Tops & Flops im Schwabenland 22/3
Vilja, liknelser och möjliga intriger.
Medan kollega Falk befinner sig i norra Värmland och härjar i de vindlande skidbackarna där får skåningen under tiden konstatera att våren verkar ha kommit till de södra breddgraderna. Tempen har varit uppe på 10 C och vänt, några fåglar hördes tom kvittra i morse och under eftermiddagen. Dessutom går det rykten om att Malmö FF som första allsvenska lag skall kunna erbjuda en gräsplan när Örebro SK hälsar på i morgon kväll. Givetvis har det mindre att göra med VfB:s förehavanden under den gångna veckan och det var ju onekligen en hel del som hände, dessutom av rätt blandad kompott. Över till veckans lista.
Tops!
1. Ciprian Marica
Jag börjar med det mest positiva. Marica fick chansen från start istället för Cacau och han tog den verkligen. Två mål och bud på några till, hade han satt dem så skulle nog rumänen tagit plats i veckans lag i Bundesliga. Hur som helst, det var en positiv reaktion laget behövde och den bidrog Marica i allra högsta grad till. Med ett gediget arbete höll han Hannovers backlinje sysselsatt under de 76 minuterna han spelade. Detta är precis vad som kommer behövas de resterande matcherna som är ytterst viktiga för VfB. Kan alla tre anfallarna hålla god form finns det en liten chans att nå platserna som garanterar Europaspel nästa säsong.
2. Skyltfönstret Europa
Visst har det varit kul med all uppståndelse. Till och med svenska sportjournalister, varav flertalet är så pro-Barca att det inte liknar nånting, fick läsa på om Schwabens stolthet. Som tidigare nämnts var speciellt första matchen var en positiv överraskning för de flesta och sånt är alltid kul. Lite på den negativa sidan är ju att gamarna, förlåt spelarrepresentanterna, börjat titta alltför närgånget på en del rödvita. Cacau, Osoria, Tasci, Khedira är bara ett par namn som kommer få många samtal om inte VfB når Europaspel igen.
3. Gross och integritet.
Schweizaren var självklart mest besviken av alla efter att ha lämnat Champions League. När så tidigare spelaren och tränaren i VfB, Mattias Sammer lät släppa några mindre väl valda ord ur sin mun, vilket han gör rätt ofta numera. Gross kontrade kallt och enkelt med att Herr Sammer bör tänka sig för lite mer och hänvisade till den höga position han har inom tyska fotbollsförbundet. Själv hade Gross viktigare saker för sig, nämligen att förbereda laget inför Hannovermatchen.
Flops!
Vilja att vinna, rädslan att förlora eller bara en katastrofalt dålig inställning?
Det finns inte en möjlighet att Christian Gross i onsdags kväll i omklädningsrummet på Camp Nou och sa till sitt lag, :- Killar, ni har redan gjort ert bästa i denna turnering. Idag är ni helt chanslösa så tro inte att ni skall kunna passa och hålla bollen inom laget. När motståndaren har bollen, strunta då i dem och flytta er så de kan hålla på, ni har ändå ingen som helst chans. För sakens skull, skit i och spring i onödan, vi har ju matchen mot Hannover att tänka på och det är ju den viktigaste och största matchen denna säsong". Nej, så sa han nog inte.
Lik förbannat var det vad laget gick ut och gjorde. Det är självfallet ingen skam att förlora mot Barcelona men på det sättet är inte schysst. I en bättre värld borde det lag som spelade statister på plan betala resan för de tusentals fans som flugit ner till Barcelona, skulle känts schysst tycker jag. Kom att tänka på hur VfB 1989 befann sig i en liknande situation mot vad som då var ett av Europas allra bästa lag, Napoli. Maradona var i absolut toppform inför Uefacupfinalen och efter en horribel domarinsats i Neapel och förlust 1-2, här får ni tänka lite själva, var VfB dödsdömda inför returen hemma. VfB, med Klinsmann, Allgöwer, Walter, Müller, Buchwald sålde sig så dyrt de någonsin kunde men det räckte bara till 3-3 och därmed vann Napoli. Laget hade gjort allt och domaren som dömde första matchen blev avstängd på livstid av UEFA, den du Martin Hansson. Skrev häromdagen om hur speciellt uselt Hleb betedde sig på plan. I lördags var han plötsligt rätt hyfsad men jag noterade att ingen tog sig ut till honom efter inlägget till Maricas 1-0 mål. Inte ens rumänen själv tog någon notis om Hleb och det syns alltmer att vitryssens dagar på Wasen är räknade.
Kommande lördag väntar, precis som förra säsongen, en otroligt viktig match mot Bayern München. Denna gång gäller det inte mästerskapet eller Champions Leaguespel för VfB utan helt enkelt att klamra sig kvar i kampen om plats fyra och fem. Förra året trodde jag på VfB och det gör jag förstås även i år. För inte kan väl laget gå in och göra en plattmatch till när det gäller som mest? Inget "Brothers on the slide" här inte. Vad är detta undrar ni nog? Jo, en asgammal låt från 70-talet med en nigeriansk grupp som hette eller heter Cymande. Kolla upp det, finns på Spotify för er som kör den varianten.
Bis zum nächsten mal!
