Tops & Flops im Schwabenland 12/9
En vinnande väg och en framtid med frågetecken.
Enligt uppgift från släkten stod lampan på så pass i helgen att mätaren steg upp mot 30-strecket nere i Schwabenland. Det torde förklara de många ganska trinda män som hävde fram sina bukar i solen, en sista chans att bli lite kräftröd innan hösten gör sitt definitiva intåg. Inför välfyllda läktare passade laget på att göra en riktigt bra insats, det gläder speciellt att det äntligen blev utdelning efter två raka förluster. Den enda som morrar lite är Fredi Bobic som är lite putt på publiken, han menar på att det är orätt att kritisera vissa spelare. Häromsistens var det Christian Gentner som fick utstå en del spott och spe. Allt kan inte vara på topp, inte ens efter en segerhelg. Med det till veckans lista.
Tops
1 Full fart framåt, håll tätt bakåt.
3-0 talar sitt tydliga språk, försvaret stod mestadels bra mot Hannover och det som kom igenom tog Ulreich strålande hand om. Framåt gick det också bra även om vi bara fick se ett mål av tre gjort av en anfallare, Okazaki. Åter till backlinjen, Serdar Tasci har börjat säsongen mycket bra och det var snudd att jag plockade fram honom som matchens lirare senast. Bredvid honom har Maza kommit in i laget på ett utmärkt sätt och bortsett från hans vurpa mot Hertha Berlin kan jag inte plocka fram något direkt negativt. Om han håller så här bra nu, hur kommer det se ut när han är riktigt inspelad? Något för Niedermaier och Delpierre att bita i. Framåt var det bra fart på Harnik och Cacau, fortfarande bränns det dock för många målchanser. Cacau spelade enklare än på länge vilket bland annat ledde till Okazakis 1-0 mål, säsongens snyggaste anfall så här långt. Harnik är en fena på bra inlägg men från dessa båda herrar vill jag se fler gjorda mål! Okazaki var nyttig matchen igenom, verkar vara en sanlöst jobbig ettermyra att spela emot.
2 K&K
Här har ni smeknamnet för vårt defensiva mittfältspar, Kvist och Kuzmanovic. Jag har höjt dansken och hittills har han varit mycket bra medan Kuzmanovic släpat efter en aning. I lördags tog de båda plats och vinnare på poäng blev just Kuz för att han slog till med ett av sina patenterade långskott. Det är grymt tryck i den högerdojan. Så bra som dessa båda herrar var så kunde de ge först Gentner och sen Hajnal mycket understöd vilket behövs. Livet som ensam central offensiv mittfältare kan bli lite tufft ibland. Prognosen är att K&K blir ännu mer samspelta och då kommer de också hitta en bättre balans i fråga om vem som kan sticka iväg på offensiva uppdrag.
3 Sven Ulreich
En alltigenom formidabel match mot Hannover. Höjde backlinjen tidiagare men Ulreich måste med också. Han har blivit än mer stabil, tar för sig ännu mer, snackar mer, pushar sin backlinje och har helt enkelt skaffat sig mer pondus. Jag skrev att Hannover var ofarliga men det var aningen färgat, de hade faktiskt några riktigt vassa chanser men Ulreich gjorde sig stor och omöjlig. Jag har satt en hemlig liten peng på att killen för eller senare dyker upp i Jogi Löws landslag, varför inte redan till nästa års EM?
Flops
Tidigare stjärnor, nu arbetslösa, Timo Hildebrand & Andreas Hinkel
Detta är faktiskt lite sorligt, rödvit som han var mellan 1996 och 2007. Tänker tillbaka på Timo Hildebrands säsong som ledde till mästerskapet 2007. Han var stundtals den bästa målvakten i Tyskland och speciellt på våren gjorde han räddningar när pressen redan noterat baklängesmål för motståndarna. Han visade sån vilja, sån glädje att han lyfte hela laget genom sitt agerande. Under våren 2007 sprack dock något mellan klubben (läs Horst Heldt), och Hildebrand med agent. Pokerspelet om nytt kontrakt ledde till att VfB tidigt tackade nej till ett fortsatt samarbete, efter mycket möda och besvär hamnade Hildebrand i Valencia som arvtagare till legendaren Canizares. Säsongen gick inget vidare trots 26 spelade matcher plus insatser i Champions League. Äventyret tog slut efter en säsong och Timo hittade ingen ny klubb. Efter ett sabbatsår gjorde han så comeback i Bundesliga för Hoffenheim, två säsonger hann det bli, 38 matcher, men åter igen hittade han inte tillbaka till den form som en gång tog honom till landslaget. Nästa äventyr blev en tid i Sporting Lissabon där han endast fick spela tre matcher. Där är vi nu, Timo Hildebrand är arbetslös och tränar inte ens med någon klubb utan på egen hand.
