KFC Uerdingens ödesvals med Lazarus
Vad sker i Uerdingen? En jojo-klubb som satsar allt på ett kort och vi följer resan med intresse, men också en viss försiktighet!
Året är 1995. Tysk internationell fotboll är bipolär. Triumfer i Champions League ska mixas med institutionellt kaos på hemmaplan som till slut ska leda till en reformering av ungdomsakademier runtom i landet. I Krefeld har en klubb just haft en ödesmättad förhandling med ett av landets största företag, en förhandling som skulle komma att forma deras hela framtid och krydda deras fulla historia. Klubben heter KFC 05 Uerdingen och det här är deras historia.
Förhandlingen med storföretaget Bayer slutade i kollaps och uppbrott. De två parterna, som innan bildat den ganska framgångsrika klubben Bayer Uerdingen, har nu delat på sig och Uerdingen ska nu få lära sig hur man står på sina egna ben. Bayer har istället riktat sin fulla sportsliga uppmärksamhet mot klubben Leverkusen, som inom blott några år ska nå final i världens mest prestigefyllda klubblagsturnering, i vilken man ska förlora mot Los Galacticos tack vare ett oförglömligt mål från Zinedine Zidane. Uerdingen hamnar just nu i sin egna lilla spiral, en spiral som hade kunnat bli till någonting storartat om man haft viljan att utnyttja det. Men istället blir den en kontinuerlig nedåtgående spiral som ska sluta i den tyska femtedivisionen.
Resten av 90-talet blir svårt för nybildade KFC 05 Uerdingen. Man har kroniska och uppenbara ekonomiska problem efter uppbrottet med Bayer, problem som inte blir bättre av att man sitter på spelare med för höga löner för klubbens bästa. Man gör vad man kan, men måste göra sig av med egentligen allt man äger och har. Sedan faller man. Handlöst.
När de vaknar upp efter hjärnskakningen som fallet åverkade ligger man i den tyska femtedivisionen. 1996 kom man tvärsist i Bundesliga, 1999 kom man 16:e i Zweite Bundesliga och fick kvala. Kvalet gick inget vidare och man blev nedflyttad till tredjeligan, som då var uppdelad i en massa olika Regionalligor. Hade det här varit en romcom hade fallet slutat här. Nu hade klubben räddats av en finansiellt stark investerare som med smarthet och list plockat upp dem och släpat dem tillbaka in i ljuset. Men livet är sällan rättvist och världen följer samma mönster. För 2006 åkte man ner igen, nu till fjärdedivisionen. När sedan ligasystemet reformerades 2009, då 3. Liga blev till, försökte man ta sig in i Regionalliga (4:e), men fick avslag på grund av ekonomiska problem. Efter 2009 har man haft det värre än människor strax före de är med i Lyxfällan. De har auktionerat ut klubben på eBay och har erbjudit supportrar att betala för att få coacha laget en match.
Man nådde botten 2009. Det kunde inte bli värre. Verbandsliga Niederrhein (6:e) väntade för den forna Eurofightern och man började nu ordentligt ge upp. Skulle klubben någonsin ta sig tillbaka? Skulle man någonsin kunna ta sig ur denna deprimerande spiral?
Man gick upp till femtedivisionen och sedan även fjärdedivisionen under början av 2010-talet, men åkte snabbt tillbaka ner till Oberliga (5:e). Men 2015 påbörjades en klättring ånyo och denna klättring skulle leda till en synnerligen ödesmättad vals med självaste Lazarus, en dans som kan sluta i antingen kollaps eller succé.
Detta tar oss till dagens KFC Uerdingen. För Krefeld-klubben har öppnat sin första säsong någonsin i 3. Liga med ett par ordentliga smällar och man leder faktiskt ligan efter sju matcher spelade med 16 poäng, två poäng före SpVgg Unterhaching, ett annat synnerligen charmigt gäng som är på rejäl uppgång. Visst låter det som en dröm? Förra säsongen gick man som nykomling i Regionalliga upp i 3. Liga och nu leder man 3. Liga efter sju matcher. Är det Darmstadt 2.0?
Nej, det är det inte. Utan att fördöma klubbens aktioner på transfermarknaden verkar man ha en ganska kopiös lönebudget. Det behöver inte vara något fel, men spelarna man plockat in har generellt sett varit lika profilstarka som de har varit användbara. Namn som Stefan Aigner, Dominic Maroh, Dennis Daube, Sami Yesil, Maximilian Beister och Kevin Grosskreutz gör att det pirrar lite på prekära ställen. Men det får en likväl att undra hur de egentligen har råd med just detta?
Medan deras återkomst gör en lycklig, det är trots allt en klubb som har fått uppleva de allra mörkaste gränderna av den tyska fotbollen, blir man lite orolig. De verkar inte ha lärt sig någonting av sin egen historia. Hur brukar det gå för klubbar som värvar in spelar på dyra kontrakt? Jo, det brukar generellt sett gå tämligen bra ett tag. Men sedan kanske man missar uppflyttningen, man hamnar i en svacka, och då sitter man där utan intäkter från en eventuell uppflyttning, men med spelare som har högre kontrakt än vad någon annan klubb i 3. Liga kan mäkta med. Och vad händer då? Jo, man faller. Handlöst. Igen.
Därför är just denna vals med Lazaruz en ordentlig ödesvals. För man verkar satsa allt på ett kort istället för att bry sig om långsiktig planering och struktur. Det kan smälla högt och gå fantastiskt. Kanske går man upp, säkrar ännu fler intäkter och etablerar sig. Emellertid är risken stor för att man inte gör det och istället får finna sig i att harva i mitten av en notoriskt knepig 3. Liga i några år. Därtill bör man även ställa frågan: Vad händer när ett överambitiöst lag satsar allt på ett kort? Det här behöver jag inte svara på, utan kan bara hänvisa till Hasan Ismaik och 1860.
Ack, vad kul det vore att se Uerdingen flyga. Det är en klubb med hängivna supportrar och en lång och anrik historia. Klubben har varit Bundesliga-kvalitet och har även tagit sig synnerligen långt i slutspel i Europa. Men satsningar som denna är antingen-eller. Vi får alla helt enkelt göra som KFC verkar göra- hoppas på det bästa.
