Top & Flop im Schwabenland 13/2
Så studsar ett lag tillbaka och tränarcirkusen i full gång igen.
Tänk så snabbt det kan svänga i fotboll och mitt kära VfB. Förra helgen rätades skeppet upp, gick på grund i onsdags och seglade för full maskin i lördags. Nog med sjöfartstermer men visst är det märkligt att gå från bottenskrap till suveränitet inom loppet av fyra dagar. När helgens omgång sammanfattades igår kväll fanns tre rödvita med i veckans lag och en av dem var inte Sven Ulreich. Konstigt vore det annars, killen hade ju inget att göra mot Hertha Berlin. Något hände uppenbarligen i korridorerna i klubbhuset och kring träningsplanerna på Mercedes Strasse efter Bayern Münchenmatchen och låt oss nu fortsätta på den inslagna vägen. Med det över till veckans lista.
Top
1. Tors hammare
Tre mål och veckans spelare i Bundesliga, veckans etta är naturligtvis Martin Harnik. Inte bara för sina tre mål utan för att han rörde om i grytan om och om igen. Samspelet mellan Harnik och Ibisevic såg enormt lovande ut och gav även plats för de andra spelarna att briljera. Okazaki var bättre än på länge, Hajnal tog ett kliv framåt för att nämna några. Samtliga mål var klockrena, det första ett sniperskott i steget, det andra har alla chanser att bli månadens mål och blir vackrare för varje gång jag tittar på det. Det är tryck och finess kombinerat och placeringen hade fått en dartspelare att nicka sitt erkännande. Det tredje var frukten av en ny stressande löpning, backen hade ingenstans att ta vägen med bollen och Harniks yttersta tåspets styrde den i mål. Allt detta från en spelare som tvekat på sig själv och varit bänkad mot Leverkusen och München. Snacka om att kavla upp ärmarna.
2. En härlig och nödvändig motreaktion
Fortsätter på den inslagna linjen, alla som fick speltid mot Hertha Berlin gick in och gjorde livet surt för tränaren Michael Skibbe. Så illa var det att Skibbe i söndags fick lämna sitt jobb efteara fem matcher. Tysk fotboll och tålamod hör inte ihop, så mycket står klart, mer om det senare. Belyser det igen, mot München var många spelare inte fysiskt närvarande vilket inte får hända. I nästa match var det full koncentration och bevis nog för den goda prestationen är att även Kahlid Boulahrouz och Vedad Ibisevic blev uttagna till veckans lag. För min del kunde man plockat med Tamas Hajnal också eller William Kvist som dammsög mittfältet matchen igenom. Det här var så otroligt viktigt inför framtiden, se nu till att konservera formen och vinn några matcher i rad.
3. Fredi Bobics klarspråk
Utan att veta exakt vad som blivit sagt internt fastnade jag för det som Bobic sa utåt efter sammanbrottet i cupen. Det var så ren och skär klartext att en misstolkning var omöjlig. Inget kontroversiellt alls och inget som spelarna kunde invända emot. Allt kom från hjärtat och Bobics ögon glödde som kolprickar. Är övertygad om att det kom en hårtork som hette duga och är det någon som kan komma undan med en sådan så är det just Bobic som under en lång tid var lika passionerad på plan och kunde ta för sig på plan. Säger inte att Labbadia är den tysta och lugna typen men det verkar inte alltid som han når fram och runt matcherna gör han ofta en ganska slät figur. Vid sidlinjen är det inga tveksamheter om hans engagemang dock. Däremot tror jag att han emellanåt är lite för verbal, i den knepiga formen, när han skall kommunicera sitt budskap till spelarna och det är här Bobic kommer in i bilden. Här är det mindre krusiduller och det behövs ibland.
Flop
Förmågan att tända till när det gäller
Skrev i onsdags att jag aldrig sett en match mellan VfB och Bayern München med så lite glöd och passion. Själv har jag bevittnat två matcher live och bägga gångerna har stadion kokat av emotioner, det finns ju inget härligare än att slå FC Hollywood, en säsong kan räddas när man knäpper dem på näsan. Senast snackade vi alltså tyska cupen, kvartsfinal, allt eller inget över nittio minuter plus tillägg och så händer ingenting. Sånt får inte hända. Någonsin. Igen.
För övrigt noterar jag att Holger Stanislawski som befarat fick lämna Hoffenheim efter ett nytt bottennapp. Dietmar Hopp som säger att föreningen skall klara sig på egna ben var enligt de flesta källor i högsta grad inblandad i avskedandet. Tror inte Stanislawski är jätteledsen när allt kommer omkring, klubben har ju sålt de flesta duktiga spelarna så vad fanns det att göra egentligen. Ny tränare i Hoffenheim, Markus Babbel, hur länge kommer det fungera med Hopp? Sen fick alltså Michael Skibbe lämna Hertha efter en katastrofal inledning på tränarskapet. Skibbe verkar ha alla förutsättningar att bli en ny Funkel, som fått sparken i princip överallt, det blir liksom aldrig nåt vettigt av det. Fast efter fem matcher Michael Preetz sportchef hos Hertha, fem matcher? Nu är cirkusen i full gång, vi pratar tränare fyra och fem som fått sparken under säsongen. Freiburg, Hamburg gjorde sig också av med sina och i Schalke tackade Ralf Rangnick för sig pga utbrändhet. Vem följer härnäst? Kölns Solbakken, Nürnbergs Hecking eller Kaiserslauterns Kurz?
Helgens resultat gick inte i dessa herrars favör, Köln ny hemmaförlust, Nürnberg en sömnig 0-0 match, Kaiserslautern chanslösa mot München.
Mönchengladbach däremot hittade raskt in i vinnarspåret igen, klar seger mot Schalke som därmed tappade poäng för andra matchen i rad. Gladbach har sex raka utan förlust varav fem vinster. Dortmund vann sin fjärde raka och är inne i ett stim. Bara 1-0 mot Leverkusen men det var rejält i underkant, gästerna hotade aldrig. Wolfsburg vann mot Freiburg efter vissa besvär och har på något sätt klättrat i tabellen. Werder Bremen har tappat en del i form och fick bara till 1-1 hemma mot Hoffenheim, får anses som en besvikelse. Nästa vecka är det Nord-Derby mot Hamburg och det brukar vara underhållande matcher. Dortmund skall plocka hem tre poäng från Berlin, väl? VfB reser till Hannover som de senaste åren varit jobbiga att tas med. Nånting säger mig att jag skriver om ett nytt tränarbyte nästa måndag.
Bis zum nächsten mal!
