Historien om VfB: #14: Det framväxande Schwaben
Man kan tro att det var klackskor, klänning och champagne efter ligatiteln 1984.
Det var det naturligtvis. VfBs fans firade rejält hela sommaren. Benthaus och spelarna seglade på moln och man såg fram emot en lika ärofylld säsong 1984/85. Men hej vad man bedrog sig. Personella ändringar, konflikt i laget mnellan tränare och viktiga spelare och enormt mycket skador skadade lagets prestanda.
Det började redan på sommaren med en turné till USA, där man förlorade fyra av sex matcher och återvände med fyra rejäla skador. Under höstsäsongen var nio spelare skadade och Benthaus fick lufta amatörerna. Parallellt gnyddes det internt på hans träningsmetoder och klubbkapten Karl-Heinz Förster var rejält i luven på honom. Laget var också helt under isen internationellt. då Levski Sofia slog ut VfB direkt i Europacupen. Det enda positiva var Dan Corneliussons ersättare- den från Kickers värvade Jürgen Klinsmann, som snabbt etablerade sig som publikfavorit. Samtidigt växte VfBs namn och medlemsantal. Den röda bröstringen var den stora symbolen för Schwaben och i Bundeslandets huvudstad förstärktes kulturen och stadens band till klubben via diverse aktiviteter på läktaren och att fansen började organisera sig mer och mer.
Benthaus, Baric, och Entenmann,
Men Benthaus klarade inte av trycket utan lämnade efter säsongen 1984/85. ersattes av Otto Baric, som hade som motto "fotboll skall vara roligt igen". Det blev det inte. Baric fick gå i Mars 86 efter en bedrövlig säsong och ersattes kort av legendaren Entenmann i väntan på att Bayerns assisterande Egon Coordes skulle bli ledig.
Cupfinal 1986
VfB tog sig dock samman mot slutet av säsongen och stod åter i cupfinal 3 maj 1986. På andra sidan- Bayern München med Egon Coordes. Bayern anno 1986 leddes av den brutale men spelskicklige Augenthaler. Han hade veckorna tidigare brutalt kapat Rudi Völler och slagit undan hans VM-närvaro 1986 och kapade nu friskt VfBs spelare. VfB hade inte Bernd Förster att skicka in utan fick nöja sig med brodern Karl-heinz som dock såg Bayern göra 5-2 på Berlins Olympiastadion och vinna pokalen.
Klinsmann försvinner, Walter kommer, Buchwald blir kapten
Om man ser på VfBs avslutande 80-tal så kan man bara se tillbaka på just denna cuptriumf som det enda positiva resultat. Det var löpande kritik mot spelare. mot tränare, från tränare mot spelare och ledning, från fans och media. VfB landade 12a- Coordes fick gå. In med Arie Haan och i någon mån hände saker. Lugn klev in i föreningen. Han pratade enkelt med spelarna , hade en bra framtoning gentemot media och kunde förklara sin fotboll. VfB tog sig mot toppen igen med 4e plats, 5e plats och när våren kom 1990 så stod man återigen på övre halvan.Under tiden hade ett par notabla ändringar skett i klubben.Fritz Walter från Waldhof Mannheim visade sig vara den perfekta straffområdesspelaren för VfB. Han låg och lurade centralt och styrde in bollar på Gerd Müller-vis. Ett dussin mål per säsong kom från honom. En annan viktig ändring var att klubben fick en ny kapten. Den så viktigt Guido Buchwald tog kaptensbindeln och nu hade man en säker röst från bakre delen av planen som styrde laget. Arie Haan fick tillbaka glädjen i klubben. Med Maurizio Gaudino och Rainer Schütterle två andra viktiga spelare in i laget och det blev vind i seglet. Men resultaten på hösten vandrade mellan fantastiska 6-0 hemma mot Gladbach till 1-5 borta mot Bremen. Men en grym vårsäsong med 15-1 på åtta matcher gav dem en plats i UEFA-cupen. Igen. 1988/89 skulle bli en av VfBs bästa säsonger överhuvudtaget. En femte plats i ligan med intressanta 58-49 i målskillnad. Semifinal i tyska cupen och så UEFA-Cupen. Via ungerska Tatabanya, Dinamo Zagbreb, Groningen och Real Sociedad stod man inför en heltysk semifinal mot Dynamo Dreseden. Det var april 1989 och vem kunde då ana att muren skulle falla ett halvår senare och förändra historien fullständigt. 1-0 av Allgöwer hemma och nytt mål av Wasen-Karle på bortaplan gav VfB plats i UEFA-cup-finalen. Där väntade Diego Maradonas Napoli.
