Tops & Flops im Schwabenland 22/2
Comeback och 2 gånger världsklass.
Även om jag inte riktigt trodde det så kom OS-febern över mig också. Kombinerat med all fotboll som funnits tillgänglig under den gångna veckan borde inte tiden räcka till annat än att glo på sport. Lördagen blev speciellt omtumlande med först kalasresultat av VfB och sen det fantastiska skidloppet i Vancouver sent på kvällen. En individuell idrott blev till en lagsport och det var häftigt att beskåda. I Stuttgart var förstås besvikelsen stor efter den onödiga förlusten mot Hamburg men det kom en positiv reaktion från laget och nu ser tingen ljusare ut igen.
Med det till veckans lista.
Tops!
1. Claudemir Jeronimo Bareto eller bara Cacau
Den djupt religiöse Cacau har aldrig varit de stora ordens man, Efter comebacken och de fyra målen i lördags borde han väl slagit sig på bröstet likt de andra fullblodsproffsen i fotbollsvärlden. Men icke, det är lite tjuren Ferdinand över Cacau. Nå ja, lite mer aktivitet kan jag tillskriva honom och någon korkek vet jag inte om han har men under alla omständigheter är han veckans spelare i Bundesliga. Assisterande förbundskapten la nog pannan i djupa veck när han besökte Köln, huvudsakligen för att titta till Lukas Podolski. En plats i VM-truppen kanske är numret för stort för Cacau men matcher som denna kan det bara bli epitetet världsklass.
2. Jens Lehmann
Att en målvakt för betyget världsklass när hans lag vunnit med 5-1 hör verkligen till ovanligheterna. Som tidigare rapporterat var inte Köln alls usla framåt utan Lehmann fick värja sitt mål högklassigt vid flera tillfällen. Lehmann har kommit tillbaka från sin avstängning på ett bra sätt och verkar nu vara fokuserad på att avsluta sin karriär på ett bra sätt. Fortsätter han på detta spåret så finns alla förutsättningar för att så bli fallet.
3. Mittfältet
Även utan formstarke Sami Khedira gjorde Träsch, Kuzmanovic, Hleb, Gebhart och Hilbert en kanoninsats. Alla var med på noterna och det vanns mycket boll i närkamperna och omställningsspelet var det verkligen inget fel på. Hleb har vuxit de senaste matchern men blir alltid ändå utbytt mellan den 55 och 70 matchminuten. Varför vet bara Christian Gross för nu har Hleb matchtempo i sig. Samspelet med Molinaro på vänsterkanten var bitvis underbart att se. Kuzmanovic spalde mycket stabilt, säker bakåt och likaså framåt, otroligt nära att bli målskytt dessutom. Träsch fortsätter imponera medan Gebhart gång på gång visar vad som finns i den lilla kroppen. Tyvärr drar Gebhart på sig mycket varningar och han har också en tendens att falla lite väl lätt när han känner för det. Hilbert gjorde ett nytt starkt inhopp och var inblandad i de två sista målen.
Flops!
Hleb kontra Gross
Här har schweizaren sin första stora konflikt och den kan bli rätt ful vad det lider. Hleb är världskänd för sitt humörlir och att defensiven inte är hans prioritet. Gross kräver mycket av sina spelare och egensinnighet a la Hleb är inte hans grej. Nu gjorde Hleb en bra insats fram tills han blev utbytt men minen när han gick av var densamma som på en gråtfärdig 2-åring. Den har VfB- fansen sett förut och så småningom ledde det till att Hleb lämnade VfB till förmån för Arsenal. De flesta trodde nog att vitryssen mognat mer i sin personlighet men det finns många aspekter som pekar på det motsatta. Hur skall det sluta?
I morgon är det dags för stormatchen mot FC Barcelona. Givetvis är det helt utsålt och Barca ser mycket starka ut efter att ha kört över Racing Santander i helgen. Det finns en hel del frågetecken på grund av skador och det kan eventuellt bli till VfB:s fördel. Mycket talar för att Sami Khedira är tillbaka på mittfältet och han kommer behövas. Vem som får chansen på topp är klurigt. Pogrebnayk är inne i bra form, även Marica men hur räknar man bort en kille som Cacau? Backlinjen står fast, yttermittfältet kan det kanske laboreras lite på. 20.45 i morgon är jag på plats framför burken och slår från underläge.
För övrigt blev jag grymt imponerad mellan 06.00-08.30 i morse då ett superdisciplinerat Tre Kronor manövrerade bort Finland. Henrik Lundqvist var het mellan stolparna och visade mittbacksklass genom att avsiktligt nickrädda två puckar. I intervjun efter matchen berättade Lundqvist att han inte gillar att rädda med plocken framför ansiktet, det är enklare att nicka! Första hockeymålvakten jag någonsin hört säga så. Det skulle Tommy Salo tänkt på 2002.
Nu blir det Gil-Scott Heron och I'm new here, efter det mer OS!
Bis zum nächsten mal!
