Tops & Flops im Schwabenland 14/2
Debacle, mirakel och bara rena dumheter.
Tops und Flops är åter tillbaka efter en lång period utan en dator att pilla vid. Låt mig kort sammanfatta att HP inte står högt i kurs och att nästa inköp inte kommer generera just dom några inkomster. Nog om det och till viktigare saker, nämligen de ting som präglat den senaste veckan i Schwabenland. Efter förra helgens vändning mot ett annat krislag istället drabbning mot hisslaget 1 FC Nürnberg där VfB:s Julian Schieber växt fram till mer än en duglig Bundesligaforward. Med tanke på den oro som finns i den rödvita truppen finns det säkert många som önskar sig Schieber tillbaka så snart som möjligt, han hymlar ju i alla fall inte var hans hjärta hör hemma. Med det över till veckans lista.
Tops!
1. Patrick Funk
När det är så tufft att prata nutid låt mig istället ta upp framtiden. VfB är duktiga på ungdomssidan, problemet är att så pass få tar steget upp i A-truppen och väl får chansen där. Många är de spelare som varit på gång men som sen släppts i förtid och funnit sin lycka i andra klubbar. Istället har så kallat etablerade medelmåttor köpts in och det vet vi hur det har gått de senaste åren. Funk är en ingen ärketyp för en ytterback, slitstark, tämligen snabb och gör det enkelt. Med den grundinställningen kan man komma långt, låt oss hoppas att han får chans att bli kvar.
2. Christian Träsch
På tal om utvecklingskurva så är Träsch den enda spelaren som uppvisar någonting som liknar en formtopp. Spelar där han blir tillsagd och ger alltid 100%. Tyvärr är han alltför ensam och hans egenskaper som universalspelare gör att han blir lite hämmad i det han skall göra. Ena dagen här en annan dag där. Skulle VfB åka ur lämnar Träsch, var så säkra. Det går redan nu rykten om en färd söderut på A8:an och det vore så tråkigt.
3.Shinji Okazaki
Vem vet vad det blir av japanen när Fredi Bobic väl fått klart med kontrakt, arbetstillstånd eller vad det nu är för pappersexercis som måste bli klar. Det kommer krävas smärre mirakel för att reda ut soppan som heter 2010-2011 och kanske kan lite japanska influenser bidra. Det gäller att greppa halmstrån här, vilka som helst
Flops!
Ciprian Marica
Varför nu och varför denna brist på självrannsakan? I rumänska medier dök uppgifter fram om Maricas missnöje med Bruno Labbadia i synnerhet och VfB Stuttgart i allmänhet. Lika snabbt som dessa nyheter nådde Tyskland lika snabbt kom en dementi från Maricas sida. Som alltid, ingen rök utan eld och ett nytt orosmoment som laget verkligen inte behöver just nu. Rumänen är inte ensam ansvarig för den usla säsong som pågår men han har har fått fler chanser hos VfB än vad han någonsin skulle fått i en annan klubb. Faktum är att varenda gång vi trott att äntligen genombrottet kommit har rumänen genast återgått till att vara anonym och ojämn. Ämnet har blötts och stötts mer än en gång på hemsidan och lär så göras igen såvida inte Marica skärper till sig. Annars är det nog så att vägarna bör skiljas och då tror jag inte många supportrar kommer gråta blod. Speciellt inte då Julian Schieber kommer tillbaka i sommar som en etablerad Bundesligaspelare. För inte är väl Fredi Bobic så kortsiktig att han låter ynglingen bli kvar i Nürnberg?
Några rader om ditten och datten. En allmän reflektion är att Fredi Bobic inte kommer bli långlivad som manager i sin hemstad. Det har varit rörigt mest hela tiden, problem med spelare, ett ofta tveksamt sätt att förhålla sig till media och mycket floskler med lite handling som följd. Att det är skillnad på att hålla ett lag igång i Bulgarien och Tyskland vet Bobic om men det känns inte som han har den översikt och kunskap som krävs för att verka på denna högre nivån. Bobic räddning, om jag skall kalla det så, kan bli att det kommer rulla andra huvuden högre upp i klubbens hierarki så småningom. Allt annat vore en överraskning. Funderar över hur klubben egentligen mår. För ett par dagar sen uttalade sig Cacau om hur det sedan nyår finns en bättre moral och glöd bland spelarna. Vi som tittar på väntar fortfarande på att få se dessa egenskaper nittio minuter i följd. Under tiden flödar kritiken exempelvis på Cacau som skrev ett nytt och välbetalt kontrakt med VfB, därefter har formkurvan, först långsamt men nu allt mer snabbt dalat neråt. Minns jublet när hans kontraktsförlängning presenterades och jag var själv en av dem som gärna såg att han blev kvar. Sedan VM 2010 vet jag inte vad som hänt men det är inte den Cacau som vi vant oss vid som har den vitröda tröjan på sig.
I en annan del av Bundesligatabellen har Dortmunds form fått sig en liten törn, två oavgjorda i rad och bara ett mål framåt. Det är nog inte så avgjort som många tror. Leverkusen tuffar på bra där bakom och ett Bayern München som enligt egen utsago gett upp titeldrömmarna smyger med. Hannover, Freiburg och Hamburg skuggar men kommer troligen tappa poäng lite här och där. Intressant att se vad som händer med Wolfsburg nu då experimentet med Steve McLaren är över.
I 2. Bundesliga tuffar Hertha BSC på med Markus Babbel vid rodret. Undrar hur stor skadeglädjen blir hos honom ifall Hertha klarar avancemanget medan VfB trillar ur? Bakom Hertha finns ett koppel av lag som alla har chansen, Augsburg, Bochum, Duisburg, Fürth, Aue och även Cottbus slåss om platserna i finrummet. I botten sladdar sedan länge Bielefeld och för dom finns ingen räddning. Även Karlsruhe, som blivit rejält misskötta, ligger pyrt på det och är ingen högoddsare på att åka ut.
Ny vecka, nya tag, bis zum nächsten mal.
