Redaktionen sammanfattar säsongen: Försvarare
Ingen skall säga att VfB Stuttgart redaktionen är renlärig. Efter målvakter kommer mittfältare och sedan backarna? Det blev några Stuttgarter Hofbräu för mycket helt enkelt...
Låt oss gå på nästa lagdel, den kanske mest utskällda under den gångna säsongen, försvaret. Kritiken har bitvis varit bitande hård och ofta med all rätt. Dräller man in 59 mål, bara fyra lag släppte in fler, får man finna sig i att klä skott. Tränarkarusellen kombinerat med skador och avstängningar i en aldrig tidigare sedd ström hjälpte förstås till. Ledordet för en bra backlinje är: en klar ledare måste finnas, samspelet måste fungera som ett urverk, viljan att inte släppa en människa över bron. Fyller man sen på med spelsinne, löpstyrka, funktionell teknik är man en bra bit på vägen. På pappret hade VfB i truppen namnkunniga spelare som säsongen 2009-2010 ofta visade hög kapacitet och rankades högt av experterna.
Sen kom hösten och allt blev annorlunda. Match efter match fick vi se bristande inställning, total förvirring på fasta situationer, obefintligt markeringsspel, kantspel likaså. Målen trillade in ett efter ett, det ena dråpligare än det andra. Landslagsämnen såg plötsligt ut som 3. Liga spelare medan fansen slet sitt hår i förtvivlan. Målvakten Sven Ulreich lämnades gång på gång till sitt eget öde och det gjorde honom till en skampålefigur när mycket av ansvaret egentligen låg någon annanstans.
Låt oss kika närmre på spelarna i bokstavsordning och hur det såg ut för dem.
Arthur Boka, 30 matcher/ 2 mål/ Betyg: 3,5
Den korte och snabbe ivorianen har sin vana trogen blandat och gett. Offensiven har varit hans styrka medan defensiven lämnats lite vind för våg. Boka har en bländade teknik och gillar att dribbla lite för mycket, inget bra för nerverna med tanke på att det kan ske som siste man likväl som i offensivt straffområde. Lösningen på det har varit att stoppa in Boka på vänsterytterposition vid jämna mellanrum, inte bara för att Johan Audel inte spelade mycket pga skada. Med detta sagt har det trots allt gått alltmer framåt för Boka. Hans plats i Elfenbenskustens landslagstrupp är i princip ohotad vilket lett till vissa problem för VfB. Låt oss hålla det vid att direktflygen från Stuttgart-Echterdingen till Abidjan är inte alltför många. Framtiden i klubben för Boka är något oviss, det har ryktats om att Freddi Bobic är villig att släppa honom. Några intressenter har inte omnämnts i media och min gissning är att boka trots allt stannar i laget. Han verkar trivas och lär vara en glädjespridare i omklädningsrummet, sådana behövs!
Khalid Boulahrouz, 21 matcher/ 0 mål/ Betyg 4,5
Holländaren lyfter en furstlig lön och låt mig med en gång göra klart att Boulahrouz sällan motsvarat densamma. Som tidigare säsonger har det osat syra vid mer än ett tillfälle då Boulahrouz åkt in och ut ur laget som en jojo. Vi har här en spelare som vill finnas till på mittbacken men som oftast kastats in på högerkanten. Under hösten var det mesta som förgjort då Christian Gross och Boulahrouz kom på kant med varandra. Det var så illa att rykten om en en januaritransfer började spridas. Gross försvann och Keller tog vid, inget ändrade på läget snarare tvärtom vilket Boulahrouz ilsket delgav media. När Labbadia kommit in i laget hände dock något. Stefano Celozzi åkte ur laget och plötsligt lyfte sig Boulahrouz och spelade med hjärtat igen, trots förpassningen till högerbacken. Under de sista skälvande matcherna visade han upp de kvaliteter som gjorde att VfB en gång pyntade upp för att få honom till klubben. Bobic kan tänka sig att sälja Boulahrouz på grund av den höga lönen men jag misstänker att Labbadia faktiskt gärna behåller honom.
Stefano Celozzi, 10 matcher/ 0 mål/ Betyg 6
Inhandlades som stort löfte från Badenlaget Karlsruhe och visade väl upp en del som menade gott för framtiden men det var förra säsongen. 2010/2011 blev däremot en veritabel katastrof för 22-åringen. De få matcherna han fick förtroendet lyckades han böka till det mesta och till slut försvann han helt. Under våren blev det bara två matcher, i den ena utbytt och i den andra inbytt utan att sätta någon som helst accent på skeendet. Rykten gör gällande att det kan bli en återgång till Karlsuhe som nog är mer hans nivå för närvarande. Bobic lär ta första bästa bud oavsett vilken klubb som ringer på klockan.
Philipp Degen, 5 matcher/ 0 mål/ Betyg: -
Lån från Liverpool FC som förtvivlat försökt göra sig av med schweizaren under en lång tid. En dåligt påläst Bobic och Gross inbillade sig att Degen skulle återuppstå och hitta den form han hade under en säsong för fem år sen. Efter det är det bara skador och sjukdomar som gör sig gällande. Fem Bundesligamatcher, ingen spelad i nittio minuter, en hel cupmatch mot Babelsberg, två matcher i Europa League, varav en förlust mot tvillingbroderns Young Boys. Ett magert facit och är nu tillbakaskeppad till Kenny Dalglish och Merseyside. Där kommer man göra allt för att skeppa Degen vidare så fort som möjligt.
