Redaktionen sammanfattar säsongen: Mittfältarna
Om man tittar på tecknet för "Kina", så är det en fyrkant med ett streck rakt igenom. Tecknet för Mittens rike. Efter att VfB Stuttgart krampaktigt detta år försökt sig på ett mittfältsspel utan vare sig form, finess eller stabilitet, så skulle jag vilja ta den fyrkant eller kvadrat eller dubbel-sexa som Gross, Keller och Labbadia försökt sig på under årer och bara dra ett streck rakt igenom. Det behövs. Rita om kartan, rita om den ordentligt och tänk rätt.
Välkomna till analysen av VfB Stuttgarts mittfältare. Ingen rolig läsning, men nyttig och välutbildande. Som sig bör.
****
Säsongens katastrof startade långt innan den andra slutade. Efter att Sami Khedira 2009 gjort en fantastisk U21-EMturnering, så var hela säsongen 2009/2010 en fråga om var han skulle hamna 2011/2012. God Forbid att det blev Bayern. Det hjälptes på traven av att han var mycket bra i VM 2010 och snippeli-snapp så dök Real Madrid upp och knyckte honom. Att vi sedan tidigare hade förlorat Thomas Hitzlsperger gjorde inte saken bättre och är det något som VfB har misslyckats med, så är det hanteringen av Hitz. Nedmontering av honom som kapten, avskeppning till Italien, bara för att se honom återigen blomma ut i brittisk fotboll. Under sommarsäsongen så gjorde sedan Horst Heldt/Fredi Bobic ett par andra märkliga saker.
Georges Mandjeck hade lånats ut under olika säsonger,spelat full tid i Kaiserslauterns "Quest for glory" för att nå till Bundesliga, togs hem och såldes till Rennes. Sebastian Rudy, en av de mera talangfulla spelarna i laget, såldes till Hoffenheim. Jag fattade ingenting. Istället lägger man 3,5 miljoner EURO på Omar Camoranesi och värvar två okända spelare från franska ligan i form av Audel och Bah. Jag var fullständigt rådlös. Fyll sedan på med Christian Gentner, som återkom från Wolfsburg som allroundmittfältare, återvändaren Elson och juniorerna Funk/Didavi samt de trogna Kuzmanovic och Träsch och det är inget mittfält som skrämmer motståndarna.
Fyll sedan på med tre tränare med växlande sätt att se på spelarmaterialet. Först 4-4-2 med dubbel-sexa(Gross); sedan Keller som vacklade mellan 4-4-2(dubbelsexa), diamant, 4-3-3 och 4-4-1-1 och så Labbadia som inledde med dubbel-sexa, men som avslutade med Löwska 4-2-3-1.
Ni förstår att det blev irritation, förvirring och klagomur.
Det som passade årets utgåva bäst var 4-2-3-1, då offensivkraften med hjälp av löpstarka forwards gav bäst utrymme.
Hur gick det då?
*****
Johan Audel - 3 matcher
Han kom, han sågs knappast och han bedöms inte. Johan Audel värvades från Valenciennes i början av säsongen. Ingen kände till fransosen som kom med ett rykte om att vara offensiv mittfältare, med bra löpsteg och som också kunde göra en del mål. Vänsterkanten skulle få en sig en vederkvickelse. Det gick inte alls. Audel gjorde någon match från start, hade svårt med tempot. Bra fysik dock och visst finns det tendenser i snabbhet och bra vänsterfot, som lovar gott. Tyvärr var han lättare skadad när han kom och efter uppbyggnad var han på gång och allt verkade frid och fröjd, innan han strax före jul kollidera med en medapelare på träning och slet av allt som avslitas kan i knäet och hans säsong var över.
Nästa år, så är han åter på plan och då hoppas vi kunna bedöma honom bättre.
Tamas Hajnal - 12 matcher, 3 mål
En av mina favvisar på den offensiva mittfältspositionen eleverade när Labbadia gick från dubbelsex till tre offensiva mittfältare. Hajnal anslöt från Dortmund under säsongen och lånades inledningsvis ut. Som f.d KSC-spelare, så hade han naturligtvis en viss startsträcka bland fansen och det tog några omgångar innan ungraren fick fart på benen. Med ett mycket påpassligt mål mot Frankfurt efter att han slagit ett par härliga assists i matcherna innan, så var ungraren igång och Labbadia monterade honom som playmaker bakom forwards. Löpstark, bra bollmottagning, bra frisparksskytt och med ett bra öga för passningarna, så är det honom Labbadia bygger sitt offensiva spel framöver.