(legenden Sigurvinsson- stor spelare under denna tiden)
UEFA-Cup Final 1989
Två dagar i maj och VfBs historia fick en ny klassiker. VfB med Arie Haan och ett lag, som troligen är det starkaste klubben sett. Med Buchwald, Allgower, Sigurvinsson, Klinsmann, Gaudino,Schäfer,Katanec, Klinsmann, Walter, Zietsch och Immel som målvakt. Men Napoli kom med Maradona, Careca, Ferrara, Carnevale, Alemao och di Napoli. Ett fenomenalt lag. Det skulle bli en vansinnig kamp över två matcher. Napoli tog första matchen hemma efter att Careca avgjort i 87e minuten.Maradona gjorde 1-1 på straff, en straff som var ytterst tveksam. Buchwald fick ett gult kort-mycket suspekt- och stängdes av i returen.
Returen i Stuttgart blev ett drama. Alemao gjorde 1-0 tidigt. Klinsmann kvitterade, men efter att Ferrara gjort 2-1 kändes det lönlöst att försöka. VfB fick till slit 3-3 på hemmaplan efter att en av tvillingarna Schmäler kvitterat i 90e minuten.
Napoli lyfte bucklan. VfB var missbelåtna , men insåg att Maradonas mål på straff nog varit avgörande. "Schiri-Skandal" skrev tidningarna, men Napoli tog titeln
Dags för Christop Daum.
Men mot slutet av säsongen 89/90 kom smällen. Arie Haan fick sparken. Bara sådär.Det var en hel del saker runtomkring naturligtvis, men officiellt sade klubbpresidenten MV "Vi tror vi har bättre chans att nå UEFAcupen med Entenmann". Detta skedde och VfB spelade i Europa igen. VfB Stuttgart Cirkus? ja, det vara förnamnet och vi som följt dem under året är inte förvånade. Klinsmann lämnade för Inter för stora pengar och VfB stod redo för en nystart.
VfBs ledning var dock lynnig, levde med en begränsad budget, såg lönekostnaderna stiga och man behövde göra åtgärder. TV-intäkter började flyta in, men långt ifrån de nivåer man ser idag.
Sommaren 1990 kom. Muren hade fallit, Västtyskland spelade VM som sista gång som en nation och tog titeln mot Argentina. För Guido Buchwald som plockade ned Diego Maradona i finalen, blev det en personlig revansch. Tyskland hade återförenats, muren hade fallit. En ny tid var här. Så även för VfB Stuttgart som under sommaren tog ett viktiga beslut. Man utnyttjade murens fall och kom ihåg en dynamisk spelare på Dynamo Dresdens mittfält. Hans namn? Matthias Sammer.
Men säsongen 90/91 med Willi Entenmann gick inte direkt som tåget. När man efter tiotalet matcher inte segrat utan dalat ned långt ned i tabellen valde ledningen med Dieter Hoeness och Mayer-Vorfelder att kicka tränaren. Man såg sig om och hittade en tränare som under sommarens VM kickats från Köln. En man som var kontroversiell, som hade idéer, hördes och syntes. Han delade media och fansen. Han skulle dock leverera underverk till staden i Schwaben.
Hans namn? Christoph Daum.
En ny era kunde börja.
Men innan vi tar oss vidare till nästa avsnitt av historien, så skickar jag in ytterligare tre klassiska VfB-namn.
HELMUT ROLEDER
Målvakten Roleder har gjort näst mest matcher i VfB. En s.k Ur-Gestein. Från debuten i September 1972 till April 1986. Målvakten kom från östra delen av Tyskland till Ebersbach- i Odenwald- och anslöt till VfBs ungdomsträning, Att han fick förtroendet att stå i VfB var en slump. Målvaktstränarna var oense om hur man ville spela sina målvakter och när VfB sålde någon så fick Roleder chansen och tog den. En målvakt utan större spektakel. En trygg målvakt som räddade skott, hade bra komminikation med sina försvarare och som det inte finns en enda skandal kring. Han vann guldet 1984 men var aldrig egentligen någon som landslaget tyckte gjorde jobbet. 400 matcher för VfB dock, En legendar.
GÜNTHER SCHÄFER
Ok. Han borde ha en egen rubrik.Jag tycker nog det, men han ha hamnade här. Han är inte lika rolig som resten. Typ.
Günther Schäfer med sina nästan 400 matcher för VfB och hans jobb för VfB efteråt.. ja Schäfer kan sin VfB. Född i Waiblingen utanför staden och med matcher från 1980-1992.. UEFA-cupfinal och en fantastisk stabil insats som back. Schäfer var VfB i själen och hans namn är evigt i VfB efter hans bicycleta-räddning på mållinjen mot Leverkusen 1992.Den räddade guldet detta år.
Schäfer är fortfarande en del av VfB och en klocken legendar,
