Redaktionen sammanfattar säsongen: Målvakter
Sven Ulreich, har tagit ett enormt steg framåt och har framtiden för sig.

Redaktionen sammanfattar säsongen: Målvakter

Det är dags för den årliga sammanfattningen. Denna gång gör vi en djupanalys; modell Sargassohav. vi träffar en och annan tonfisk, Jacques Costeau; och varför inte Atlantis på vägen? VfB Stuttgart skall synas efter de stora sömmarna och vi analyserar lagdel för lagdel, viker slutligen in på VfB II, juniorverksamheten, Fredi Bobic och hur klubben styrs. "The Ultimate review" helt enkelt. Vamos!!

Först ut är målvaktspositionen och om den kan man skriva spaltmeter. Fram och tillbaka. På med handskarna och så backar vi bandet. Vi backar några år tillbaka. Veh skulle styra och ställa i laget efter die Schale. Hildebrand lämnade klubben - något han ångrar djupt idag - och ersattes av Raphael Schäfer och ungtuppen Sven Ulreich. Vi vet idag att 2007-2008 var ett märkligt och kaotiskt år, som såg Veh byta Schäfer-Ulreich-Schäfer-Ulreich under året och fullständigt lemlästa en målvakts innersta känsla. Det tar sin man/kvinna att resa sig från en sådan käftsmäll. Stuttgart agerade med att hämta Lehmann från Gunners och bakom denne så ställdes Ulreich in. På tillväxt igen. Det blev två år med fantastiske Jens. Jag ler fortfarande åt hans abrupta glasögonplockande från ett ilsket fan och hans toalettbesök bakom målet. Men Lehmann är samtidigt en mycket generös och fantastisk människa och delgav Sven Ulreich massor. Hans två år bakom den store Jens var den bästa utbildningen som finns. Han följde honom på träningar, i omklädningsrummet, inför matcher, efter matcher, hur han umgicks med media, klubben och med tanke på att han var runt 40, så fick unge Ulreich en härlig insikt att målvaktens liv är långt, kringligt och trots att man gör en del misstag, så kan man leva i toppen länge och väl.

Nu upphör svepet och vi går in i nu-tid. 2010/2011 stod för dörren. Lehmann hade hängt upp handskarna. Det var klara ord från Gross att Ulreich är mannen i målet. Ulreich fick handskarna och så värvade man Marc Ziegler, en rutinerad väktare av bänkplatsen från Dortmund som back-up. Som tredje-målvakt fanns Alexander Stolz under hela säsongen. En tröstlös säsong för honom, som ville iväg till Freiburg, men lyckades inte fixa en transfer och spelade ett år som tredje-målvakt och stod inte en minut. Kul.
Hur har det gått under året då?

Sven Ulreich 2,5
(34 matcher i BL, 3 i DFB, 7 i Europa league)
Jag imponeras av Ulreich, som under året vuxit fram som en av ligans bästa burväktare. För några år sedan var han som Pongo och de 345 dalmatinerna. Lite överallt, lite prickig och försvann i havet av orutin. Men detta år har visat en märkvar förändring. När Christian Gross pekade på honom med sitt schweiziska långfinger och sade "Ulreich ist Nummer Eins", då växte Sven Duva med uppgiften och dominerade sitt straffområde. När försvaret inte stod pall, så höll Ulreich oss många gånger i matchen med säkert agerande. Han pekade på sina försvarare, hade skärmytslingar med både Tasci och Boulahrouz om deras positioner och flyttade ibland handgripligen på motståndarna på ett sätt som han inte gjorde 2007/2008. Hans närspel var bitvis "second-to-none" och hans match mot Eintracht Frankfurt, då han tog allt och dominerade kraftfullt i luft, mark och i närkamper, var enastående. En av de bättre matcherna av en målvakt i årets Bundesliga. Han plockade ett par nickar av Fenin och Gekas på ett fantastiskt sätt och hur han hann ned på Gekas närskott, det pratar fysikerna fortfarande om.
Men allt är inte guld för Ulreich. Fortfarande blandar han och ger i luftspelet och läsning av spelet. Tyvärr har Tasci samma problem och då kan det bli farligheter. Framför allt på fasta situationer då huvudspelarna dyker upp, så har han fortfarande några kilo för lite och då blir det alltsom oftast farligt. Utboxningar är inte hans bästa sida heller.
Labbadia valde också under säsongen att göra ett byte - precis som Veh gjorde - och tog Ulreich av planen mitt under säsongen för att skapa ett brott i den negativa trenden i laget. Inte för att Ulreich hade varit dålig under en tid, utan snarare för att skapa ett ny-tänk i laget. Ziegler fick chansen mot benfica borta, men fick kliva av efter halva matchen efter hjärnskakning. sedan kom Frankfurt-matchen och Ulreich såg aldrig tillbaka.

Marc Ziegler -
En hyfsat konstig säsong för återvändaren Ziegler. En mycket trygg målvakt. Inger förtroende i intervjuer och verkar vara mycket nöjd med sin tillvaro. Det hade annars varit läge för en Hans-Jörg Butt karriär. Butt värvades för att ta vara andremålvakt bakom Rensing och när denne klappade ihop, så blev Butt etta. Men Ulreich höll Ziegler bakom sig ända till Labbadia kände att han var tvungen att göra något för att vända den negativa trenden. In med Ziegler mot Benfica i Europa League. Han höll ihop matchen strålande. Rutinerat, vigt och skrek på alla och envar. Dominerade i luften och plockade ett par långskott. Ända till han krockade med Gaitán och blev utburen på bår med hjärnskakning. 50 minuter blev säsongens insats. Over and out. Men vi har en bra nummer två.

***
Bakom dessa två finns Alexander Stolz, som jag såg spela för ett par år sedan i Europa league och gjorde då en mycket habil insats. Jag undrar dock hur länge långe Stolz kan tycka att det är kul att nöta läktare. Han borde väl flytta på sig för att få spela något eller han kanske gillar att ha oanvända handskar på sig?

Vi noterar också att Fredi Bobic för kommande år har skiftat i målvaktstränarledet. Ebbo Trautner, som överlevt allt det senaste decenniet (förutom Trapattonis våldsamma månader) kommer att ta hand om juniorlaget istället och in kommer Eintracht Frankfurts målvaktstränare Andreas Menger. Månntro hur det påverkar.

I nästa våg bakom finns Bernd Leno, numera med i tyska U21-landslaget och en målvakt med stor framtid. Enorma reflexer. Reflexvästen borde döpas efter honom. Andremålvaken Jonas Wieszt är oprövad och för undertecknad okänd. Grektysken Vlachidimos är föremål för flera utländska klubbars intresse och står i tyska U17-landslaget. Bakom finns också Ebbo Trautners 16årige grabb Tobias, som är en lång och reslig herre i U16.
Tycker VfBs målvaktsframtid ser ljus ut på sikt.

Nu tar vi backarna.

Magnus Falk2011-06-16 06:06:00
Author

Fler artiklar om VfB Stuttgart