Redaktionen summerar hösten #2 - ett besök
Jag besökte Stuttgart för första gången på ett tag under hösten. Det var omtumlande. Väldigt mycket.
Under nittotalet pluggade jag i Stuttgarts omgivning och detta gav mig laget jag ger min kärlek till i Tyskland. Under några år på nittotalet bodde jag och spelade fotboll i Kreisklasse(Tyskland). Extremt lokalt med lag från området kring Aschaffenburg, Miltenberg, Wertheim och Marktheidenfeld. Innesluten mellan skogarna Spessart och Odenwald och på fotbollsplaner som sett bättre dagar. Jag ankom i området som spelare från svenska division fyra och sågs direkt som något nytt, spännande och intressant.På den tiden hade jag en snabbhet(12,0 på hundra meter), en bra högerfot och en kondition av hög nivå. Laget älskade mig och jag fick direkt en plats i det lag jag spelade i. Första matchen var ett lokalderby och inför matchen hade man lagt ut lappar i brevlådor om matchen. Jag förskräcktes av det faktum att de lanserade mig som dragplåster. "Lokalderby in Maintal. Der schwedische Magier macht sein erstes Spiel". Men, vafan...?
Hur det gick? Jo, lysande. Vi vann med 4.2, Jag producerade tre målgivande passningar och skruvade en frispark över muren i kryssribban. Efter matchen var man kungen i Sportheim och man landade hyfsat intoxinerad i sängen senare. Alla- och då menar jag alla- ville bjuda på bärs. Tog min karriär fart? Nja, två matcher senare var vi i bergen i Odenwald och efter tjugo minuter kapades jag av deras back. Ledbanden i foten fick stryk, kryckor följde och strax efter bytte jag jobb, vilket medförde mer resor.
Karriären var över som lokal profet.
I höstas tog jag det fantastiska beslutet att återbesöka området. Sedan 2014 har jag inte varit i mina gamla hemtrakter kring Main och det var med enkelt hjärta jag gav mig iväg till min sons hem i Knivsta för en övernattning och sedermera mer Eurowings till Stuttgart-Echterdingen. Att hämta ut någon form av hyrbil var inte busenmkelt, men när man väl rullade ut från flygplatsen, såg pilar mot Karlsruhe, München och sedermwera hittade A81 norrut, så kom en svag tår av hemkänsla. Autobahn öppnade upp sig, trafiken var minimal då det var 3 Oktober och jag såg milen passera förbi. Avfarten till Bietigheim-Bissingen är speciell eftersom PUR kommer därifrån och efter Heilbronn så sjöng jag enkla PUR- sånger hela vägen till avfarterna till Bad Mergentheim och till "Tauber" - dvs Tauberbischofsheim- två fantastiska korsvirkesorter längs med Tauber. Den förstnämnda en känd "kurort", vilken jag tyvärr besökjte när en kollega fick en hjärtinfarkt och blev inlagd där. Efter Würzburg- riktning Frankfurt och vid Leinfeld rullar man av till Wertheim. Staden är kanske mest känd för sin Outlet idag, men under tiden jag bodde i området vad staden bekant för sitt vin, sin fantastiska stadskärna och sitt slott som tronar över staden. Wertheim -eller "weddä" som den heter lokalt- är platsen där två floder möts. Main och Tauber. Här finns Kreuzwertheim, Leinfeld med mera. En fantastisk stad. Här har jag firat julmarknaden, besök slottet, gått på bio och hängt på sommarfester.
Efter en kväll med gamla kollegor begav jag mig till mitt gamla område kring Dorf- och Stadtprozelten längs Main där jag bott under en tid. Nostagin på topp att åka längs med Main, där slotten ligger som längs Rhen. Efter Wertheim kommer Henneburg, sedan Freudenberg, därefter Kloster Engelberg och så vidare längs med Main ända upp till Frankfurt. Jag satte ned fötterna i min gamla klubb. Tio år efter att jag senast besökte orten och trettio år efter att jag spelade där så gled jag in på "Gasthof Stern" och dess Stammtisch. Då dyker sju spelare från mitt gamla lag upp. Sju stycken. Jag blev rörd och omtumlad. Att man gjort ett sådant intryck. Gama minnen flödade förbi. Matcher, minnen, spelare, matcher och resultat. Några har jag behållit kontakten med, några dök bara upp. Fantastiskt.
Efter en halv dag i orten där jag bott, gled jag genom Odenwald ned till Heidelberg för en övernattning innan jag sedermera släppte bilen på flygplatsen igen. Nästa stopp var Bad Cannstatt. Förvisso var det ingen match att titta på, men Cannstatter Wasen(Stuttgarts egen oktoberfest) pågick för fullt och efter att ha tagit spårvagnen till Centralstationen gick jag ut till Bad Cannstatt. En vandring på en timme, genom parker och mer parker. Om Stuttgarts centrum dels är fyllt av butiker och nybyggnationer, så finns det en hel del parker att spatsera igenom. Efter en halvtimme nådde jag mitt hotell och checkade in. Ca 10 minuter från Cannstatter Wasen.
Om man inte varit på Cannstatter Wasen, så kommer här en liten förklaring. 35 hektar stort område som sedan över 200 år firat in höstens skörd med en fest. Det drar till sig många hundratusentals folk varje år och är efter Oktoberfesten nog den fest som drar till sig mest folk. Här dyker Schwaber upp sina folkdräkter. Överallt. Det finns berg-och-dalbanor, lustiga hus, skräckhus, vattenrutschbanor och pariserhjul blandat med ölhus(ett gäng), barer, små enkla hus som serverar allsköns schwäbiskt eller tyskt spektakel. Det luktar konstant brända mandlar, korv eller surkål. Folk? Överallt. Fanttasifiullt med folk och utklädnader. Öltälten är halvfulla vid lunch men stabilt fulla på kvällen. Då behövs inträdesbiljett och att få tag på bord utan det är lönlöst. Jag besökte Schwabenbräu och Stuttgarter Hofbräu. Samma visa under dagen. En halvliter öl och dans på borden. Vissa sällskap mer än lovligt intoxinerade redan då och man såg hur fel de rörde dig till den fantastiska musiken som ett band spelade. Ölen flödade, musiken spelade och glädjen var total.
Efter denna lyckoamulett så gick jag till MHPArena.
Dagen efter skulle VfB möta Hoffenheim så allt var tillbommat, fanshopen var stängd(varför vet jag inte) ochj man fick gå runt arenan. Hela området kring arena är en stor idrottsfest. Här finns handbolls- och konserthallar, VfBs arena med träningsområdet, deras VfB II-arena. stora parkeringshus och hela områdety lyste Bundesliga. Klistermärken från olika fans fanns här och var, men Commando Cannstatts CC97 dominerade naturligtvis.
Det var på gränsen till religiöst att gå runt arenan. Att veta att VfB spelar på arenan man just passerade och att fansen flockas kring arenan när det är match. Sakralt, känslomässigt och ändå väldigt behagligt. På håll hördes pariserhjul och berg- och-dalbanor och gjorde besöket nästan surrealistiskt.
Men denna lyckliga resa och momentana glädje tar slut. Man landade i sitt hotell, lätt på högvarv, lätt beruersad efter några halvlitrar på ´Wasen och insåg att detta fantastiska stycke stad sätter en stark prägel i mitt liv.
Stuttgart. Jag kommer åter.