Nästa år blir högeligan intressant, då Hajnal nur är bunden till kluben för gott och Labbadia kan börja bygga laget. Hajnáls minus ligger i hans fysik och ibland faller han bort ur matcherna.
Betyg: 2,5
Zdravko Kuzmanovic - 32 matcher, 9 mål
"Kuz" år var blandat. Han inledde kraftfullt i Uhren Cup och på försäsongen med inspirerat spel, mycket löpningar och bollvinningar i defensiven. I takt med att Gross spel dock inte fastnade ordentligt i spelarna, så drevs han hemåt och blev mer stoppkloss än bolldirigent, vilket inte riktigt passar "Kuz" så bra. Hans offensiva löpningar kom alltmer sällan och han drabbades också av det faktum att det växlades spelare omkring honom konstant. gentner, Träsch, Gebhart, Boka etc, det rullades runt spelare och han hade inte helt enkelt att hitta rätt. När Keller kom, så nådde han sin djupa dal och Keller trivdes inte alls med "Kuz" och valde att bänka honom. Det blev mest inhopp och hans säsong hade nog varit förlorad om inte Labbadia återtagit serben till laget igen och byggt upp hela det centrala mittfältet kring honom. I och med att laget också ställdes om till 4-2-3-1, så fick Kuz en friare roll att agera både framåt och bakåt och hans löpningar kom oftare, han kom med i offensiva spelet bättre och kombinerade bra med Hajnal. Han valde också att ta en del skott, vilket resulterade i meriterande nio mål, varav sex på de 12 sista matcherna.
Betyg: 3,5
Christian Träsch, 34 matcher , 1 mål
"das Mädchen für alles". Christian Träsch spelar där ingen annan finns tillgänglig. Det är "Träschis" sammanfattning av året. Han har vandrat mellan centralt mittfält till höger mittfält, vänster mittfält och högerback. Ett tag körde han spelarbussen, tvättade juniorlagets tröjor och kokade korv för yngsta flicklaget. Högerbackspositionen är den positionen han kanske är bäst lämpad för spelmässigt, men hans lungkapacitet är "second to none" och därmed är han gjuten centralt också.
Men Träsch har haft djupa dalar detta år och hans inledande matcher var riktigt usla. Kanske berodde det på att han kommit tillbaka från skada och att laget var osäkert.Träsch slog bort massor av bollar och hamnade fel i löpningar och markeringar. Mot slutet av året blev det långsamt bättte dock.
Jag såg dock en mer ojämn Träsch än tidigare. Bitvis lysande, som mot Köln när han gjorde sitt enda mål, men ockaså usel som mot Benfica när han var överallt odh gjorde alla fel som finns i boken.
Betyg: 3,5
Timo Gebhart, 25 matcher, 2 mål
Mohikan-Timo skakades under säsongen och försvann från fönstret. Han fick en intressant uppgift; att ersätta Hilbert på kanten. Han gjorde detta på sitt egna sätt. Hilbert var en spelare som kom med fart och gick längs linjen. Inte speciellt bra inlägg, men snabb och finurlig. Gebhart ger något annat. Han är snabb, rörlig, men går ofta inåt istället för utåt, är avig i dribblingar, men är en slitvarg på ett annat sätt än Hilbert. Vad jag gillar med Gebhart är att han ger alltid järnet i alla lägen. Det finns en iver att gå framåt, han borrar ned huvudet och kör framåt. Vilket ibland också är hans negativa sida, då han sällan ser att han är alltför ensam och tappar bollen i viktiga lägen. Men den forne "Löwen-spelaren" gjorde en bra säsong och hans frånvaro märktes.
