Tops & Flops im Schwabenland 18 april
Det drar ihop sig, endast fyra matcher kvar av säsongen och varenda en av dem andas cupfinal. Få hade räknat med ett bra resultat mot Köln och bara därför blev det motsatsen. Plötsligt finns det en strimma ljus i tunneln och det hopp som följer med skall nu förvaltas på bästa sätt. Strunt i alla skador, aldrig 2. Bundesliga är det som gäller.
Tops!
1. Christian Träsch.
Har varit en skugga av sig själv under ett par matcher, kanske har alla transferrykten som omger Träsch tagit en smula på honom. Mot Köln var Träsch tillbaka i den form som förra säsongen gjorde honom till ett landslagsämne. Benen gick som trumpinnar och Träsch sprang sönder Kölns mittfält. Att han sen gjorde omgångens mål var bara pricken över i:t. Den boost som laget fick gick att ta på, Köln liknande en boxare med glaskäke och det tio minuter innan de hittade in i matchen igen och då var den i princip avgjord. Härligt Träsch, fyra matcher till i samma stil, det är allt jag ber om.
2. Löpvilja.
Mot Kaiserslautern stod hela laget stilla, mot Köln sprang alla igen. Ytterbackarna fyllde på när de kunde och alla dessa offensiva löpningar tog kål på Kölns spel. De hade inte räknat med ett så pass tufft pressande VfB och ett tag låg det farligheter i luften i varje anfall. Viktigt självfallet att det uppoffrande jobbet bar frukt, annars hade nog många spelare börjat hänga med huvudena. Den stora frågan är om Labbadia kan konservera form och inställning till nästa match mot ett Hamburg som fastnat i ingenmansland.
3. Tamas Hajnal.
Den ungerske landslagsmannen gör inte jättemycket väsen av sig men är effektiv i det tysta. På åtta matcher har Hajnal gjort två mål och tre assist. Borde vara fyra då han låg bakom VfB:s andra mål mot Köln. Inlägget till Tasci skarvades vidare till Harnik. Balansen mellan Hajnal, Kuzmanovic och Träsch fungerade utmärkt matchen igenom och Hajnal ser allt mer ut som den regissör VfB behöver på mittfältet. Samtidigt är han en spelartyp som inte behöver stå längst fram på barrikaderna utan kan lyfta över fokus på sina andra mittfältskollegor. Tack vare hans inbyggda Stealthtänkande dyker han upp i farliga lägen där det ser ut som motståndarna glömt att räkna in honom. Den egenskapen kan betyda mycket i de sista matcherna.
Flops!
Philipp Degen
På tal om spelare i skymundan tar jag upp lånet från Liverpool. I England spelade Degen nånstans runt fem matcher på två säsonger, resten av tiden var han antingen petad eller skadad. För VfB har schweizaren spelat fem matcher varav fyra från start. I dessa fyra har han blivit utbytt varje gång. Förutom dessa bortglömda insatser har Degen varit sjuk eller skadad. Totalt sett tre fullständigt bortkastade säsonger och jag kan inte för mitt liv förstå scoutingen. För att en spelare skall vara intressant för ett lag måste man se honom spela och det är det ju knappt någon som gjort sedan han höll till i Dortmund 2005-2008. Har haft det tvivelaktiga nöjet att se honom fara omkring på plan i Liverpools tröja och sammanfattningsvis kan jag säga att det inte är ofta en hemmaspelare blivit utbuad på Anfield. Degen har lyckats med det.
I morgon tisdag börjar Stuttgarter Frühlingsfest, en mindre variant av Cannstatter Volksfest. Jippot pågår till den 11/5 och är ni i närheten av Stuttgart rekommenderar jag varmt ett besök. Kommer själv vara på plats runt helgen 6-8/5. Härliga stora öl eller lite mindre om man föredrar det.
På tal om fest så är det nära för Dortmund nu, mot Freiburg igår hittade Klopps gula armé tillbaka till sitt vinnande koncept igen och det var mest en fråga om hur många mål Borussia skulle vinna med. Tack vare Leverkusens ras i München är det upplagt för mästarfirande i Ruhrpott, ett mästerskap jag unnar Jürgen Klopp. Undrar när han hamnar i Bayern München? Förhoppningsvis har så mycket integritet att han fortsätter det han påbörjat i Dortmund, de har en spännande trupp som inte nått full potential ännu. Lite skrämmande tanke men bra för tysk fotboll!
Bis zum nächsten mal.