Mathieu Delpierre, 23 matcher/ 2 mål/ Betyg 5
Säsongen började inte alltför lysande för kaptenen skadad som han var de första omgångarna. Sen kom skyttefesten mot Mönchengladbach, 7-0 och mål för Delpierre. Sen okej insatser följda av betydligt mindre bra sådana. Så skall det inte se ut om man är kapten i ett lag. Delpierre har aldrig känts som en ledargestalt i laget för mig. Det senaste decenniet har vi sett hur många duktiga franska försvarsspelare komma fram i rampljuset men Delpierre har inte riktigt varit stöpt i den formen. Tystlåten, lite kantig och inte överdrivet snabb lyfte ändå Christian Gross fram Delpierre som lagkapten framför näsan på en putt Serar Tasci. Tycker inte att Delpierre verkade bekväm i rollen utan att han mest tog det för sakens skull. Mycket svärtas också ner av de tre utvisningar Delpierre drog på sig under säsongen, samtliga odiskutabla. Lyfter dock på hatten för Delpierre till slut blev den som tröttnade på näsblodet Maik Franz och tryckte till honom ordentligt Mot slutet bänkade Labbadia Delpierre och rykten säger att fransosen kan vara på väg till sin tidigare klubb, nyblivna mästarna Lille.
Christian Molinaro, 37 matcher/ 0 mål/ Betyg 4,5
Här en spelare som jag personligen skrek högt efter i positiv bemärkelse. Det var förra säsongen när Molinaro var på lån från Juventus. Tack vare sina goda insatser och härliga offensivlusta köptes den 27-årige Molianaro loss och alla var överens om det var gott så. Tyvärr glänste inte Molinaro alls på samma sätt den gångna säsongen. Löpningarna framåt såg vi inte lika mycket av. Bakåt fuskades det friskt och han hjälpte inte innerbackarna på det sätt som han skulle. Följden blev frustration och många matcher slutade med att Molinaro blev utbytt då han helt enkelt försvann. Fyra assist mäktade han mig och tre av dem kom under våren då laget tog sig samman. Låt oss ta det som ett tecken att Molinaro hittar tillbaka till sin form från 2009-2010.
Georg Niedermaier, 38 matcher/ 5 mål/ Betyg 3,5
Vår absolut mest målfarliga försvarsspelare. En jätte från Bayern som klokt nog vänt München ryggen och etablerat sig hos VfB. Det finns en järnvilja och en hårdhet i denna kille och dessutom är han en mycket duktig huvudspelare. På den negativa sidan är han litye för ivrig och i vissa matcher såg det ut som Bambi på hal is när bollen låg framför fötterna på Niedermaier. Tillbaks till pluskontot. När Delpierre försvann under isen tog Niedermaier stort ansvar och mot slutet av säsongen slutade målen trilla in i parti och minut. Tillsammans med Tasci stod Niedermaier pall för det mesta. Årets höjdpunkt var definitivt kvitteringen på övertid mot Wolfsburg hemma. VfB hade pressat och pressat mot ett ultradefensivt Wolfsburg utan att få in bollen i mål. I 94:e minuten högg Niedermaier som en kobra, det var värsta Klinsmannavslutet, och drämde in bollen som om det inte fanns någon morgondag. Ett mål som blev riktningsvisade, VfB förlorade endast två matcher under resten av säsongen.
Serdar Tasci, 32 matcher/ 1 mål/ Betyg 4,5
Vår jättetalang vars karriär kommit av sig ganska rejält. Tasci har varit uttagen till landslaget, Jogi Löw har ett gott öga till unge Tasci. Det blev inget VM för Tasci och han surade samman. Polaren Khedira försvann till Real Madrid efter ett stort internationellt genombrott under just VM. Tasci ville sticka, kom inte loss. Tasci ville ha mer pengar, fick det inte och surade. Tasci såg sig själv som bästa mittbacken i laget och självskriven lagkapten. Tränarna tyckte annorlunda, Tasci surade. När Tasci inte surade och istället spelade gick det sådär. Samspeltheten mellan honom och Delpierre fungerade alltför ofta väldigt illa. Efter Tasci många petningar och skador tog sig killen samman och blev lite mer lågmäld igen, så som han var när han kom fram i VfB, äregirig men ödmjuk. Under vårkanten när han spelade alltmer med Niedermaier såg det allt bättre ut och bortsett från en jättekaka mot Hoffenheim fick vi se många av de egenskaper som ledde honom in i landslagstruppen. Vart vägen bär härifrån är det bara Tasci själv som kan bestämma.
Patrick Funk; 9 matcher/1 mål/ betyg 4,5
Ännu större talangen Funk flyttades upp i A-laget som defensiv mittfältare, men när högerbacksplatsen med Celozzi och Degen försvann och Träsch hade den defensiva mittfältspositionen, så fick Funk spela högerback. Han gjorde det inledningsvis osäkert och agerade rundningsmärke de försdta matcherna innan han fattade vad "ta djup" var och han kom bättre in i matcherna. Han vann en del bollar på marken, men mindre i luften och trots att han inte är den snabbaste i laget, så vann han en del bollar på god spelförståelse och positionering. Gjorde Stuttgarts mål i den bedrövliga matchen mot Nürnberg, men då han också var en av lagets absolut sämsta spelare i den matchen, så var det också tack-och.-adjö för hans möjligheter i laget.
Funk är ingen back, han passar bättre centralt, där hans idoga arbetande och psyke kommer till sin rätt. Nu blir det St Pauli i två år och det är fina fisken för hans utveckling.
Att notera är också Ermin Bikakcic , som fick ta sina första stapplande steg i Bundesliga. Även han fick agera högerback och mot Bayern München. Stuttgart släppte in fem mål och den unge bosniern var som en kyckling på skridskor. Han hade känt på hetluft i DFB-Pokal och i Europa league innan, men ett fulltrimmat Bayern München körde över honom, Tyvärr. Få se om han repar sig under året som kommer.
