Säsongsanalys: Sportchef
Vad skall man säga om säsongen 2010/2011 och hur Fredi Bobic har agerat?
Nöjd? Eller icke nöjd? Vilka förväntningar hade man?
Man kan väl säga att Bobic blev en snabb nödlösning. Horst Heldt var under de senaste åren fått mer och mer makt i klubben. Han avancerades upp från spelare, till spelarråd till sportchef under 2006 och gjorde naturligtvis århundrades genomarbetade kupp när han värvade Pavel Pardo och Ricardo Osorio till klubben efter VM2006. "Hotte" blev kultförklarad och i takt med att tränarna försvann på löpande band, så fick Heldt en större roll i klubben. Trots att han förutom mexarna, Lehmann och Träsch i viss mån inte lyckats med speciellt mycket. Marica, Pogrebnjak, Schäfer, Bastürk, Everthon med flera är inga lyckliga förvärv.
Han var dock med i VfBs styrelse och hade en enväldig roll i klubben, men han hade under något år också flörtat med sin gamle kompis Magath i Schalke.Under sommaren kom så den officiella frågan från Schalke 04 och Heldt valde att lämna klubben.
Det var tomt ett kort tag, men så dök Fredi Bobic upp. Gammal VfB-hjälte. Gammal skyttekung, som under de senaste åren jobbat som VD i Tjernomorets Odessa hos sin gamle kompis Krassimir Balakov. Man var på jakt efter Gerhard Poschner i Spanien, men han föll bort på grund av lönekrav och kontrakt. Bobic kändes som en nödlösning och hans inledning i klubben var väl inget lysande. ´Några suspekta transfers, panik i blicken och komiska uttalanden.
Han tog sig dock under året betydligt. Låt mig sammanfatta året i några punkter
Transfers
Han anlände till ett sargat Stuttgart, som tappat Khedira och som sökte efter sin form igen. Gross hade gjort det fantastiskt under våren och lyft laget från botten till Europaspel, men nu måste laget förstärkas. Bobic gjorde några snabba tillslag. Han köpte Johan Audel från Valenciennes. Kändes som en videojugge. Mahmadou Bah anlände från Strasbourg. Gudvet var han hittade honom. Omar Camoranesi kom för stora pengar och stor lön från Jucentus där han satt på läktaren och han rundade av med att låna in Philipp Degen från Liverpool.
Samtidigt försvann Georges Mandjeck till Rennes och Sebastian Rudy tll Hoffenheim. Här är jag fortfarande som ett frågetecken. Varför såldes exempelvis Mandjeck? Han kom som nobody till klubben, sattes i Kaiserslautern för att mogna. Blev landslagsspelare för Kamerun, gör en kanonsäsong för Kaiserslautern när de stiger upp och sedan tas han tillbaka till klubben och säljs? Hur tänkte man där?
Sebastian Rudy är VfB Through-and-through. Modersmjölks-VfBare och på väg framåt. Bofast i U21. Sälj!.
Hur tänkte han här?
Ingen aning.
När han dock väl fått upp ångan, så agerade han vettigare och inte så mycket pp impuls. Både Shinji Okazaki och Tamas Hajnal är välscoutade och det var helt rätt att skicka iväg högavlönade Camoranesi i juluppehållet och bjuda ut Marica till högstbjudande. Tyvärr nappade ingen då.
Intern politik
Jag tycker Bobic har gjort helt rätt under året och hållit sig ifrån den pajkastning som varit mellan styrelsemedlemmar, fans och media. Bobic har koncentrerat sig på att etablera sig som sportchef. När Staudt, Hundt och andra uttalat sig om VfB i kris etc, så har Bobic valt att stå vid sin tränares sida. Sedan kan man alltid fundera på om det var helt rätt att ta in orutinerade Keller istället för Gross och var det rätt att kicka schweizaren? Keller gjorde ett klassiskt yxhugg på sin gamle läromästare Gross och borde väl fått sig en åthutning av sin sportchef.
Organisationen
Bobic har inte ägnat organisationen mycket tanke under året. Han har låtit Heldt/Schneiders gamla arv vara under 2010/2011, men sett att mycket behövs fixas och när nu säsongen är över så ser vi frukterna av dessa tankar. Han har dock arbetat tätt med sina ungdomsledare och samlat tankar. Han har varit på många junior- och ungdomsmatcher och sett tränarna i arbete. Vad han aknske borde lagt lite tid på är scoutingverksamheten, där VfB Stuttgart ligger långt efter. Det kan inte vara guds mening att Fredi Bobic såsom sportchef skall släppa hela arbetsplatsen och åka till japan etc och scouta spelare?
Kontakt med Labbadia
Vad jag har uppskattat hos Bobic är att han - efter att Labbadia tillträtt - lade 80% av sin tid med laget. han blev en Co-trainer hos Labbaida och spenderade tiden med att deltaga på träningar, sitta med på bänken i matcherna, åka med i spelarbussen, hämta tappade tvålar, massera sargade ben och vara länlen mellan spelare/tränare och ledning och mellan spelarråd och tränare. Detta var uppskattat av Labbadia, det märktes. Som ny tränare behövde han en allierad i det sjunkande skeppet och detta var Bobic.
Om man sammanfattar sportchefens år, så får han en "fyra", vilket är på gränsen till godkänt. Han har blandat och givit. Ett konstigt höstframträdande blev säkrare under våren.
