Mainz 05-VfB 3-1

VfB åter livlina åt ett formsvagt lag.

Precis som i mötet med Hamburg blev VfB det lag som behövdes för att bryta en nedåtgående trend. Mainz som inte vunnit en match i Bundesliga sedan den 13 augusti fick segern till skänks efter två försvarsbjudningar och en makalöst feldömd straff. Bruno Labbadia lät börja med samma elva som spelade så bra mot Dortmund senast, kändes bra innan det blåstes till spel.

Första halvlek som för ögat såg fartfylld ut men som emellanåt var nöd mot elände. Högt tempo med en orgie av felpassningar, missbedömningar och tappade bollar. Hyfsat underhållande för publiken möjligen fast också rätt frustrerande. Mainz kom närmast ett ledningsmål men Ulreich fick en liten touch på bollen och Boulahrouz hann rensa strax före mållinjen. VfB har skärpt till sig på fasta situationer offensivt och på en hörna hade Kuzmanovic en farlig nick som Mainzkeepern Wetklo tippade till hörna.

Det hektiska spelet lugnade sig en aning efter dryga tjugo minuter och VfB visade ett mer stabilt passningsspel och det fanns ytor att utnyttja. Tyvärr missades ofta sista passningen eller så spelade VfB på för mycket säkerhet. Okazaki försökte löpa sig loss vid några tillfällen, fick oftast inte bollen och när han fick den trasslade det mest till sig. På högerkanten var Harnik aktiv men timingen saknades. Noterbart var de många frisparkssituationer under hela matchen som Harnik var inblandad i men som domare Winkmann provocerande ofta valde att inte blåsa, varför?

Cacau sprang mycket,  hade också en farlig nick efter en Hajnalfrispark men det var också det enda positiva vi fick se av honom i första halvlek. Med en sådan dipp i form måste frågan ställas, vad skall Cacau tillföra den tyska landslagstruppen just nu?. I andra halvlek dock en ljuspunkt, äntligen ett Helmutmål igen och det av högsta klass. Harniks löpning på högerkanten, blicken efter Cacau i straffområdets mitt, det perfekta inlägget längs marken, Cacaus öga för att undvika offsiden, det resoluta avslutet. Efter den något starkare inledningen var målet välförtjänt. Allt förmörkades tyvärr av lagets totala avslappning efter ledningensmålet. Mainz i anfall, Soto med en chip in mot straffområdet, Maza tappade markering och Ujah nickade, bollen precis utom räckhåll för Ulreich. Mellan målen hann det gå cirka en och halv minut.

VfB svarade omedelbart och Okazaki var på väg igenom men flyttades för enkelt på av Wetklo. Lite mer cynism från Okazaki och situationen kunde ha lett till straff. Istället tog matchen en oväntad vändning efter en feldömd straff då Müller tappade fotfästet i straffområdet. Müller reste sig direkt, försökte gå efter bollen och såg uppriktigt förvånad, liksom övriga 30000 på läktarna, ut när visselpipan ljöd. Maza fanns i rygg och täckte situationen, möjligen fanns en lätt beröring men inget som var värt en straff. Domare Winkmann tappade härefter konceptet och viftade med kortet lite hipp som happ, resten av matchen blev det mer hetsigt mellan lagen. Straffen sattes för övrigt säkert i mål av Ivanschitz.

Tyvärr tappade också VfB linjen efter straffmålet, Molinaro med en katastrofal missbedömning på en ofarlig långboll. Istället för att rensa undan bollen som sista spelare lät han Ujah komma emellan, Ulreich försökte desperat komma ut men försent. Minuten innan gjorde Mainz nästan självmål och denna sekvens av matchen visade tydligt att det inte var VfB:s kväll. Efter Mainzmålet mer tryck från VfB, ett offensivt byte där den osynlige Okazaki fick gå ut och istället in med Hemlein som skapade en farlighet efter några få minuter. Strax därpå lämnade den olycklige Molinaro planen, in kom istället Traoré som direkt satte fart på vänsterkanten.

Hemlein fick ytterligare en jättechans efter en hörna, i den tilltrasslade situationen lyckades han dock inte få den träff som behövdes. Den unge anfalleren blev senare hårt tagen och blev tacklad bakifrån av Polanski när han inledde en kontring. Winkmann drog upp det röda kortet direkt, ett hårt och överdrivet beslut. En dråplig situation följde som för en gångs skull inte hade domarens inblandning. Mainz tränare Tuchel bytte ut Malli som fem minuter tidigare blivit inbytt, låt oss förmoda av taktiska skäl.

VfB testade Wetklo med flera långskott men samtliga sköts mitt på målvakten som därför inte behövde förta ta sig. Hajnal tecknade för byte efter en närkamp och in kom Gebhart som vi inte fått se på ett tag. Gebhart började virvla med en gång, ibland med visst resultat men oftast körde han fast. Gebhart var också inblandad i en tvivelaktig situation mot slutet då han i en nickduell i straffområdet fick en rejäl tryckare i ryggen och föll till marken. Straff för Mainz lika med straff för VfB? Alls icke, denna gång tyckte Winkmann att allt gick rätt till och vinkade avvärjande ytterligare en miss. Slutsignalen ljöd och Mainz firade som om de precis vunnit ligan.

Samtliga i VfB inklusive Bruno Labbadia ville av förklarliga skäl prata med domaren efter matchen och Maza var förstås extra härsken då han bedömdes vara orsak till straffen. Winkmann fortsatte sin uppvisning och gav Maza ett andra gula kort, utvisning således och Maza avstängd i nästa match. En eloge till Mainztränaren Tuchel som liksom spelaren Müller höll med om att straffen var feldömd. Trots detta borde VfB stått upp bättre mot ett Mainz som i andra halvlek krigade ordentligt medan många av bortaspelarna inte tog inte kampen. Nu stundar landslagsuppehåll och därefter tar VfB emot Augsburg på hemmaplan, ytterligare ett lag med prekärt tabelläge. Hur kommer man att hantera det?

Matchens lirare: William Kvist
Pådrivare och ståthållare på mittfältet, idag till mindre nytta.

Mainz:

0 kommentarer

Christian Weste2011-11-04 23:00:00