Klubbmärken i Regionalliga Nordost Del 2: FC Energie Cottbus
I Regionalliga Nordost finns gott om klubbar med klubbmärken från en svunnen tid. Andra klubbar har bestämt sig för helt nya identiteter efter murens fall. I den här artikelserien tar vi oss en närmare titt på alla klubbmärken i ligan. Idag har turen kommit till FC Energie Cottbus.
FC Energie Cottbus
Den 31 januari 1966 bildades BSG Energie Cottbus som efterträdare till tre år tidigare grundade SC (Sportclub) Cottbus.
Namnet Energie fick man efter att tidningen Lausitzer Rundschau utlyst en tävling om vem som kunde komma på det mest passande namnet till den nya klubben.
Energie ansågs mest passande. Varför det då? Jo, regionen var DDR:s viktigaste vad gällde kraftverk och brunkolsbrytning. Därför var Energie ett namn som föll sig naturligt i ett DDR där
Regimen ville förse så många klubbar som möjligt med ett industriromantiskt namn.
När Energie Cottbus grundades såg man också till att byta ut Sportclub mot Betriebssportgemeinschaft.
När muren föll och Tyskland återförenades försvann BSG – Betriebssportgemeinschaft ur klubbnamnet. Sedan 1990 heter man istället FC (Fußballclub) Energie Cottbus.
FC Enerige Cottbus klubbmärke
Klubbmärket är detsamma idag som 1966. Det utmärker sig genom sin enkelhet. Röd botten, två vita diagonala streck, en diskret krans runt vapnet. ”ENERGIE” och ”COTTBUS” i rött på vitt respektive vitt på rött utan krusiduller.
Färgerna rött och vitt var självklara färger då just rött och vitt är både staden Cottbus och Brandenburgs färger.
Formen på klubbmärket är också väldigt enkelt hållen och påminner om andra från den här tiden, till exempel FC Carl Zeiss Jena (nygrundat 1966) eller 1. FC Magdeburg (grundat 1965).
Jag tycker att Energie Cottbus märke är så okonstlat fulländat att det nästan skulle kunna vara en mall för hur ett klubbmärke ska se ut. Retro-utseende men ändå tidlöst.
Betyg: 9 av 10
Staden Cottbus vapen
Delstaten Brandenburgs flagga
Den här säsongen siktar Energie Cottbus återigen på att ta sig till 3. Liga. Förra säsongen föll man på mållinjen efter att ha kvalspelat mot SpVgg Unterhaching och förlorat båda matcherna.
Efter 0 – 1 hemma fick man se sig besegrad med 0 – 2 i Unterhaching och så gick den drömmen i kras. Ett grymt sätt att missa avancemang till 3. Liga när man vunnit sin Regionalliga sju poäng före tvåan.
Något sådant scenario slipper vi den här säsongen. Den som vinner Regionalliga Nordost säsongen 2023/24 är klar för 3. Liga.
Energie Cottbus främsta meriter från DDR-tiden är beskedliga. Bara sju säsonger spelade man i högstaligan, DDR Oberliga.
Framgångarna och berömmelsen har istället kommit efter återföreningen. 1997 var ett fantastiskt år för Energie Cottbus. Under hårdingen Eduard Geyer som cheftränare tog sig FC Energie till 2. Bundesliga efter två dramatiska matcher mot Hannover 96. Första matchen i Hannover hade slutat 0 – 0. I returen i Cottbus hade Hannover 1 – 1 och därmed en plats i 2. Liga med en halvtimme kvar att spela. Då blir det plötsligt becksvart på Stadion der Freundschaft. Strålkastarna har lagt av.
Efter en evighet får man igång ljuset igen. Resten av matchen innehåller två underkända mål för Hannover, rött kort på en Cottbusspelare och två mål av Detlef Irrgang som ser till att för första gången i klubbens historia skicka Cottbus till 2. Bundesliga.
Bare en dryg vecka senare spelar Energie Cottbus final i DFB-Pokal mot VfB Stuttgart, gör en väldigt bra match men får ge sig med 0 – 2 efter att Giovane Elber gjort Stuttgarts mål.
På sin väg till finalen har Cottbus slagit ut Stuttgarter Kickers, Wolfsburg, Duisburg i åttondelen efter straffar, St. Pauli i kvarten efter straffar och sedan 3 – 0 i semin mot Karlsruhe där Energie gör alla sina mål sista halvtimmen.
FC Energie Cottbus resa tillsammans med tränare Eduard Geyer slutar inte i 2. Liga. Säsongen 1999/00 kommer FC Energie trea i 2. Liga och kvalificerar sig för Bundesliga.
Första säsongen i Bundesliga lyckas Energie Cottbus mot alla odds hålla sig kvar. Bland annat genom att slå Bayern München hemma.
Cottbus åker ur Bundesliga efter säsongen 2002/03. 2006 är man tillbaka och gör tre säsonger till i högsta serien.
FC Energie Cottbus spelar sina hemmamatcher på Stadion der Freundschaft. Med alla framgångar har man i etapper fått bygga om och bygga ut arenan. Idag är Stadion der Freundschaft en modern men väldigt mysig arena.
Det beror på att man byggt om i ett väderstreck i taget så att Nordtribüne, Westtribüne, Osttribüne och Südtribüne var och en har sin unika utformning. Publikkapaciteten ligger på 22.528.
Jag besökte Stadion der Freundschaft i slutet på april 2007. Cottbus vann med 2 – 1 efter ett självmål fem minuter före slutet. Vi hade köpt biljetter till ståplats och njöt av stämningen som var fantastisk hela matchen.
I och med segern tog sig Cottbus upp på 41 poäng och kunde fira att man klarat nytt tontrakt.
FC Energie Cottbus har idag cirka 4.000 medlemmar.
I del 3: FC Carl Zeiss Jena