Betyg: 3
Christian Gentner - 31 matcher, 5 mål
Om man är landslagsman, given ytterbreddare i ett lag som vann Die Schale för något år sedan och rutinerad gosse, så måste man ta mer plats i ett Stuttgart på dekis. Gentner- återbördad till hemmaklubben - borde ha gjort det. Han gjorde det inte. Långt ifrån. Till hans försvar skall sägas att flera av tränarna länge undrade "Vad skall jag ha honom till?". Vi undrade, fansen undrade, tränarna undrade och Gentners spel på planen visade detsamma. Osäkerhet, ointresse och kraftlöst. Som bäst var han när han spelade vikarierande mittback under försäsongen, då han stod helt rätt och tog massor på huvudet. det är också lite av hans styrka. Han kan spela överallt, den mycket mångsidige Gentner, men jag skulle ha velat haft honom som vänsterbreddare, där han spelade så framgångsrikt i en diamant hos Wolfsburg. Istället blev han central defensiv mittfältare och högerbreddare och kändes mest vilsen. Labbadia valde att bänka honom under sista delen av säsongen och han fick agera inhoppare.
Det finns mer kraft hos Gentner. Vi väntar och hoppas på nästa säsong.
Betyg: 4,5
Daniel Didavi - 8 matcher
Det är naturligtvis synd om den trixige och bollskicklige Didavi, som kom igång bra i laget under sin första säsong som A-lagsspelare, bara för att bli skadad och falla ur ramen ordentligt-. Didavi har en gudabenådad teknik. Snabb med fötterna som få och explosiv, men som så många med trix i benen, så blir han föremål för omild behandling och så även Didavi,som skadades tidigt och inte fick visa upp sig ordentligt. Tragiskt.
Hans åtta matcher var dock en vederkvickelse och mer rutin på gossen och Stuttgart har ett bra kantalternativ.
Mahmadou Bah - 2 matcher
En till hel-hemlig Bobic-värvning. Från Strasbourg så dök det upp en lång och gänglig kille från Guinea, som ingen kände till. Det var nu man undrade varför Mandjeck försvann, som ändå fanns i klubben när säsongen började. Men Bah anlände och fick lite speltid i de europeiska cuperna. När Labbadia kom så blev det inte mycket alls och den defensive mittfältaren var både petad, skadad och satt på läktaren. Han saknade te,po, men var duktig med kropp och boll, som den typiske afrikanske mittfältaren är.
Svårbedömd efter några få minuter i A-laget och jag tror att hans framtid i VfB är mycvket beroende på vad han åstadkommer under försäsongen.
Elson - 3 matcher
"Som en boll kommer jag tillbaks igen...". Elson har startat om fem gånger i klubben. MInst. Ny tränare, ny omstart. Bortsorterad av Veh, åter i klubben, blommade ut på vänsterkanten under Babbel och när Gross kom, så soterades han bort igen, lånades ut tll Hannover, som ville handla honom och då gick knäet sönder. Åter till VfB och nya tränare som sorterade bort honom igen.
Elson är en begåvad spelare, men inte i Stuttgart. Om han skall utvecklas så måste han flytta på sig och ges en halv säsong i en annan klubb. Då blir det fart på honom.
Till dessa räknas också floppen Omar Camoranesi. Jag hade hoppats på att Camoranesi skulle kunna lyfta laget, men trots en bra start i klubben med vilja, snabbhet och bra explosivitet, så ville det sig inte. Som typiskt är; ett nyförvärv som kommer dyrt med dyr lön och som inte levererar när klubben sjunker som en sten blir föremål för stenkastning och orden krig Camoranesi var inte att leka med. När Labbadia anlände, så sorterades han ut direkt och såldes.
****
Vad kommer bakifrån? Jo, jag är mycket nyfiken på vad österrikaren Holzhauser kan göra. Redan runt 190cm lång; stor och kraftig och med ett jätteklivg centralt. Spelade massor av matcher i VfB II, var ordinarie i österrikiska U21 som 17åring och börjar långsamt växa in i kläderna. Här har VfB ett stort kapital att bygga på. Annars är ju Kevin Stöger, hans österrikiske landsman en playmaker att titta på och sedan har vi ju den hårt arbetande centrale mittfältaren Manuel Janzer att bevaka; för att inte titta på Rani Khedira, Jeremy Toljan och de andra i U17-laget. Jodå, det kommer ett gäng bakifrån också.
