kontraktet den här gången. Var länge inställd på en nedflyttning och förberedde mig mentalt för en jobbig vår. Men plötsligt började laget vinna och även om det var med minsta möjliga marginal så spelar vi även nästa säsong i Bundesliga. Det hade jag faktiskt inte kunnat tro efter den katastrofala hösten.
Karl: Hunts återkomst. Han var ratad av klubben och nästan klar för turkiska ligan. Att han ändå var med när ligan startade igen i januari verkade som en tabbe av både honom och klubben, men han kom igen. Under ett par matcher var han lagets viktigaste spelare. Han både arbetade hårt och lekte fotboll. Mot slutet tappade han dock geisten igen och verkade mer tänka på semestern.
Säsongens glädje
Filip: Att storma planen och hylla spelarna som om vi vunnit titeln är inget jag ställer mig bakom, men jag förstår den lättnad och glädje som uppstod hos majoriteten av supportrarna när Luca Waldschmidt nickade in det avgörande målet mot Wolfsburg. Att vi undvek både nedflyttning och kval får ändå betraktas som säsongens stora glädje.
Karl: Att se den laget tro på sig själva och ge allt mot slutet av matcherna. När de skapat kaos i motståndarnas straffområden och fått utdelning har flera gånger gett upphov till oförställd glädje. Det hela illustreras bäst av Luca Waldschmidts mål i 88:e minuten i den avgörande matchen mot Wolfsburg. Scenerna när gjädjerusiga (och möjigen alkoholberusade) fans stormar planen efter avblås är oförglömliga.
Säsongens besvikelse
Filip: Trots att det under sommaren spenderades hutlösa summor på nyförvärv var det få som levde upp till sin prislapp. Sammanlagt anslöt tio nya spelare under säsongens gång, och egentligen är det enbart Kyriakos Papadopoulos, Mergim Mavraj och Christian Mathenia som motsvarat förväntningarna. De övriga har verkligen ett och annat att bevisa framöver.
Karl: Den horribla inledningen. Nedflyttningen kändes klar efter bara två poäng på tio omgångar. Pinsamt och deprimerande, men sedan visade dinosauriekadavret att det levde och började upphämtningen. Besvikelsen nummer två var förlusten mot Darmstadt hemma. Laget hade spelat bra och plockat trepoängare av topplag och var obesegrade hemma sedan många omgångar. Så kom tabelljumbon som inte ens plockat en enda poäng borta under säsongen och vann. Det var värre än 8-0 mot Bayern.
Säsongens misslyckande
Filip: Nedflyttningsstrid på nytt, där allt stod på spel i den sista omgången, var något jag hade hoppats slippa uppleva på ett bra tag framöver. Men det verkar vara att begära för mycket... Att vi aldrig lär oss läxan betraktar jag som ett enda stort misslyckande.
Karl: Är alltför många. En sak som jag tycker sticker ut lite är fokuset. När laget fokuserat på det externa som t ex tjuvnyp, negativa läktarreaktioner eller de märkliga domslut de ibland undermåliga domarna tar har det inte gått bra. När laget däremot mer fokuserat på den egna prestationen och det de själva kan påverka på har det gått bättre.
Säsongens mål
Filip: Sett till hur värdefullt målet var är det utan tvekan Luca Waldschmidts i sista matchen mot VfL Wolfsburg. Ska jag dock nämna det tjusigaste är det defintivt Gotoku Sakais drömträff borta mot bottenkollegan Ingolstadt 04. Japanen kan nog inte göra om det även om han får tio försök på sig.
Karl: Sakais tröstmål mot Ingolstadt var en riktig rökare. Holtbys volley i slutet mot Köln hade en bra känsla, men mitt favoritmål den här säsongen är Papadopoloulos 1–0 mot Leipzig. Det var en gammal hederlig hög hörna från Nicolai Müller. Papa var starkast och nickade in den med pondus högt mitt i målet. Det var ett rätt okomplicerat kraftfullt mål som visade vägen för laget i den överraskande 3–0-vinsten.
Säsongens match
Filip: Det var en grå och svinkall lördagseftermiddag i Leipzig. Jag kommer ihåg att jag satt på pressläktaren och gissade på hur sjuk jag skulle bli (vilket jag mycket riktigt också blev) samtidigt som jag var inställd på en förlust modell större. Men i stället slutade det med en euforisk seger och plötsligt spelade det ingen roll att jag höll på att förfrysa mina fingrar. Det var med ett leende upp till öronen som jag lämnade Red Bull Arena och jag kommer nog aldrig glömma den härliga känsla som strömmade genom kroppen där och då.
Karl: Matchen mot Wolfsburg tar jag i en annan kategori, men säsongens match får bli vinsten mot Schalke innan juluppehållet. Även om resultatet på pappret blev jämnt hade HSV bra koll på matchen och visade äntligen att man kunde spela bra fotboll. Att gå in i det långa vinteruppehållet med övertygande en vinst i ryggen är psykologiskt viktigt, inte minst för de som följer laget.
