Tränarskiftet väcker hopp – och frågor
Markus Gisdols tid i Hamburger SV är förbi och i stället är det Bernd Hollerbach som ska försöka rädda klubben undan en nedflyttning. Men har han verkligen det som krävs för att lyckas med den svårlösta situationen?
Under nästan ett och ett halvt år lyckades Markus Gisdol behålla jobbet som tränare för Hamburger SV. Sett till de som lett klubben under det senaste decenniet är han efter Thorsten Fink och Bruno Labbadia den som lotsat laget flest antal dagar – men står nu sysslolös efter att i måndags ha fått sparken.
Beslutet kom inte som någon överraskningen efter att två dagar dessförinnan ha förlorat matchen mot bottenkonkurrenten Köln på hemmaplan. Under en längre tid har spelet sett undermåligt ut där främst offensiven varit förkastlig. Trots drygt en månads vinteruppehåll har saker och ting inte förbättrats, och redan inför mötet spekulerades det kring att 48-åringen skulle få lämna sin post vid ett nederlag.
Så blev också fallet, och även om det givetvis aldrig är optimalt att byta tränare mitt under brinnande säsong väcker hans sorti en gnutta hopp. Situationen är prekär, men än finns tid och utrymme för att lyckas finna en lösning på de mångbottnade problemen – även om det för många just nu känns som en omöjlighet. Dock har vi tidigare varit i liknande – och även än värre – förhållanden än det som råder just nu, vilket gör att vi supportrar ännu inte kastat in våra handdukar.
Framöver är det den före detta spelaren Bernd Hollerbach som kommer leda laget. Under åtta års tid representerade han HSV och känner därmed till klubben mer än väl. Dock är hans meriter som tränare skrala då han förutom en kortare sejour hos VfB Lübeck och tre år i Würzburger Kickers endast verkat som assisterande tränare. Men ej att förglömma är att han var det till en viss Felix Magath, som vi alla vet är en tyrann vid sidan av fotbollsplanen. Det räcker att Hollerbach tagit efter hälften av vad Magath lärt honom för att han ska lyckas få spelarna att inse att det nu är brinnande allvar, och att det inte under några omständigheter som helst kommer godtas fler plattmatcher eller enskilt odugliga insatser.
Men har han verkligen det som krävs för att rädda klubben undan en nedflyttning? Tydligen anser ledningen bestående av klubbchef Heribert Brunchhagen och sportchef Jens Todt det, som är de som gett honom det ärofyllda, men ack så kniviga, uppdraget.
Duon har inte stått för några större bravader under sin tid i Hamburg och uppges ha förbrukat styrelsens tålamod om det skulle visa sig att inte heller Hollerbach är rätt man för den till synes omöjliga sysslan. Därav bör vi förutsätta att de är säkra på sin sak som gett honom ett kontrakt även under den nästkommande säsongen – vilket i ärlighetens namn inte känns särskilt betryggande.
Hollerbach må vara något av en klubbikon, men hans bristande erfarenheter som tränare frambringar ett gäng frågor som väntas bli besvarade under våren. Undertecknad känner sig nämligen allt annat än trygg med den gamle vänsterbacken vid rodret.
Visserligen har han under sin korta tränarkarriär nått en rad framgångar. Som assisterande i VfL Wolfsburg var han med och vann Bundesliga säsongen 2008/09, och under sin tid i Würzburger Kickers lyckades han under loppet av två år ta klubben från Regionalliga till 2. Bundesliga – vilket är imponerande.
Dock har han noll vana av att leda en traditionsförening som än en gång står med kniven mot strupen, och det skapar en oroskänsla som strömmar genom hela min kropp.
RB Leipzig, Borussia Dortmund, Bayer Leverkusen och ett derby mot ärkerivalen Werder Bremen är vad som väntar inledningsvis och hur HSV ska lyckas ta poäng mot de tre förstnämnda motståndarna är högst oklart. Risken är överhängande stor att Hollerbach får en mardrömsliknande start på sitt nya jobb och om han kan förmå att vända en eventuellt bedrövlig inledning är väldigt tveksamt.
Redan nu har vi dock fått se en enorm förändring jämfört med Gisdol. Plötsligt tvingas spelarna springa sig trötta på träningarna, vilket de sällan gjorde under ledning av den hårfagre tysken. Jag minns i våras när jag pratade med Nabil Bahoui att han anmärkte på att träningarna var på tok för passiva och att det var en stor grund till att det gick så dåligt som det gjorde för laget. Kanske det är så enkelt att en upptrappning av intensiteten kan göra underverk – även om det mest känns som ett naivt önsketänkande.
En sak kan vi i alla fall slå fast, och det är att det är en allt annat än enkel uppgift som vår nya tränare står inför. Lyckas han rädda kvar klubben i Bundesliga kommer han hyllas som en hjälte. Skulle han misslyckas kan det mycket väl vara så att vi aldrig får se honom på tränarscenen igen. Låt oss göra som vanligt och be till högre makter för att det ska gå vägen även den här gången. Det har ju trots allt fungerat förr.
