Inför VfB - Eintracht Frankfurt
24 maj 2007 är ett datum som alla VfB-älskare minns. Sami Khedira avgjorde mot Energie Cottbus och VfB Stuttgart var väldigt överraskande tyska mästare.
För Armin Veh var detta en komplett euforisk lidnersk knäpp. Från att ha varit en fullständig nobody inom tysk fotboll och nederlagstippad, så tog han VfB från en undanskymd placering vid jul till ligaguld. Armin Veh skrev in sig tillsammans med Christop Daum och Helmuth Benthaus i den schwäbiska historien.
Nu välkomnar vi augsburgaren till Mercedes-Benz-Arena igen. Lite andra förutsättningar. Ett annat lag. En annan tidsålder. Från norr kommer överraskningslaget Eintracht Frankfurt på besök. "Die launische Diva" har överraskat med ett intressant spel, offensivt och utan större luckor. Flera spelare har avancerat storligen och både Jung och Rode nämns i landslagssammanhang. Med Martin Lanig finns ytterligare en gammal VfB-are i laget exempelvis. Men VfB är redo. 0-0 mot Fc Köpenhamn i veckan skall inte klassas som en upplevelse i den högre skolan.Om gamarna någonsin flyttat från taken på Mercedes-Benz-Arena efter segern mot HSV, så satte sig i alla fall en på läktaren denna gång och i Neckar, så kröp sjöjungfrun ned i vattnet igen och lämnade sitt årskort till Gerd Mäuser. Så illa var det. Faktiskt. Men cup är cup och liga är liga. Mer klyscha än så finns inte och trots att hemmaplan ingalunda har varit en borg, så verkar ändå VfB vara skapligt på gång efter sju poäng på de tre senaste. Det gäller nu att ta fram den gamla tyska dygden "hårdhet" och verkligen översätta "Härte, gegen sich mehr noch als gegen andere".
Något om lagen
VfB STUTTGART
"Vi går på knäna, när det gäller resurser", menar Labbadia. Det verkar inte gå en vecka förrän en eller två spelare trillar av pinn. Än är det sjukdom, än är det skador eller också för att spelaren helt enkelt har personliga problem. Nyligen skickade man Mahmadou Bah till reservlaget för att han inte fick ihop livet efter att ha bråkat med sin flickvän, Cacau gick sönder på träningen med knäskada och under matchen mot Fc Köpenhamn så klev Tunay Torun av med bristning i låret. Lägger man till Tim Hoogland och Artur Boka till detta så blir listan på spelare som inte kan spela mot Frankfurt ganska diger. Christian Gentner och Gokutu Sakai kör själva vid sidan av sedan tidigare och Johan Audel verkar inte komma tillbaka i närtid, i det som kan vara världens längsta Rehab-period.
Men Labbadia kan ändå ha viss tillförsikt, då flera av spelarna börjar hita tillbaka i sina gamla slaggkraftiga gängor. William Kvist var en av de minst dåliga mot danskarna, Molinaro försöker att ta sig fram på ett trevligare sätt än förut på sin vänsterkant och jag gillar hur Holzhauser verkar ha tagit en ordinarie plats i laget. På framryckning är också Kevin Stöger, som sitter på bänken mot Frankfurt. Ulreich är lika stabil som förut och Tasci kommer långsamt in i sin kaptensroll. Ibrahima Traoré blandar och ger, Ibisevic är hyperfarlig i boxen och Harnik gör också en del mål, så det finns klar tillförsikt.
Mot Frankfurt, som är ett snabbt och spelande lag, så gäller det att jobba över hela planen och det vet den gamle centertanken Labbadia. En av frågorna i laget är om Gentner eller Kuzmanovic spelar från start. Gentner har varit sisådär under hela säsongen och Kuz har inte helt återkommit från sin tidigare skada. Dock verkar Kuz vara på uppåtgående medan Gentner seglar mellan paradis och skärseld konstant. Man skall dock inte undervärdera Gentners arbetskapacitet.
Laget
Ulreich-Sakai,Tasci,Niedermeier,Molinaro-Kvist,Kuzmanovic(Gentner)-Harnik, Holzhauser,Traoré-Ibisevic
EINTRACHT FRANKFURT
Enligt statistiken är Frankfurt historiens bästa nykomling. 19 poäng på 8 matcher är ganska enastående för ett lag som egentligen saknar storstjärnor. Men Armin Veh brukar trivas i lag som kommer i bakvattnet. Där han ganska lugnt och fridfullt kan forma ett lag, fjärran från media, brus och uppmärksamhet. Med Frankfurt verkar han göra precis detta. Detta är den bästa starten för "die Hessen" sedan 1993/94, så de tog 20 poäng. Just det året minns jag väldigt väl. Klaus Toppmöller vid rodret och så enormt självsäker på ligaseger att han vid ett tillfälle sade "Bye.,bye Bayern", bara för att sedan se Bayern segla förbi.
Årets röda örnar är ett lag med helt annat kvalitet än sina föregångarna, där man byggde laget kring Stein,Binz, Falkenmeier,Gaudiino, Bein och Tony Yeboah. Här finns som sagt; ett lag utan större stjärnor, men spelare som hos tidigare laginte fått fram sin verkliga potential. Exempel på dessa är Martin Lanig, som vann massor av boll hos både VfB och Köln men inte rktigt utnyttjades riktigt kan jag tycka. Aigner är en annan spelare som helt plötsligt utvecklats i rätt håll och med Vehs härliga hand så har U21-landslagsmännen Trapp, Jung och Rode nu fått ordentlig fart.Även ytterbacken Bastrian Oczipka har äntligen nått vettiga höjder. Han hamnade i reservlaget hos Leverkusen och får nu visa att hans EM-guld med U19-landslaget inte var en tillfällighet. Intressant är att laget egenltligen saknar en riktig spjutspets. Senast gjorde Karim Matmour mål, men längst fram kan även japanen Inui dyka upp. Ingen av dem är en strikt forward.
Se också upp för den rutinerade Alex Meier, som alltid är nyttig, alltid är farlig och som alltid är och nosar på platser kring landslaget.
Laget:
Trapp-Jung,Anderson, Zambrano,Oczipka-Schwegler,Rode-Aigner,Meier, Inui-Occean
Match idag kl 15h30.
