Inför Bundesliga: Mina tankar
Jag har under de senaste veckorna varit enormt kritisk kring hur Schwabens stolthet- laget med den röda bröstringen- skall klara sig under säsongen 23/24. Efter att ha undvikit nedflyttning efter kvalspel och klarat sig kvar med matchens sista spark mot Köln året innan, så var det verkligen dags för nya tankar, en metamorfosisk vy inom klubben och en möjlighet att fullkomligt övervinna en kataklysm av förnedring, gutturala läten och kritik under våren.
Jag förväntade med en resa från ett tänkbart armageddon till en säker plats där VfB kan pusta ut, skapa ro i klubben och rikta in sig på en attack mot europaspel. En vinglig väg, som skulle räta ut sig och i horisonten såg man en målflagga med ett stort leende. Det var tanken. Det var föreställningen jag hade och ville plantera.
Nu står vi inför en Bundesligastart och jag måste tyvärr konstatera att läget är värre än vad det var när säsongen avslutades. Det har varit en sommar i helvetets tecken. Det var varit en sommar där jag inte förstått vad klubben verkligen vill och kan. Det har varit en sommar som gör att klubben kommer att hänga på avgrunden mot Zweite Liga hela säsongen.
Försäsongen gav ett avbrutet försäsongsläger i Österrike och många diskussioner om hur laget skulle se ut. En osäkerhet spred sig om spelarnas framtid, vilka som skulle vara kvar och hur lagets area och sponsorer skulle se ut. Efter en katastrofal miniturnering i Mûnchen där Borussia Mänchengladbach lekte titt-ut med VfBs backlinje åkte man till Sheffield United och slog deras reservlag med enkla siffror. TSG Balingen skickades ut i cupen och det ger ju klubben några positiva punkter. Men en stor del av sommaren har hängts upp kring Guirassys transfer- stannar eller ej- , rykten kring Borna Sosa, Mavropanos och om vem som skulle stå imål. Normala förfaranden absolut, men i ett lag som skall stärkas så är detta störmoment.
Lägger vi till VfBs transfers, så har jag varit kritisk och jag är fortsatt kritisk. Nu går Endo iväg och möjligen Mavropanos. Sedan tidigare skickades Coulibaly, Tiago Tomas och Adonis iväg, Faghir, Pfieffer och Peréa följde. Inga problem med de sistnämnda personerna som försvinner, men hade förväntat mig ersättare som går in i en startelva. Leweling, Milosevic, MIttelstädt, Woo-jeong yeong är alla bredd-spelare, Deniz Undav var jag dock nöjd med innan han gick sönder efter en träning och Alexander Nübel är en uppgradering. När VfB sedan förlorar Endo och möjligen Mavropanos, så har klubben förlorat rejält i slagstyrka och ersättarna till dessa blir mycket viktiga. En spelare som Daxo Zagadou kommer inte att ersätta Mavropanos på ett bra sätt. Han gör för många felbeslut, är rätt bedrövlig i positionerna och är inte snabb nog.
Ett annat stort frågetecken är klubbens ledning och hur man hanterat transfers och sponsorer. Transferpolitiken ovan har jag berört, men den baserades ju på det avslut man gjorde efter året och de lärdomar som gjorts och ärligen sagt undrar jag om man har titta på den. Vidare noteras hur VfB skött sin sponsorjakt. MHP tog arenan och med Porsche har man säkrat upp partners kring ungdomsverksamheten. Sedan kom Winamax som partner för tröjan och här anser många att VfB var giriga och deperata efter penghar snarare än att följa sina dygder och moraliska aspekter. Winamax - ett franskt betting-bolag- är inte det som passar in i VfBs vyer om moral och värdegrund. Så tycker i alla fall fansen. Det gav dock en del pengar in i kassan.
Summa summarum- när VfB nu ställer sig för att möta VfL Bochum, så gör man det omhöljd av moln av osäkerheter och konstiga beslut. VfB kommer att balansera på avgrundens rand, men jag hoppas att man lyckas att ersätta de flyktade spelarna med duglig och bra kompetens så att man slipper sitta och bli orolig, förbannad och ledsen.
Auf geht's VfB!!
