Säsongens utmärkelser
Sommaren är kommen och säsongen tagit slut. Det har blivit dags att summera vad som hänt under det gångna året och vi börjar med att i traditionell stil dela ut åtta stycken utmärkelser.
Säsongens mål
Filip: Johan Djourous avgörande mål i den första hemmamatchen för säsongen var av stor betydelse då det gav tre viktiga poäng. Personligen innebar det min första seger på plats någonsin när det kommer till Bundesliga, vilket var en magiskt skönt känsla efter ett tiotal matcher som mestadels slutat med förlust. Det snyggaste får bli något av Michael Gregoritsch spektakulära frisparkskanoner. Jag säger det mot Ingolstadt med tanke på vad det innebar.
Karl: Jag gillar spelmål och säsongens sådant fick vi båda två i redaktionen äran att få se på plats. Nicolai Müllers kvittering mot Köln i februari var en riktig läckerbit. Först härligt kvickt passningsspel från Kacar och Rudnevs sedan Müller som fick på en stenhård drömträff rätt upp i klykan. Timo Horn gjorde någon slags ansats att slänga sig efter bollen, men den satt redan i maskorna. Stadion exploderade i Scooters målhymn och en tre matcher lång förlustsvit på hemmaplan bröts mot Köln.
Säsongens match
Filip: Derbyt mot Werder Bremen var på förhand av största betydelse och nervositeten var stor inne på hela arenan. Trots en minst sagt darrig andra halvlek slutade det med tre poäng och jag har nog aldrig varit gladare över ett resultat i en seriematch som jag var efter den här, så det är ett enkelt val.
Karl: Det borde kanske varit någon av vinsterna i den historiska dubbeln mot Bremen eller den årliga överraskningsvinsten mot Dortmund. Men 2-0 mot Hertha innan deras ras kom rankar jag högt. De har varit irriterande svåra på senare år och nu var dessutom på väg mot Champions League, inte mycket talade för att det skulle gå väl inför matchen. Rothosen klarade det dock fint och kunde till och med dominera. Suveräne Nicolai Müller stod för ett doppelpack och som anhängare av Hamburg slapp man för en gångs slippa nervositeten i matchens slutminuter. Kul att Ekdal fick ta del av denna vinst.
Säsongens spelare
Filip: René Adler och Nicolai Müller har båda varit tongivande nyckelspelare i varsin ände av planen. Müller har verkligen kommit igång på allvar och bevisat vad han går med nio fullträffar, som gjorde att han vann den interna skytteligan. Utan honom tror jag vi hade fått det tungt och därför utser jag yttern som säsongens spelare.
Karl: Adler var bäst enligt betygssnitt, men han missade en hel del matcher. En annan som stack ut var tidigare nämnde Nicolai Müller som kanske inte alltid gjorde vad han skulle i försvaret, men var ack så viktig framåt. Med sin exceptionella snabbhet bidrog han till att Hamburg i år kunde hota med kontringar. Han gjorde imponerande nio mål och fem assist vilket är överlägset poängbäst i klubben. Han gör sin bästa säsong i karriären och är säsongens spelare för mig.
Säsongens talang
Filip: Det finns egentligen bara en spelare att välja då det tyvärr varit ytterst få talanger som fått chansen under Bruno Labbadia. Därför blir svaret Gideon Jung, som egentligen kom från ingenstans och blev under ett tag en viktig kugge på mittfältet. Förhoppningsvis får han en större roll under den kommande säsongen.
Karl: När skadorna slog till fick Michael Gregoritsch chansen och han tog den. Med sin längd kan han agera targetplayer han har också kvickhet och ett rappt skott. Det senare visade han med sina tre frisparksmål. Lite egotendens när det gäller att gå på avslut vilket verkar irritera lagkamraterna. Får han till en högre lägstanivå kan han bli en stor spelare i framtiden.
Säsongens överraskning
Filip: Efter några säsonger med katastrofalt försvarsspel var det en stor överraskning att helt plötsligt se vår backlinje uppträdda organiserat och professionellt. Emir Spahic tillsammans med Johan Djourou har visat sig fungera strålande och även om det finns mer att önska av ytterbackarna är det ett stort steg framåt jämfört med tidigare år.
Karl: Att laget avslutar säsongen med samma tränare som de inledde den med. Det var länge sedan det hände. Labbadia gjorde förvisso en heroisk slutspurt med laget förra året. Trots den prestationen fanns hos mig en viss oro för att han under säsongen skulle tappa laget i något svårt läge då formsvackan kom. Han visade sig ha mognat och red tillsammans med laget ut stormarna och uppnådde till slut säsongmålet på att ta minst 40 poäng. Någon ska ju alltid få sparken i Hamburg och när sportchefen Peter Knäbel fick foten hölls traditionen vid liv ändå.
Säsongens besvikelse
Filip: Egentligen känns det dumt att klaga, men i många matcher har vi varit det bättre laget men ändå tappat poäng. Målchanser har bränts eller så har slarv avgjort, vilket är någonting som Labbadia aktivt måste försöka åtgärda till nästa säsong. Vem vet vad det hade kunnat lett till om vi varit något mer effektiva?
Karl: Ekdals säsong... Det var väldigt spännande inför ligastarten. Känslan att en svensk skulle kunna gå in och bli en viktig pjäs i HSV fanns och det såg ut att bli så inledningsvis. Sedan kom skadorna, naturligtvis. Det blev bara 14 starter för Albin. Inte alls tillräckligt för att sätta sin prägel på laget. Hoppas att nästa säsong blir skadefri och att han infriar förväntningarna då.
Säsongens glädje
Filip: Sista omgången och kontraktet var säkrat. Precis vad jag efterfrågade när säsongen drog igång. Efter de två senaste säsongerna kan man egentligen inte begära mycket mer än så.
Karl: Det är oerhört glädjande att klubben återigen har blivit ett mittenlag efter att ha varit ett bottengäng de senaste säsongerna. Med nya miljoner till transferperioden finns det nu något att bygga vidare på och använda pengarna till. Med en bottengängsstämpel hade det varit svårare att göra en bra transferperiod trots pengarna.
Säsongens misslyckande
Filip: Samtidigt som vi hade kontraktet säkrat i sista omgången var det veckorna innan ovisst. Onödigt ovisst då vi hela säsongen sett stabila ut och borde ha haft det säkrat långt innan.
Karl: Inställningen mot småklubbarna. Förvånansvärt ofta tappar HSV poäng mot nykomlingar i Bundesliga, så även i år. Dock vann man borta i Ingolstadt inledningsvis. Då hade Carl Zeiss Jena redan slagit ut HSV ur cupen. Mot Mainz, Augsburg, Darmstadt och Ingolstadt tappades många poäng. Labbadia talade i någon intervju om att en del spelare tror att automatiskt är bättre än spelare i lag som Mainz och Augsburg och därför inte behöver kämpa lika mycket. Här finns helt klart ett förbättringsområde.
