På besök i de unga vildarnas land
Det må låta konstigt.
Jag får köpa det. Jag har inte varit i Stuttgart sedan 2002, jag har inte sett VfB spela live sedan 1992. Ändå är VfB laget i mitt tyska hjärta och jag följer dem så gott jag kan. Många gånger har jag funderat på att ta mig till Hamburg, Bremen eller Berlin för att se dem spela- men det har alltid kommit något emellan. När nu min son - Axel - har tagit sig till den lilla vackra staden Tübingen, 30 km söder om Stuttgart -så var tiden kommen att återigen besöka och vandra i Schwabens huvudstad. Det var en ängslig, tårfylld, glädjefull och spirituell upplevelse. Men naturligtvis var det ingen hemmamatch eftersom VfB spelade på bortaplan mot Bayer Leverkusen. Jag begav mig ändå in på morgonen för att bese staden som trollband mig 1992, när laget tog ligaguld och som då var hemstad för mig eftersom jag pluggade i närområdet. Spänd av förväntan rullade jag väg 27 in mot staden och bland det första man noterar är att staden verkligen är som en gryta. Backarna in mot centrum - som också kallas Stuttgarter Talkessel - är riktigt branta, vindlande och krokiga. På vägen åker man förbi Filderstadt- där Stuttgarts stora tennisturnering spelas, Degerloch- där Kickers spelar, och till slut rullar man igenom en tunnel och möts av ett veritabelt kaos.
Kaoset stavas till Stuttgart 21.
Projekt "Stuttgart 21" är en av de mer omdebatterade byggprojekten i Tyskland. Möjligen har den nya flygplatsen Berlin-Brandenburg fått mera publicitet, men betydelsen för stadslivet i Stuttgart är desto större. Stuttgarts stad har efter mången diskussion, protestaktioner, debatter, ökade finansieringsmedel, omritningar av stadskartan och jämmer och ve beslutat sig för att sänka ned hela järnvägsstationen under jord, bygga ihop den med nord-syd, öst-väst gående länkar och göra en sammanslagning med S/U-bahn stationen. Man kan säga att det gått så där. Eller inte alls. Efter 5 års byggande är man inne på 25e ritningsändringen. Kostnaden är magnifikt över budget och vart man än försöker dra de nya linjerna under jord, så stöter man på antingen berg, grundämnesproblem och mark som riskerar att rasa. Innerstaden är ett fullkomligt virrvar av "Umleitungen" och runt omkring det normalt så vackra "Schlossplats","Karlsplatz" och "Schillerplatz" är det bara stopp-skyltar, omdirigering av vägar och skyltar som förklarar hur-i-helvete man skall åka. En katastrof helt enkelt. Tyskarna har i alla år varit alldeles förträffliga på byggprojekt, trafik, vägar och logistik, men här har de använt någon lobotomerad byggherre. Jisses.
Lika svårt var det att ta sig ut till arenan. Jag parkerade bilen ochletade efter U11 till Neckarpark. Hittade rätt. Stod och väntade och såg att den bara gick på helgdagar. Jaha. Fick byta station. Hittade U19, som skulle leda mig nästan rätt. Insåg att den linjen var blockerad norröver. jag gav upp, hämtade bilen och rullade nordost. Mot Bad Cannstatt och arenan, Neckarpark och allt annat godis.
När jag väl kom ut till Neckarpark visade mig skyltarna vägen till en parkeringsplats. det intressanta var att den tog mig till Cannstatter Wasen- ett stort nöjesområde - , där En Frühlingsfest pågick för fullt. Berg-och-dalbanor, Spökhus, vattenbanor och allt var i full gång. Schwaber struttade runt i folkdräkter - helt ogenerat - och det var köer till alla stora öl-tält och serveringar. Vädret var runt 20gradwer, så tyskarna var klart på gång. Efter att ha glidit före i en kö, så smög jag mig in i ett tält, kollade på de glättiga och lustfyllda tyskarna som på sedvanligt sätt skippat stolarna och stod på borden med en öl-sejdel modell stor och sjöng med i en falsksång till "Take me come, Country Road" och "eisen, Stein und Marmor Bricht". Kan inte säga att jag var sämre själv och lät min pipa brisera. Samtidigt sprack en del glas och jag fattar fortfarande inte varför.
Sedan knallade jag med bestämda steg ut mot NeckarPark och Mercedes-Benz-Arena.
Fascinerande arena, makalös omgivning och vilket idrottsområde.
Längs med huvudarenan samsas Porsche Arena och Hanns-Martin Schleyer Halle, som båda två används för konserter och idrottsevenemang. Porsche Arena rullade upp den ena världsartisten efter den andra inom de närmaste månaderna. En trappa ned och man hittar Carl-Benz-Halle, där man kan ha konferenser och utställningar. Carl-Benz-Zentrum ligger bredvid.Det är VfBs huvudsakliga kontor och affärsledning. Jag besökte naturligtvis Fan-Shoppen och beklädde mig med en handduk och mössa. Jag funderade på att ha ett eget Toga-Party, men insåg att det förmodligen kunde uppfattas fel. Jag vandrade därför runt hela Mercedes-Benz-Arena och insåg dels hur stor arenan är, men också vilket makalöst projekt med all idrott som finns runtomkring. Jag räknade till 11-12 fullstora fotbollsplaner, 20talet tennisbanor, två-tre inomhushallar, samt några konferensanläggningar. Helt galet. Samtidigt en religiös känsla att knalla runt i området. känna på marken, andas in luften som en gång i tiden gav mig en ligatitel med VfB och känna att känslorna för klubben minsann satt kvar och var djupa.
Efter ett par timmars samkväm med Mercedes-Benz-Arena återvände jag till mina Trachtl-klädda tyska vänner i öltälten, sjöng några strofer av "Schön ist es auf die welt zu sein", smakade av en Stuttgarter Hofbräu och återvände till Tübingen där min son väntade. Nyfiken och intresserad - som en son skall vara .
Som farbror Melker sade "Denna dagen- ett liv".
