Inför VfB Stuttgart - Eintracht Frankfurt
Die launische Diva är i staden. Dags för papiljotter, korta kjolar och ett glas sekt. Kollegan Weste ringde från Cannstatter Wasen och nämnde att han precis hade fått ur papiljotter ur håret och var så krullig att man misstog honom för en pudel. Eller inte. Men die launische Diva är i staden. För er som inte vet vad det är, så talar vi om Eintracht Frankfurt.
VfB skall knyta an till matchen mot Odense och skapa en framgångssaga igen. Moral var hög och precis som jag ansåg tidigare, så utgår jag ifrån att Stuttgart skapar detta som en språngbräda, gör tyska i pik och tar med sig det bästa från matchen mot Odense. Att ligga sist i tabellen gör ingen glad. Tre poäng av 18 möjliga är inte bra och jag minns för några år sedan när Armin Veh höll på ocxh skapade 10 pinnar på tio matcher och fick lämna klubben. Moralen och viljan är hög hos Gross, men hur länge är tålamodet hos ledningen? En seger mot Frankfurt behövs annars börjar röster höras om förändring och då går det snabbt i Tyskland. Alltför snabbt.
Lite förutsättningar
VfB Stuttgart
35 segrar på 80 matcher har VfB mot Eintracht Frankfurt. Därtill 16 oavgjorda, vilket ger att Schwaben har övertag på Hessen. Ifjol blev det 2-1 efter att Cacau varit inne i ett brutalt stim. Först fyra mål mot Köln, sedan mål mot Barcelona och därefter två mål mot Frankfurt och dessa mål på hemmaplan mot die launische Diva var delikatesser. Det är detta vi vill se och det är det som folket kommer till den halvfärdiga Mercedes-Benz-Arena för att se.
VfB har åtta raka utan förlust mot Skibbes grabbar och endast en match på de tolv senaste har förlorats mot dem, så Eintracht Frankfurt är vad som kallas "Wunschgegner" i Tyskland. Varför passar detta lag Frankfurt så bra? Jo, jag tror att Stuttgarts rörlighet centralt passar Frankfurts mittförsvar, som är ganska statiskt, väldigt bra och vidare så brukar Frankfurts moral och därtill en skakig målvakt blottläggas när det blir 0-1 och 0-2.
Senast blev det 2-1 som sagt, men för några år sedan åkte VfB till Commerbank-Arena och gjorde 4-0; två år i rad.
Dagens Stuttgart är förhoppningsvis laddade med Odense-moral, lite marispanstänger och en och annan vitaminboost. Det har varirt spaltmeter i pressen om varför Gross lag inte funkat och herr Gross har fått smisk för att han är så brutalt envis och vägrar skifta spelsystem, även fast han inte har spelare för det. Varför har exempelvis Träsch lämnats på högerbacken, när Celozzi varit frisk och Kuz-Gentner har fortsätt hamra sönder varandra centralt med mediokert samspel?
I och med segern mot Odense, så har Gross ett par delikata problem. Hur sätter han ihop laget? Träsch satt på bänken och Bah-Kuzmanovic skötte spelet fint centralt. Träsch är nyligen uttagen i landslaget igen och borde normalt sett finnas centralt, men Gross är ju envis som en mört som skall igenom en akvarievägg och Träsch lär inte spela centralt. Å andra sidan är Camoranesi avstängd och Träsch trivs på högerkanten, så det lär lösa sig självt. Kan jag nu få se rörlighet, samspel och offensiva utflykter på mittfältet och en Bah, som täcker till allt vad han orkar framför mittbackarna, där Tasci är på uppåtgående. Molinaro visade också gryende form och Celozzi var riktigt bra mot Odense, så det finns uppåtgående pilar. Låt oss knyta an; "aaknüpfe, sach isch moi"
Laget:
Ulreich-Celozzi, Delpierre, Tasci, Molinaro- Träsch,Bah, Kuzmanovic, Gentner- Cacau, Pogrebnjak
Eintracht Frankfurt
När jag bodde i Tyskland på 90-talet, så var dåvarande Waldstadion min hemmaborg. Jag såg Frankfurt vid flera tillfällen och såg till och med Frankfurter Galaxy där. Intressant värre. Då hette tränarna Stepanovic och Toppmöller, stjärnorna hette Bein, Binz, Falkenmayer, Gaudino och Yeboah.
Toppmöller var på väg mot ligaseger med grabbarna som hakade av Bayern med sju-åtta poäng och tränaren satt och jäste i media. Hans berömda "Bye,bye Bayern" fick han äta upp, då Bayern tågade förbi. 1991/92 ledde Frankfurt före VfB inför sista omgånge, men en missad straff av Falkenmayer ledde till förlust mot Rostock och Guido Buchwalds nick i slutminuten mot Leverkusen skickade "die Schale" till Stuttgart.
Det var då det. Die launische Diva, som laget kallas, just för att man aldrig vet var man har dem, motsvarar återigen sitt smeknamn. Ett annat namn är "Graue Maus", för att de bara finns i tabellen och egentligen inte stökar till något. Aldrig en uppseendeväckande transfer, aldrig några större rubriker och vips så slår de Bayern med 3-0, för att i nästa omgång få stryck med 5-1 mot Gladbach. Det är Frankfurt i ett nötskal och Michael Skibbe har inte ändrat på det. Inte alls. Inför året handlades Theofanis Gekas, och Tzavellas för att stärka upp Zorba-dansen med Amanatidis i laget. Däremot så handlade man inte en ny målvakt, vilket jag hade gjort bums, för Oka Nikolov tillhör ligans absolut sämsta. Men Nikolov har obrutet förtroende även fast gamle Schalke-målvakten Fährmann nu börjar pocka på uppnärksamhet. Nikolov brukar slänga in ett halvdussin varje år.
Frankfurt i övrigt vimlar av kämpar. Hela laget bor troligtvis i grottor i Taunus och äter grus i till frukost. Med Russ, Ochs, Maik Franz och Köhler har man vilda människor, som går över stock och sten aldrig ger sig en tum. Benjamin Köhler är en av ligans mest underskattade spelare. Trots sina 172 cm, så gör han förvånansvärt mycket mål på huvudet.
Sedan har vi Alex Meier, den löpstarke och nickstarke forwarden. Laget har f.ö mycket nickstarka spelare och är nu Franz frisk, så har man ytterligare en spelare som tar för sig.
Intressant är Sebastian Jung, U21-landslagsman, som varit felfri på högerkanten detta år. Med Gekas har man en måltjuv och i Altintop, så har vi en spelare som löper tills benen inte bär mer. Senast mot Nürnberg gjorde brassen Chris målet och just denne Chris är en av lagets absolut viktigaste spelare. Kolla på gossens bollbehandling och den ro i kroppen som han har. Här kan man prata om "Pampas bakom sig med många hundra mil". Lugn och vacker.
Laget:
Nikolov – Jung, Franz, Russ, Tzavellas – Chris, Schwegler – Ochs, Köhler – Altintop, Gekas.
Match i morgon.