Andreas Hinkel slog igenom säsongen 2001/2002 när Felix Magath på grund av finansiella problem fick plocka fram en massa unga spelare. Det gick så bra att VfB 2003/2004 fick spela Champions League där man bland annat spelade ut Manchester United på hemmaplan i en fantastisk match. Hinkel var en offensiv högerback med en lungkapacitet utöver det vanliga. Upp och ner for han längs kanten, alltid redo att göra sin kille och slå ett avvägt inlägg. Landslaget kallade och det gjorde även utlandet. Efter 14 år i klubben kunde VfB inte matcha FC Sevillas bud och 2006 flyttade Hinkel till Andalusien. Den första tiden gick det hyggligt men sen försvann Hinkel långsamt ut rampljuset. På två säsonger blev det bara 15 matcher i La Liga. Hinkel längtade bort, hem, ja var som helst egentligen. Det blev inte hem till Tyskland utan istället Skottland, Glasgow och Celtic. Här fick Hinkel speltid i en skotsk serie som alltmer började tappa mark mot övriga Europa. Under den tredje säsongen hände det som ingen fotbollspelare vill veta av. Korsbanden rök i ena knät och det samtidigt som Hinkels kontrakt löpte mot sitt slut. I takt med allt större finansiella problem var Celtic ekonomiavdelning glada att slippa en lön och Hinkel hamnade i kylan. Nu har han kämpat sig tillbaka och tränar för närvarande med VfB som inte visat något intresse av att skriva något nytt kontrakt. Hinkel, som är en lokal grabb från Backnang utanför Stuttgart, har antytt att han kan tänka sig ett pay per play kontrakt med VfB men Bobic har varit kallsinnig. Vart för vägen dessa båda VfB-profiler som betytt så mycket för klubben?
I övrigt börjar jag med att nämna en idrottshändelse som gick av stapeln precis intill tyska gränsen i Basel, här löpte tusentals människor en halvmara i söndags under en lika gassande sol som i Schwaben. I startfållan fanns polaren Alex som, i ett led i hans nya fitnessagenda, fick för sig att klämma in två dylika lopp inom sex veckor. Rapporterna talar om stort lidande och ljumskar som la ner i full protest men dock slutlig målgång strax innan flyget lyfte mot nordliga breddgrader. Hatten av Alex!
I Bundesligasvepet noterar jag att den i Liverpool så fatalt misslyckade Ryan Babel verkar hittat en klubb som passar honom, två mål borta mot Mainz och allmänt bra spel från holländarens sida. Stanislawski överraskar med Hoffenheim så här långt. Freiburg gick under fullständigt i München och verkade fullständigt bortkomna, hade a-laget åkt fel? Hamburgs misär fortsätter, förlust i derbyt mot Werder Bremen där Claudio Pizzaro i mina ögon sett gjorde helgens mål. Hörna, nedtagning på bröstet, volley i krysset, pang! Veckans bomb är dock Borussia Dortmunds hemmaförlust mot Hertha Berlin, den såg nog ingen levande människa komma. Dortmund ligger nu faktiskt efter VfB i tabellen och i veckan väntar Champions Leaguematch mot Arsenal. En annan stor överraskning är Lucien Favres Bourussia Mönchengladbach, ett smart spelande lag med den stora profilen Dante (uttalas Dantsch fick jag lära mig i lördags) i backlinjen. En tredje plats just nu är en bra prestation. Schalke är annars svängänget, denna gång förlust mot Wolfsburg. Felix Magath har som bekant löpt nästan amok på transfermarknaden och mitt i allt ihop köpte han Rasmus Jönsson från Helsingborg. Jönsson fick överraskande 90 minuter och var inblandad i 1-1 målet. Nykomlingarna Augsburg får det allt tuffare, fortfarande ingen seger och denna gång blev det en tung hemmaförlust mot Leverkusen 1-4. Ingen kan säga nåt annat än att serien lever. Huvudfokus just nu måste bli att snabbt plocka ner Bayern München igen, det brukar inte bli kul när de tror sig vara nåt som en påhittad gud släppt ner på jorden. Bis zum nächsten mal.
