Hamburger SV - Karlsruher SC 1 - 1
Strike three - Hamburg
Efter förlust mot Sandhausen och kryss mot Regensburg hade HSV under torsdagen en sista chans att haka på i tabelltoppen. Men så blev det inte. Hamburg och Karlsruher delade på poängen i en match som slutade 1-1. Strike three, you're out.
Våren, denna vackra årstid som så många associerar med värme, glädje och hopp. Fåglarna kvittrar, löven börjar att pryda träden och sommaren är inom räckhåll. Är det inte fantastiskt? Jo, de flesta skulle nog hävda det – så länge du inte är Hamburgsupporter vill säga. För i Hamburg är våren något annat, här ter sig den annorlunda. Fågelkvittret uteblir och istället möts vi årligen av det klassiska vårmonstret, ett monster som slår blint och hänsynslöst. När sommaren väl står för dörren har monstret försvunnit, men som vanligt har den lämnat stora skador efter sig. I år var föga förvånande inget undantag, våren kom och sedan dess har HSV återigen visat sig från sin sämsta sida. De senaste två insatserna har verkligen varit undermåliga och känslan inför torsdagens match mot Karlsruher var att det åtminstone inte kunde bli sämre – spelmässigt alltså.
Första halvlek blev en relativt händelsefattig historia. HSV hade mycket boll men var oförmögna att skapa det riktigt heta målchanserna. När Hamburg väl hotade var det Terodde som var i centrum, lagets 9:a tvingades dock att lämna ännu en halvlek mållös. Karlsruhe å andra sidan visade upp ett starkt omställningspel och hade bud på åtminstone ett mål. Lagen gick dock till halvtidsvila med ställningen 0–0. Thioune hade stuvat om ordentligt i laget och att döma av första halvlek så såg spelet aningen bättre ut. Med det sagt, det var verkligen inte tal om någon fotbollspropaganda men det var definitivt ett fall framåt.
Andra halvlek skulle bli betydligt mer dramatiskt. I matchminut 55 tilldelas hemmalaget en straff efter att Karlsruhes Babacar Gueye fått bollen på handen. Fram stegade Simon Terodde och nu skulle väl skyttekungen äntligen få trycka bollen i nät igen. Nej, eller jo. Terodde missade straffen (såklart) men klappade lyckligtvis in returen. Glädjen blev dessvärre inte långvarig. Speakern hann nämligen knappt fira klart målet i högtalarna innan Daniel Gordon hade nickat in 1–1 för gästerna. Sista halvtimmen blev en ganska öppen historia där båda lagen turades om att anfalla. Trots det utsatta läget med kniven mot strupen lyckades inte Hamburg skapa någon vidare slutforcering. Desperationen, hungern och koncentrationen saknades och matchen slutade 1–1, ett resultat som med största sannolikhet innebär att både Hamburg och Karlsruher spelar i zweite liga även nästa år.
Uppriktigt sagt är jag ganska kluven. Å ena sidan är jag bedrövad över att HSV ännu en gång faller ihop som ett korthus och missar uppflyttning. Å andra sidan känner jag en hel del lättnad, nu slipper vi åtminstone våndas hela vägen fram till omgång 34. Men oavsett vilka känslor som flyter genom kroppen måste säsongen summeras som ett fullskaligt fiasko. HSV har vunnit två av de senaste tolv matcherna, ett facit som får gudarna att gråta. Med den resultatraden i händerna blir det också tydligt att Die rothosen inte har i bundesliga att göra.
Vad som händer i resterande matcher känns väldigt sekundärt. Alla inblandade i klubben måste redan nu rannsaka sig själva, felsöka och ta reda på vad som är så otroligt trasigt. Inte ens den mest påhittige författaren i hela världen hade kunnat skriva ett manus likt det vi har sett under åren i zweite. Tre i princip identiska år där alla innehållit ett gäng helt förbluffande plattfall.
En sak som är säker är att nästa upplaga av 2. Bundesliga kommer vara den starkaste på mycket, mycket länge, om inte den starkaste någonsin. Nu väntar många sömnlösa nätter för Jonas Boldt, Marcell Janssen, Bernd Wehmeyer med fler. Dessa nyckelpersoner har nu ett enormt ansvar för hur klubbens framtid kommer att se ut.
Men vad som än händer, vart klubben än seglar så kommer givetvis undertecknad alltid stå där och ge sitt stöd. Det spelar ingen roll hur många gånger jag blir sviken, sårad eller lämnad med ett brustet hjärta. Jag har följt klubben i snart 13 år och nu gäller samma principer som i ett giftermål – tills döden skiljer oss åt.
Nur der HSV
